Gästfria Gästrikland

Älvkarleby i Norduppland är porten till Gästrikland. Vid avfarten från E 4:an reser sig ett monumentalt stenfort – Dragon gate – uppfört av den kinesiske mångmiljardären Mr Li, som gjort sig en förmögenhet på myggmedel. Förutom ett museum med kopior på den berömda terrakottaarmén finns här en restaurang som serverar kinesisk buffémat, en hälsoanläggning samt en shop med allehanda kitsch.

Vi fortsätter på väg 291 över Dalälven. Vid Älvkarlefallen kör vi över Carl XIII:s bro, en av landets äldsta och vackraste träbroar. En dramatisk skådeplats på flera sätt. Stig Dagerman föddes i Älvkarleby 1923 och återvände ofta hit. I Hantverkshuset på Laxön finns Stig Dagermanrummet som är öppet för besökare efter överenskommelse. Här finns också ett museum för sportfiske och golfklubben Älvan. Färden fortsätter en bit utmed kusten, håll för näsan när ni passerar Skutskärsverken! Har ni barnbarnen med så stanna till vid Furuviks djurpark. I närheten finns en campingplats.

Residensstaden Gävle far vi förbi men stannar till i Sandviken för att beundra stånghammaren utanför Sandviks huvudkontor. Sandvikens Jernverk grundades av Göran Fredrik Göransson på 1860-talet. Marken tillhörde Göranssons bruk i Högbo som är vår nästa anhalt. Högbo Brukshotell är en vallfartsort för affärsmän och svenska par som vill äta och bo gott. Även hundar är välkomna.
Inom bruksområdet finns en golfbana med 27 hål och särskilda leder för mountainbikes (cyklar kan hyras). Besök Björk & Berries shop med egen tillverkning av parfymer, tvålar och krämer – en doftupplevelse utöver det vanliga. Här finns också en smedja och glasblåseri samt ett miniskansen för de minsta.

Vi anländer till Ockelbo en söndagseftermiddag. Byns stora attraktion Wij trädgårdar har vaknat ur sin vintersömn. Trots att den ligger i växtzon 5 finns här en rosträdgård. Den står i sin fulla prakt först i juli. Fram till dess kan man njuta av till exempel Skogens trädgård som sammanfattar Gästrikland – tall och björk, vatten och järnmalm. Trädgården omges av en kornåker som senare i sommar kommer att lysa gul mot den rumsliga inramningen gjord av trä och sten. Trädgårdsarkitekten Ulf Nordfjell står för utformningen och trädgårdsmästaren Lars Krantz för genomförandet.
I parkområdet ligger Trädgårdens hus som hyr ut sex personligt inredda rum. Även här är hundar välkomna. Restaurangen serverar mat tillagad av de råvaror som finns inom närområdet och grönsaker från egna odlingar.
På kronprinsessan Victoria och Daniel Westlings bröllopsdag den 19 juni hålls den stora byfesten med picknick och artistgala i parken intill Wij Trädgårdar.

Konstnären Tony Warren har sin ateljé och ett café i den f d bagarstugan vid Wij valsverk. Tony Warren är utbildad vid en konstskola i Chicago och målar föreställande konst i klassisk stil, mest porträtt och stilleben. Under ett år har han arbetat med målningen Tillgivenhet som är en gåva till kronprinsessan Victoria och den blivande prinsen Daniel. När vi besöker Tony lägger han de sista penseldragen och bereder sig på att överlämna tavlan på lysningen den 3 juni. Bakom står 238 sponsorer, både enskilda personer och företag, som får ett inramat tryck som tack.

Tavlan är mättad med symboler. Tony förklarar:
– Daniel sa i samband med att förlovningen deklarerades att han ska vara ett stöd till Victoria. Jag utgick från en sidenkudde och ett riksäpple. Men Daniel är en jeanskille så det fick bli en jeanskudde och ett vanligt äpple. Kudden är inte riktigt färdigsydd, man ser fjädrar sticka fram för att påminna om att de bygger ett bo tillsammans.
– Kudden står på en piedestal som utgörs av ett gammalt mått – det råkar vara märkt 1818, det år då kronprinsessans anfader Karl XII Johan kröntes till kung. En nåldyna med sju nålar symboliserar åren Victoria och Daniel har varit ett par. Här finns också en storksax – sådana användes förr för att klippa av navelsträngen. Över hela kompositionen svävar en ormhassel, i grekisk mytologi har ormen en läkande kraft.

Älgparken i Mo, 3 km norr om Ockelbo, är nästa besöksmål. Här har naturmålaren Hag Hans Engstedt ett kombinerat vildmarkgalleri, café och museum där det bland annat går att se uppstoppade djur som björn och tjäder (Gästriklands landskapsdjur). För några år sedan föreslog Hag Hans att markägaren Lars Arkesjö skulle öppna en älgpark. Så Lars gick från att vara älgjägare till älgägare.

På 14 ha skogsmark finns nu två älghägn med sammanlagt åtta älgar – och fler är på väg eftersom älgen Victoria väntar tillökning. Vi hälsar på tjuren Daniel som ligger och vilar upp sig efter en måltid på tallbark. Lars går in i hägnet och klappar Daniel på utväxterna till det som ska bli nya horn. Han har fällt sin krona och är lite deppig eftersom han därmed sjunkit i aktning hos Victoria. Lars är särskilt stolt över att älgparken är tillgänglig för rullstolsburna. Här kan man också köpa viltkorv och tillaga den själv på grillen.

En smal men vacker väg utmed Testeboån för oss vidare nordväster ut mot Bunges kapell i byn Åmot där Gästrikeleden passerar. Här öppnar sig landskapet mot fonden av Kämpeberget. Alla byar i Gästrikland har stora kyrkor men i Åmot finns också ett kapell. År 1797 stod greve Bunges kapell av i nyklassicistisk stil klart. Idag används det till konstutsällningar, café och försäljning av konsthantverk. Vi träffar fem bybor som städar kapellet inför säsongen. De berättar att så gott som alla i byn turas om att hålla öppet. Här finns också en folkpark, en kvarn och husvagnscamping.

 

Vi fortsätter söderut genom tät tallskog och stannar till i Jädraås, nära skidanläggningen i Kungsberget. Här finns en museijärnväg, ett herrgårdspensionat och camping. Pensionatsvärdinnan berättar om det fina ädelfisket i två sjöar, att det finns loppis, en läderbutik och bruksvandringar. Strax efter Jädraås ligger ytterligare en herrgård, Kungsfors, som också erbjuder mat och logi. Här kan man besöka Tallbo, Ecke Hedbergs konstnärshem och ateljé. Han var landskapsmålare och ställde ut tillsammans med prins Eugen, Carl Larsson och Anders Zorn.

Via Järbo far vi mot Torsåker och Pelargonmuseet i Bergabacken. Här öppnar sig dalgångarna. Pia Walldau tar emot och berättar hur hennes pelargonsamling kom till. Det var när hon fick ta över några Mårbackapelargoner från sin mor som hennes intresse för pelargoner väcktes.
– Jag började gå runt bland tanterna i området. De berättade om sina blommor men visste inte vad de hette. Jag försökte dokumentera blommornas ursprung och kom i kontakt med botanikern Christa Holm i Lund som hade koll på vilda arter från Sydafrika. Jag reste med två tomma resväskor till England. Där fanns hur många sorter som helst och alla hade ett namn, berättar hon.

Nu har Pia uppåt 120 svenska pelargoner och många vilda sydafrikanska arter i sin samling. Hon säljer sticklingar och presentartiklar i butiken och via postorder. I det lilla caféet kan man få en pelargonkaka till kaffet, kanske serverat av Pias 89-åriga mamma.
I Torsåker kan man passa på att ta ett dopp i Malmsjön och stanna till vid hembygdsmuseet för att se en riktig bergsmansgård.

Från avstickaren till Torsåker vänder vi åter norrut mot Sandviken och Tidernas väg med sikte på Gysinge vid södra landskapsgränsen. (Tidernas väg går genom Uppland, Gästrikland, Hälsingland och Medelpad). För första gången ser vi fler björkar än tallar. Vi åker på en smal strandremsa, kantad av fritidshus på båda sidor, utmed Storsjön till Årsunda. Om det vore varmare i vattnet skulle vi stanna vid Strandbaden och svalka av oss före ett besök på Vikingamuseet. Men vi rattar vidare mot myggriket Österfärnebo och konstaterar att även här finns en pizzeria och en campingplats.

Gysinge är vår sista anhalt i Gästrikland. Här möter vi åter Dalälvens strida forsar. Förutom det imponerande vallonbruket med anor från 1600-talet finns det ett värdshus, en folkhögskola och Gysinge Centrum för byggnadsvård som firar 20-årsjubileum i år. Hit kommer 100 000 besökare om året för att köpa allt från en sotarviska för 385 kr till gamla järnspisar för 17 500 kr. Däremellan finns gamla tapeter, kakelplattor, beslag och lås till försäljning. Utställningshusen visar hur man kan kan renovera sitt hus på gammalt vis.
Vår resa är slut och vi konstaterar att Gästrikland har oförtjänt levt i skuggan av grannlänen Dalarna och Hälsingland. Nu är det Gästriklands tur att bli turistmagnet!

 

Text: Gunilla Lindahl

Kommentera