Unga och gamla sällsynta i riksdagen

Både unga och äldre är underrepresenterade i riksdagen. Vem ska föra deras talan? Det är en av frågorna som kommer att avgöra valet. Vi sammanförde moderaten Anton Abele, 21, och socialdemokraten Björn von Sydow, snart 68. Vad förenar dem och vad skiljer dem åt?

Det är upprop i riksdagen
Snart kommer kungafamiljen, talmannen och statsministern. Nio snirkliga specialstolar väntar på dem. Men först läses alla riksdagsledamöternas namn upp. De har klätt sig fina och står upp vid sina bänkar. En del sticker ut i svensk folkdräkt, sari eller konstfull prinsessbröllopshatt.
Anton Abele på stol nummer 141 bär en enkel kostym, liksom Björn von Sydow på plats nummer 25. Låga bänknummer betyder att man suttit länge i riksdagen och långsamt tagit sig fram mot talmannens podium. Men få riktigt unga och riktigt gamla får chansen att påbörja den resan. Båda grupperna är underrepresenterade. Björn och Anton är undantag. Medelåldern i riksdagen är 49,6 år.

Det ska dröja länge innan Veteranen åter kan träffa de båda ledamöterna samtidigt. Under de första riksdagsveckorna är deras almanackor fullproppade.
Björn von Sydow tar emot i ett stort och ljust hörnrum. Det domineras av en öppen spis och ett svartvitt fotografi av Greta Garbo. Rummet är det näst bästa han haft under åren i politiken, bara överglänst av det åttakantiga rum med utsikt över slottet och strömmen han huserade i under åren som försvarsminister.
Björn von Sydow har suttit i riksdagen sedan 1994. I höst blir han 68 år och bara sju ledamöter är äldre än han. Den äldsta är Barbro Westerholm (FP) som är 80 år. Björn von Sydow var 49 år när han kom in i riksdagen. Hans mamma, Tullia von Sydow, är omtalad för att hon satt i riksdagen när hon var mellan 80 och 84. I dag är hon 95 och vid så god vigör att hon kunnat hjälpa Björn med synpunkter på hans motioner om äldrevård.
Björn von Sydow beskriver sig själv som kluven inför politiken. Han är statsveterare och disputerade 1978 på en avhandling med titeln Kan vi lita på politikerna? Hans svar var både ja och nej. Han hade tillgång till Tage Erlanders dagböcker (innan de blev offentliga) och jämförde innehållet med det som blev synligt för samtiden. Så här 35 år senare konstaterar han att han blev förd bakom ljuset. De ledande politikerna bekände sig officiellt till strikt neutralitet. Men i hemlighet fanns en plan B där de förlitade sig på västmakterna.

Men det där är historia, och en annan historia. Forskning om politik och utövande av politik har varit Björn von Sydows liv.
– Jag har inte bestämt mig vilket jag mest vill göra. Forskarens synsätt ger mig en viss distans till politiken. Nu har jag större möjligheter att iaktta den än under den hektiska tiden då jag var minister eller talman.

Att vara yngst har varit positivt
Anton Abele kränger av sig lånekavajen han haft i kammaren under en votering om gruvpolitik. Vi beger oss med långa kliv genom kulvertar till hans rum. Det är litet och spartanskt. Ett skrivbord och en soffa som kan fällas ut till en bädd för övernattning. Ett litet bord med en halväten muffins.
Han hänger lånekavajen på en krok. »Tillhör riksdagen« står det på det nötta fodret. Plagget är av det avsomnade märket Gulins och uråldrigt.
Anton Abele tycker att en del saker i riksdagen är mossiga. Att senioritet ibland går före kvalifikation. Att han som ung och ny ledamot fått för lite uppbackning och gensvar från sitt eget parti.
– Det finns inte så mycket av modern ledarskapsfilosofi här. Det där att man alltid ska berömma sin »crew«.

Ute i M-korridoren står Fredrik Reinfeldt på pass. I form av en kartongbild i naturlig storlek.
– Det känns konstigt, säger Anton Abele. Bilder på våra väljare, folk av alla slag, unga och gamla, skulle kännas mer tidsenligt.
Kanske blir tiden i riksdagen en parentes i hans liv eftersom han inte ställer upp för en ny mandatperiod.
– Jag behöver bygga ett liv utanför politiken. Jag längtar efter ett vanligt lunchrum. Många är här ett helt liv. Jag tror inte det är bra att vakna upp vid 35 och inse att man inte har någon utbildning eller några möjligheter utanför huset.Att vara yngst i riksdagen har ändå på många sätt varit positivt.
– Jag har fått mycket uppmärksamhet. Mycket mer än om jag varit den medelgamle mannen i grå slips. Men man har mångas ögon på sig. Man får inte göra fel. Och det kan vara en hård tävlan internt i partierna.

Anton Abele växte upp på Östermalm, eller mer exakt på Gärdet, fast allra mest i Belgien där familjen bodde när han var mellan två och tio år. Antons pappa var marknadschef för ett stort läkemedelsbolag i Bryssel. Precis som von Sydow är Abele inte precis en benhård ideolog. Hans engagemang startade i en enda fråga: Stoppa gatuvåldet. Det blev också namnet på den organisation där han var frontfigur.

Det var 2007. Han var femton år gammal och gäst på den fest som slutade med att en ung pojke mördades på Kungsholms Hamnplan i Stockholm. Anton gick ut med ett upprop på Facebook, som var relativt nytt, och fick på några dagar 100 000 som stödde hans budskap. Lite senare höll han tal i Kungsträdgården för tiotusen personer. En intensiv tid med föreläsningar och möten följde.
– Efter tre år gick luften ur. Men jag ville fortsätta att bidra till ett tryggare Sverige. Jag studerade partiernas program och kom fram till att moderaterna passade mig bäst med sin syn på polisresurser, straff och ja, hela rättsväsendet.

Anton Abele är den yngsta hittills som valts in i riksdagen. Han blev glad åt förtroendet, ville passa in och köpte en dyr märkeskostym. Men hans vänner kände inte riktigt igen honom. I dag är hans klädstil för det mesta mer informell.

Är det ok att vara så ung som du och sitta i riksdagen?
– Representation är viktigt. Ingen känner frågorna så bra som de som direkt berörs av dem.
Anton har utnyttjat de fria resorna i Sverige som hör till ämbetet och besökt en skola eller en arbetsplats varje vecka. Med sig har han frågan: Om du var statsminister för en dag vad skulle du göra? Det som engagerar ungdomarna mest är skolan och körkortsutbildningen.

Och vad säger du om de äldres frågor? Hur vill du bo när du inte klarar dig själv?
– Det har jag inte funderat på. Det vore illavarslande för min mentala hälsa om jag gjort det i min ålder. Den dagen den sorgen.

Björn von Sydow skrev 14 motioner förra riksdagsåret
Ingen av dem bifölls.
– Det får man räkna med när man sitter i opposition. Men man kan ändå påverka med en formulering här eller där som kommer med i beslutet.
Anton Abele skrev 23 motioner under samma tid. Inte heller han hade någon större framgång. Han tycker inte att motionsskrivandet är ett perfekt verktyg i riksdagsarbetet. Men processen kan ändå vara värdefull, ge kunskap och bli en bra grund för en ledamot som vill driva vissa frågor.

Befolkningsutvecklingen kommer i hög grad att angå dem båda i framtiden. Som försörjare och försörjd. De äldres antal ökar stort och vilken effekt det får beror på hur många som jobbar.
År 2035, om 22 år, är unge Abele 43 år och Björn von Sydow 90. Statistiska centralbyrån spår i en ny prognos att en halv miljon fler arbetar 2035 än i dag. Av dem beräknas de allra flesta vara utrikes födda, 80 procent. Det innebär att försörjningsbördan ökar med blygsamma tre procent. Men om färre kommer i arbete blir siffran betydligt högre.
I ett mer pessimistiskt scenario från SCB ökar antalet förvärvsarbetande bara med 190 000 personer. Då ökar försörjningsbördan med tio procent. Det betecknas som »ganska kraftigt« av SCBs utredare.
– Det är helt klart att vi alla måste jobba längre eftersom vi lever längre, säger Anton Abele, men den som jobbar med fysiskt tunga arbeten, som i en gruva, kanske inte orkar.
Björn von Sydow, som ställer upp ytterligare en riksdagsperiod och är 72 år när den är över, formulerar sig på liknande vis:
– En busschaufför eller lärare, till exempel, kanske inte orkar. Men vi andra får jobba på.

Fyrtiotalisten och nittiotalisten
Så träffas de till slut öga mot öga i en soffa i riksdagsfiket. Deras arbetsplats är tom och tyst. Det är en plenifri dag utan omröstningar.
Mellan deras födelsedatum utbreder sig många decennier: femtiotalet och sextiotalet och sjuttiotalet och åttiotalet. Både Björn von Sydow och Anton Abele anser att det finns frågor och erfarenheter som är specifika för varje generation. Och att det är väsentligt att de finns representerade i riksdagen.
– Vi fyrtiotalister är fortfarande en i hög grad levande generation även om vi inte längre håller i spakarna. Vår verklighetsuppfattning bör ha inflytande på det politiska livet, säger Björn von Sydow.
Björn som är född 1945 tycker att han är mer släkt med dem som föddes efter honom än med 30-talisterna.
– De flesta av dem hade sett och upplevt riktig fattigdom. Vi som föddes efter kriget blev en generation som såg välfärden hela tiden växa. Jag kan känna att den erfarenheten ser ungefär likadan ut ända fram till 1960-talets årskullar.

Björn, vad kännetecknar 40-talisterna?
– Vi har en anti-auktoritär inställning och vi har upplevt hur ett gammaldags utbildningssystem förändrades och att det gjorde det möjligt för alla att nå framgång. Därför gillar vi inte återvändsgränder i utbildningsväsendet. Alla måste kunna läsa vidare.
Björn von Sydow beskriver en generation som vill ta för sig, »här är jag och jag har åsikter«.
– Men vi är kollektivistiska också. Vi vill förverkliga oss själva men behålla värnplikten som gjorde att alla slags människor träffades.

Anton, vad kännetecknar 90-talisterna?
– Jag tror att det finns två läger, säger Anton Abele fundersamt. Ett består av den internationellt orienterade generation som rest mycket och kanske pluggat utomlands. De har haft alla möjligheter och är mycket målmedvetna. Den andra gruppen har det svårare. De har lätt för att fastna hemma vid dataspelen. De säger nej till att rensa fisk i Norge eller bära ut brev. De har ingen utbildning och ingen erfarenhet men säger ändå nej till vissa jobb.

Om ni ser på varandras generation, är det något som irriterar?
– Ja, säger Anton, det finns äldre som inte vill ta till sig it-revolutionen. Min pappa, som är född på 50-talet, har ibland en överdriven rädsla för att till exempel handla på nätet. Sedan tror jag att en del äldre inte inser hur vi unga funkar, hur många av oss är uppfödda med internet och alla dess möjligheter. Vi är orädda och tycker wikipedia är bättre än nationalencyklopedin även om vi vet att den delvis redigeras av amatörer.
– Nja, säger Björn. Jag kan ännu inte riktigt se vad som kännetecknar 90-talister. Jag tror att det dröjer innan det blir tydligt. Omdömet »jätteproppen Orvar« om oss 40-talister dök till exempel inte upp förrän på åttiotalet när vi var medelålders. Kanske kan jag tycka att ni är naiva när det gäller nätet. Vi som växte upp under kalla kriget blir inte alls förvånade när det kommer fram att USA kan övervaka i stort sett all datakommunikation.

Björn vilket råd vill du ge Anton?
– Du gör rätt som lämnar riksdagen nästa år. Du kan komma tillbaka, så som miljöpartiets Gustav Fridolin gjorde. Det är bra att skaffa sig ett annat jobb. Ens ungdomliga fräschör försvinner och rätt som det är sitter du med två barn, är fyrtio år och vet inte vad du ska göra. Drömmen om att bli minister eller utskottsordförande har gått i kras.

Och du Anton, vilket råd ger du Björn?
– Gör det bästa av tiden i riksdagen. Tappa aldrig kontakten med verkligheten. Ta alla chanser att komma utanför riksdagens stora stenhus.

Lasse Granestrand

 

Den här texten är en del av Veteranens bevakning av viktiga valfrågor för seniorer. Följ vår artikelserie fram till valet. Vill du inte missa något nummer av Veteranen? Gå med i SPF, så får du tidningen som medlemsförmån. Du kan också prenumerera på Veteranen.

Kommentera