Ven – Säregen paradisö

Paradisön mitt i Öresund. Jag vet inte vem som myntat uttrycket, men det är så nära sanningen man kan komma. För Ven – eller Hven, som är den gamla stavningen – är onekligen ett säreget paradis, tycker Annu Likkanen.

Ön reser sig ur Öresund med tvärbranta, höga fall ner i havet, böljande kullar, stillsamt slingrande grusvägar, vidsträckt utsikt över svenska och danska kustbandet, minnen från Tycho Brahes vetenskapliga underverk och – framför allt på sommaren – ett sjudande liv.

Det är tätt mellan upplevelser av olika slag och man behöver inte färdas långa vägar för att upptäcka något nytt.
Hela Ven är en enda stor njutning. Här blandas gammal bebyggelse med handslaget tegel från något av de tolv tegelbruk som en gång fanns på Ven med moderna villor av nyare datum, hit lockas konstutövare av olika slag av det sagolika ljuset och här finns allt vad både mage och ögon kan önska.

 

Ven vimlar av folk

Vill man stanna längre än över dagen och låta själen falla till ro, finns boende för alla plånböcker från enklare vandrarhem till stugor och topputrustade hotell.
Över hela ön vimlar det av folk, som på sitt eget sätt ger Ven dess säregna specialitet som paradisö.

Att ta sig runt till öns otaliga sevärdheter är inte svårt, trots att backarna ibland kan vara nog så branta.
Från Landskrona och Helsingborg går färjor till Bäckvikens hamn och från Köpenhamn tar man sig sommartid med färja till Kyrkbacken på andra sidan ön. Sedan är det bara att välja fortskaffningsmedel – hyrcykel (om man inte har med sig sin egen), buss, häst och vagn, traktorskrinda, elbil eller apostlahästarna.

 

Vens vägar är smala

Att skeppa över bil är ingen idé. Avstånden är inte stora på Ven och vägarna smala. Men ge dig ändå god tid, för upplevelserna ligger som ett pärlband och bara väntar på dig.

Vi valde att åka hästdragen vagn med Ivan Varga, som driver företaget Äventyrsarken tillsammans med sin kvinna, konstnärinnan Lena Cedergren. De har elva kraftiga ardennerhästar som de använder till festkörning och rundturer både i vagn och på hästrygg.
Ivan verkar känna varenda människa på ön och att han och hans ardennersto Labenda är populära märks tydligt. Var vi än stannar till, samlas barn och vuxna omkring ekipaget och överallt ropar och vinkar både bofasta och turister till honom.

 

Cykla och ät ost

Vi börjar vår färd från stallbacken alldeles intill cykeluthyrningen där gulmålade trampfordon står i långa rader i väntan på dagens turister. Inte långt därifrån ligger en av öns stora attraktioner, gårdsmejeriet Hvens Getost.
Här har äkta paret Glenn och Ninna Björne 102 mjölkande getter och ett antal killingar, som skuttar omkring i hagen tillsammans med mejeriets två fjällkossor, Klara-Bella och Kajsa.
Det är Glenn som sköter getterna och håller koll på mjölkningen, medan Ninna mest håller till i sitt ysteri där hon för hand skapar läckra ostar, som man kan inhandla i den lilla butiken eller njuta av på någon av Vens många restauranger.

 

Ön har egen golfbana

Labenda lunkar tryggt fram på sina väldiga hovar och solen öser ner värme från en klarblå himmel när Ivan viker av från Landsvägen och följer skylten mot Östanliden. Den smala grusvägen stryker längs med öns 9 håls golfbana och tätt förbi konstnärsgården Marielund, där man både har utställningar, målarkurser och rumsuthyrning.

Vägen slingrar vidare under ett tak av grönska, fram till Henric och Anja Molins skapelse, Backafallsbyn Spirit of Hven. Det är en 4-stjärnig hotellanläggning, som gjort sig känd över hela världen för sitt unika destilleri där allra första omgången whisky snart är klar att tappas upp.
I väntan på att whiskyn mognat, kan man, om man känner för det, smaka på andra alkoholstarka drycker, framtagna i Backafallsbyn eller ta sig en bit mat tillagad av de resurser som Ven kan erbjuda.

 

Ven kryllar av kaféer och krogar

Den som besöker ön behöver inte gå hungrig eller törstig. Det finns ett kafé eller en restaurang i snart sagt varenda krök, och de allra flesta kör sina egna lokala varianter.
Eller vad sägs om att mumsa hemgjord Hvenglass från kiosken i Bäckviken, njuta av nyrökt makrill i Fiskeboden eller helstekt Öresunds-spätta på Hamnkrogen, båda ligger vid hamnen i Kyrkbacken, botanisera bland ekologiskt och närproducerat på Tuna krog vid Landsvägen eller stampa till jazztoner på Prästasvängen.

Men själen ska också ha sitt, och Ivan styr med tömmarna i vana händer mot St Ibbs gamla kyrka. Den vitslammade byggnaden, som byggdes under 1200-talet och som sträcker sig mot himlen på höjderna ovanför Kyrkbacken hamn, är en av landets mest populära bröllopskyrkor. Och naturligtvis är det Ivan, som brukar köra brudparen!

 

Tycho Brahe

På väg tillbaka stannar vi vid Vens utan jämförelse allra största dragplåster – museiområdet Tycho Brahe Minnena.
Adelsmannen Tycho Brahe fick år 1576 som förläning av den danske kungen Fredrik II Ven, där han skulle kunna utveckla sina vetenskapliga arbeten. Under de 20 följande åren satte han ön på den internationella kartan med ett astronomiskt centrum, helt unikt i sitt slag med det underjordiska observatoriet Stjärneborg och slottet Uraniborg med dess fantastiska renässansträdgård.

Efter stoppet vid Tycho Brahe-museet, som idag är inrymt i öns gamla sockenkyrka, rullar vi stillsamt mot stallet och går till fots den sista, brantaste biten ner mot färjan.
Labenda har gjort sin första tur för dagen och efter oss väntar många nyanlända turister på att klättra upp på vagnen för en oförglömlig resa in i paradisöns öppna famn.

 

Text: Annu Likkanen
Foto: Rolf Larsson och privata

Kommentera