I slutet av september for Veteranens Reseklubb till Istanbul. Under fem innehållsrika dagar besökte vi basarer, moskéer och palats. Här är några smakprov från allt vi fick se och uppleva.
VETERANENS LÄSARRESA den 23-27 september samlade 27 deltagare från 61 till 81 år från Skurup i söder, Åmål i väst och Trosa och Norrtälje i öst, till Östersund i norr. Många deltagare var äkta par, några reste med en väninna och andra på egen hand. Under de fem dagar resan varade blev vi ett sammansvetsat gäng där alla umgicks med varandra. Vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell i Gamla stan, nära spårvagnsstationen Laleli och Universitetets tekniska fakultet. Researrangör var Lotus, Turkish airlines fraktade oss dit antingen från Arlanda, Landvetter eller Sturup.
Istanbul är med sina 15 miljoner invånare Europas största stad och en smältdegel av olika influenser från öst och väst. Sekulariserade turkar lever samman med judar, muslimer och kristna.
Turistströmmarna österifrån har ökat och i kvarteren runt Stora Basaren har grossisterna särskilt gott öga för ryssar som köper stora mängder textilier. En turist som kliver in i en butik här möts av ”njet, vi säljer inte enstaka plagg bara stora partier”.
Många kända modehus är representerade på Istanbuls flottare gator men allt är inte äkta. Väskor märkta Chanel, Hermés och Jill Sander kostar, trots att de är kopior, lika mycket som en bättre skinnväska här hemma. Kan man tänka sig en kopia i fuskskinn så ska man gå till Stora Basaren. Här, men bara här, kan man pruta ner priset till hälften – om man står på sig.
I Stora Basarens vindlande gångar finns 3-4 000 butiker fulla av krimskrams, skinnvaror, jeans och keramik. Det går inte att passera utan att någon ropar ”Tjena, varifrån kommer du?”, på svenska. Men försäljarna är inte påflugna utan bara vänliga.
Kryddbasaren ligger i en egen byggnad i närheten av Galatabron. Här doftar det förföriskt av curry, ingefära och kanel. Men vill man köpa saffran gäller det att se upp. Det är den persiska saffran som är äkta vara. Och smakar det så kostar det,1 gram går på ca 100 svenska kronor!
I stadens centrala delar förflyttar man sig lättast till fots – eller med spårvagn. För fotgängare gäller det att se upp. Lösa stenplattor, hål och gropar är vanliga i trottoarerna, kantstenarna är höga och tar man ett snedsteg kan man plötsligt dyka ner i en källartrappa för några räcken finns inte!
Spårvagnen går i en egen fil mitt i gatan och polletter köps i automater intill påstigningsrampen. Men se upp i trängseln! En medresenär blev av med sin plånbok i villervallan. Polisen ville inte ens ta emot anmälan – de hinner inte med alla rån.
Beyoglu heter området som ligger på den branta höjden norr om viken Gyllene hornet. Kommer man söderifrån tar man enklast den underjordiska bergbanan Tünel uppför branten där gågatan Istiklal Caddesi börjar.
Flotta affärer och enklare butiker samsas utmed gatan och i en passage ligger flera trevliga tavernor och fiskrestauranger. Här äter vi färsk havsaborre som serveras enbart med sallad och citronskiva.
Innan vi lämnar Beyoglu tar vi en sväng till höger från gågatan Istiklal Caddesi och stannar till vid jugendpalatset Pera Palas Hotel. Här bodde världsstjärnor som Greta Garbo och Ernest Hemingway. Och här skrev Agatha Christie boken Mordet på Orientexpressen. När pianisten får höra att vi är svenskar spelar han genast Hugo Alfvéns ”Roslagsvals”, också känd som ”Johansson, se upp i svängarna”.
Mystik upplever vi under en show med sufisk dans. Sufisterna, eller derviserna, är en islamisk sekt med rötter från 1200-talet och använder sig av meditativa ritualer som består av dans, musik och recitation, för att komma i direkt kontakt med Allah.
Efter flera dagars trampande på stumma stentrottoarer far vi på båttur utmed Bosporen. Vår guide Sertac Celik tar oss med till sin grannby, Yeniköy Iksele, med 75 000 invånare. När han växte upp bodde här bara 3 500 personer. Nu ligger lyxbåtarna på rad i hamnen och många nybyggda hus skymmer utsikten från hans gård. I ”byn” ligger flera fina fiskekrogar.
Många av sevärdheterna ligger samlade i området Sultanhamet. Innan vi besöker Hagia Sofiakyrkan och Blå moskén beger vi oss ner i Basilikacisternen från 500-talet. Den underjordiska cisternen försåg tidigare staden med vatten. Numera finns bara bottenskyla kvar som inte skymmer de vackra pelargångarna och de två medusahuvuden av marmor som fungerar som pelarfundament.
På Seraljudden med utsikt över Gyllene hornet ligger Topkapipalatset från 1400-talet. Bland byggnaderna finns bland annat den rådgivande församlingsbyggnaden ”Divan”, haremet och paviljonger för olika samlingar. Här kan man tillbringa åtskilliga timmar bland vackra guldföremål, juveler, ur, miniatyrer. Vi hann bara se en bråkdel för så här års får man trängas med turister från världens alla hörn. Det gör inget, vi kommer gärna tillbaka en annan gång!
TEXT OCH FOTO GUNILLA LINDAHL
Mer om vad som hänt och händer i Veteranens reseklubb hittar du här:
