Åldersdiskrimineringen i sjukvården slår mot de svaga. Drabbas du av olycka eller sjukdom efter 65 får du ofta ingen rehabilitering alls.
Tusentals människor får stroke varje år. Slår sjukdomen till före 65 år har du laglig rätt till stöd och rehabilitering. Men så fort du fyller 65 gäller en annan lag. I den lagen står inget om att den drabbade ska få hjälp att leva ett så normalt liv som möjligt. I stället är målet en ”skälig levnadsnivå”.
Paradoxalt nog drabbas allt fler yngre människor av stroke, samtidigt som allt fler äldre får behålla hälsan längre. Men om ett funktionshinder inte är en följd av ens åldrande – varför ska då den äldre behandlas sämre än den yngre?
Svaret är att det kostar pengar att behandla människor över 65 lika som människor under 65. Sverige anser sig inte ha råd.
I propositionen 1992/93:159 står:
”Det är av statsfinansiella skäl inte möjligt att nu bygga upp ett system som innebär att rätten till personlig assistans gäller oberoende av den enskildes ålder.”
Klarspråket rymmer inga känslor: ”…rätten till personlig assistans bör begränsas till personer som inte uppnått allmän pensionsålder, 65 år.”
Samtidigt beskriver forskare att allt fler av de yngre som drabbats av stroke fyller 65. En grupp med rättigheter växer därmed in i en annan grupp utan rättigheter, men med samma behov.
I ett riksdagsbeslut från 1997 står svart på vitt att vård ska ges enligt människovärdesprincipen som är helt överordnad behovs- och solidaritetsprincipen, som i sin tur är helt överordnad vad som kallas kostnadseffektivitetsprincipen.
Kort sagt: Människovärdet först. Därefter behov. Pengar sist.
Finns utan tvekan ålderism
Läkarförbundet ordförande Marie Wedin säger det utan omsvep: Det finns utan tvekan en allvarlig ålderism i den svenska vården.
– Den slår på flera sätt, men är samtidigt svårt att avgränsa.
Det handlar om delvis omedvetna processer, menar hon.
– Man ser en röntgenbild, man vet kön och man vet ålder. Man tycker att det ser allvarligare ut om det är en ung människa som brutit sina ben. Äldre knäcker benen oftare och resultatet är oftare mycket värre eftersom äldre har skörare skelett. Det går en rutin i att det är en gammal människa. Det sitter i huvudet på en.
Vårdgarantin drabbar äldre
Marie Wedin talar om kömiljarden, regeringens belöning till landsting som kortar vårdköer. Även i vårdgarantin odlas en ålderism.
– Ta till exempel hur det fungerar på Helsingborgs lasarett och öronmottagningen där man inte ger patienterna något återbesök. I stället säger man åt de gamla att ”du får själv ta kontakt om ett halvår så ska vi kontrollera vidare”.
Det här sättet att jobba fungerar dåligt på äldre.
– Dels kommer de inte alltid ihåg att ta den där kontakten, dels kan de vara lite försynta och säga sig att ”inte ska väl jag …”
– Sjukvården vinner en massa tid, men det är till priset av att några som borde ha varit där faktiskt inte har varit det, säger Marie Wedin.
Om en 50-åring och en 80-åring båda behöver få en ny höftkula – vem får sin operation först, och vem får vänta?
– Jag tror att 50-åringen oftare får operation först därför att 50-åringen har större kraft att propagera för sig själv. Jag tror också att det finns en dimension av att man lyfter fram folk som arbetar före 80-åringen.
Så här säger regeringens äldresamordnare Eva Nilsson Bågenholm:
– Visst, det kan förekomma åldersdiskriminering i vården. Men man måste också komma ihåg att det ofta finns medicinska skäl till att man inte kan få viss behandling när man är äldre.
Men med detta självklara sagt – finns det situationer där äldre otillbörligt inte tas på fullt allvar, utan får stå tillbaka?
– Ja, det tror jag. Det finns nog en viss diskriminering men den är svår att visa.
När kan den visa sig?
– Det kan hända att äldre får vänta längre på vissa behandlingar, men det finns knappast någon medveten tanke bakom det.
Ålderismen finns och slår hårt mot äldre i sjukvården och mot de som behöver rehabilitering.
Tänker politikerna göra något åt denna ålderism?
Tänker de ge besked om hur vården ska prioritera?
Just nu grubblar regeringen på hur en utvidgad lag mot åldersdiskriminering ska utformas. I den ska även sjukvården omfattas, inte bara arbetslivet som hittills.
Här kan vi få ett första svar.
Människovärdet tycks stå på spel.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Texten är en omarbetad version av en längre artikel i Veteranen nr 4, 2011. Artikeln ingår i Veteranens serie om ålderismen.
Tidigare artiklar i serien:
Jobba till 69, uträknad vid 55
Chefen ser dig som ett hot
Syns du så finns du
Maktens unga ansikte
Åke hade fyllt 65
Åke hade hunnit fylla 65 när stroken kom. Talförmågan klarade sig, men blödningen slog ut nästan all rörelseförmåga i ena sidan. Sedan dess är rullstolen en evig följeslagare. Arbetet med sommarstugan, promenaderna och havsbaden sjönk ihop till minnen på några sekunder. Kanske finns en väg tillbaka, men inte utan fullt stöd och professionell rehabilitering.
Åke saknar turerna med motorbåten, där han sitter i rullstolen på sin balkong med utsikt över viken och båtlivet som far förbi. Han kan aldrig sluta hoppas på att allt ändå inte ska vara för sent. Åke skulle verkligen kunna köra båten igen om han fick hjälp att träna, och om han fick assistans.
Åkes hustru Agneta sliter ont för sin man. Hon försöker kompensera för det som LSS hade kunnat ge: ett mer normalt liv för Åke. Men hennes krafter sinar. Ibland tar de tvärt slut, som bensinstopp. Då kommer kollapserna. I vintras gav en av dessa uttrycket att ”kämpa ända in i kaklet” en alldeles bokstavligt blodig innebörd då Agneta föll handlöst i badrummet när hon skulle hjälpa Åke. Det blev ambulans för Agneta och korttidsboende för Åke.
Åke Larsson är nöjd med en sak. Han och Agneta har köpt en bil som de fått en verkstad att bygga om så att rullstolen smidigt kan få plats. Det betyder frihet. Bilen är klar om några dagar. Men det blir mycket dyrt, och de måste betala verkstan själva. Gränsen för att få bilstöd och anpassningsbidrag går också vid 65 år.
Det glittrar i vattnet och seglen blänker. Dagdrömmen avbryts av ringklockan på dörren. Det är hemtjänsten. Det är Åke Larssons favoriter som kommer idag, Ove och Ismael. De är duktiga, starka. Men nej, de hinner inte träna extra med Åke. Inte idag heller.
Fotnot: Åke och Agneta heter egentligen något annat.
LSS och SoL
LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ger människor under 65 rätt till stöd och rehabilitering. När du fyllt 65 omfattas du i stället av SoL, Socialtjänstlagen, som inte ger samma rätt.
