Res till stenhimmelriket i norska Alta

Alta. Nordeuropas största samling hällristningar berättar om en tid då man samlades kring ritualer, men också om en besjälad plats. Följ med bland simmande älgar och kvinnor med yxor.

I arktiska Alta böljar hällarna ner mot havet. Åt ena hållet ser man bergstoppar och åt andra hållet horisonten som speglar sig i det kalla havet.

Hav, himmel och jord. De olika elementen möts. Det kan vara en anledning till att hällristningarna blev huggna just här för drygt 6 000 år sedan av ett jakt- och fiskefolk. Man antar att detta inte var en boplats, utan en helig plats. Man samlades för ritualer kring livet, födelse och död.
– Det kan ha varit en genomgång mellan världarna – man kan ta sig till underjorden eller himlen från mellanvärlden, säger min guide och doktor i etnologi, Kimmo Lagerblom.
– Schamanen flög mellan världarna, kanske var ristningarna det han såg i de andra världarna? Som en uråldrig kamera?

 

UNESCO har kulturminnesmärkt hela området som är Nordeuropas största samling hällristningar. Ännu visas bara en del upp för publik och de lättillgängligaste ligger vid Alta museum. En del ristningar har inte upptäckts förrän nyligen, fast människor passerat någon meter förbi, dagligen under många år.

Hällristningarna skapades för mellan 6 200 år och 2 000 år sedan – sedan gjordes inte fler. Vad hände?
– Det var varmt som i Italien för 6 000 år sedan, sedan blev det kallare. Kanske kunde man inte anpassa sig till klimatet, säger Kimmo Lagerman.

 

Vi tar oss fram i hällristningshimmelriket på gångar av plankor som går som en snitslad bana genom området. Bergskonsten består av renar, fåglar, dansande människor i ritualer, jaktbilder. Figurerna nästan lyser mot det grå urberget – de ifyllda med röd färg för att synas bättre. I den kantigt huggna båten syns en kvinna, och efter simmar älgar. Lagerman berättar att det var nästan bara samer och finnar som hade med kvinnorna på jakt.

De huggna figurernaär som uråldriga serieteckningar med en berättelse.
– När schamanen har en stav kunde han flyga till en annan värld, säger Kimmo Lagerman och pekar på staven som ristats in i berget. Han pekar sedan på en björn som lever under en sjö och förklarar att björnen var en gud och kopplad till undervärlden.
Men även materian var besjälad:

 

Samerna ansåg att sten och berg med en annorlunda form bar på en övernaturlig kraft – så även berget Haldde knappt två mil från bergskonsten i Alta.
På bergets topp fanns världens första norrskensobservatorium som byggdes 1899.
Stora delar av Finnmarks samhällen brändes dock ner av tyskarna under andra världskriget, så även observatoriet. Alta Museum administrerar det numera återuppbyggda stenhuset som man kan övernatta i. Under vinternatten kan man se norrskenet – samerna trodde att norrskenet var deras förfäders själar som visade sig.

 

Eftersom somrarna är ljusa dygnet runt tappar man lätt tidsuppfattningen. Vandringen upp mot det heliga berget Haldde påbörjar vi inte förrän vid sextiden. Vi fyller vattenflaskorna hos den lokala motorcykelklubben som ligger nära där vägen går uppåt från Kåfjord, genom tät skog. Med jämna mellanrum kommer höjdmarkeringar och det är ingen risk att man missar leden.
Snart ligger Alta långt nedanför oss. Några vita renar strävar långsamt fram och syns tydligt mot grönskan.

 

Molnen flyter högt och himmel och hav glider samman när man ser det från ovan.
Solen silas i rött och orange mellan molnslöjorna. Ljusets skådespel är som vackrast från toppen, 904 meter över havsytan, runt midnatt när sol och molnformationer tävlar om uppmärksamheten.

Skyddsanden bor här i berget säger de. Det känns lätt att se varför de tidiga människorna såg platser som denna som helig, eller valde hällristningarnas läge för ritualer.
Det är platser där man är som tacksammast för naturen.

Text och foto: Eva Jacobsson

 

 

Kommentera