I slutet av juni blev jag uppringd av en ung man som erbjöd ett, som han menade, fördelaktigt telefonabonnemang, vilket skulle vara det billigaste på marknaden. Jag accepterade, och överföring från mitt tidigare abonnemang skedde som brukligt.
I går ringde en annan ung man från samma företag och undrade om jag kom ihåg att jag tecknat detta åtagande för en och en halv månad sen. Det gör jag ju naturligtvis!
Så frågade han om det hade fungerat tillfredsställande, vilket det gjort, och sen pratade han (snabbt – ungdomar är ju i regel dåliga på artikulation!) om något egendomligt: att jag tyvärr inte kunde stå som innehavare av detta abonnemang eftersom jag är för gammal!! I stället skulle min dotter (47) stå för innehavet, men jag skulle ändå använda tjänsten liksom betala fakturorna. Det var företagets ”policy” att inte ha så gamla kunder som jag, nämligen!
Det tog en stund innan det gick in; något liknande har jag aldrig tidigare varit med om… Min namnteckning gäller i banken, jag sitter i ett par styrelser, är fortfarande med i politiska sammanhang, är innehavare av såväl bankomatkort som diverse betalkort, är ganska flitig motionär, samt kör bil utan anmärkning. Men att vara abonnent i
Qall Telecom AB är jag för gammal för!
Att dessutom en annan person ska vara innehavare av abonnemanget som jag använder och betalar för borde väl nästan kunna anses som olagligt, eller åtminstone absurt så länge jag inte är omyndigförklarad…
Pia Backman
SPF Vattudalen
