Under 1900-talet sökte sig konstnärer som Picasso, Matisse, Dalí och Sigrid Hjertén till franska Pyrenées-Orientales. Landskapet och byarna inspirerade till explosioner i färg. Vi åkte dit för att se om magin finns kvar.
Ilya Komov har ställt upp sitt staffli vid en rondell strax utanför Cérets gamla stadskärna. Vyn över husgavlar vid foten av Pyrenéerna håller på att ta form på hans duk. Ilya kommer från Moskva men har tillbringat mycket tid i Frankrike.
– Matisse, Picasso… här jobbade alla mina favoritkonstnärer. Jag har varit i Paris och ställt ut många gånger, men sedan jag hittade hit har jag inget behov av huvudstaden längre. Jag gillar naturen och trivs med folket här, förklarar han.
Ställer ut
Nu är han här för att förbereda två utställningar. Den största, på Cérets galleri Capelleta visas i maj i år. Den minsta hänger redan på restaurangen L’Atelier Fred. Jag kikar in och känner igen Ilyas klara färger och mjuka linjer.
Matisse, Picasso… här jobbade alla mina favoritkonstnärer.
Picasso först
Cérets plats i konsthistorien började när Picasso anlände 1911. Efter honom kom konstnärer som George Braque och Juan Gris. Den lantliga staden som tidigare mest varit känd för sina körsbär – de först skördade varje år skickas till presidenten – blev en avantgardistisk utpost, ”ett kubistiskt Mecka” enligt en dåtida konstkritiker.
Musée d’art moderne
Senare, under andra världskriget, tog en ny generation konstnärer, som Marc Chagall och Jean Dubuffet, sin tillflykt till Céret. I dag förvaltar staden sitt arv i Musée d’art moderne. Här visas verk av en rad 1900-talskonstnärer, förutom de redan nämnda exempelvis Matisse och Miró.
Stilla bylunk
Konstnärerna som vistats i Céret har förstås gjort sitt för att locka hit turister. Ändå är gatorna lugna vid mitt besök när högsäsongen lagt sig. Den stilla bylunken livas bara upp av eleverna i en skolklass som springer runt med frågeformulär de fått av sin lärare. De samlas runt fontänen som uppfördes till Picassos ära 2013 vid Porte d’Espagne i den gamla stadsmuren. Andra tittar på kopiorna av några av de tavlor som målats här och som visas runt om i staden. Både de och jag jämför bilderna med verkligheten, det är inte alltid lätt att se likheten i dessa kubistiska verk.
Franska Katalonien
Området vi befinner oss i heter Pyrenées-Orientales, men kan också kallas franska Katalonien. Det har omväxlande tillhört Frankrike, Spanien och även varit en del av riket Mallorca, vars kung residerade i regionens huvudstad Perpignan på 1200- och 1300-talen. Franska är bara ett av språken som talas, gatuskyltarna står även på katalanska. Spanska är också gångbart för det mesta.
En av Perpignans flitigaste besökare var Salvador Dalí. Han brukade bo på Hôtel de France nära stadens landmärke Le Castillet. Där packade han upp och signerade de tavlor han målat hemma i Spanien och slapp på så vis undan tullen på konstverken.
Universums mitt?
Dalí menade rentav att Perpignans järnvägsstation var ”universums mitt”. Han manifesterade sitt påstående med målningen Le mystique de la gare de Perpignan som numera hänger på Museum Ludwig i Köln. Men när jag själv anländer med tåg får jag knappast en känsla av att befinna mig i universums centrum. I dag är den alldagliga stationen hopbyggd med shoppingcentret Centre de Mon som trots sitt namn känns ännu mer perifert med sina tomma butikslokaler.
Kaffe eller vin
Så lämna stationen och vandra in till Perpignans stadskärna i stället! Passera Place de Catalogne där Dalí själv välkomnar besökare som staty på en flera meter hög röd stol. Fortsätt till gamla stan där gränderna ringlar runt Place de la République, där man gärna sitter med en kopp kaffe eller ett glas vin på någon av uteserveringarna. Perpignan är en bra utgångspunkt för utflykter till traktens konstnärsbyar.
Côte Vermeille
Mest känd av dem alla är Collioure. Till denna gamla fiskarby på den taggiga kustremsan Côte Vermeille kom Henri Matisse på våren 1905, fattig och deprimerad. Han föll direkt för det speciella ljuset, han inspirerades av fiskarna och deras båtar på stranden och noterade att ”ingenstans är himlen så blå som i Collioure”. Han kallade på sin vän André Derain och tillsammans lät de sin konst explodera i färger. Stilen kom att kallas fauvism och i dag kan vi betrakta kopior av en rad av vännernas verk på den lilla promenaden ”Le chemin de fauvisme” längs kajen och upp i gränderna.
Sigrid Hjertén
De två följdes av en rad konstnärer, bland dem Sigrid Hjertén som beskrev Collioure som ”den underbaraste fiskarby som Gud har gjort”. Båtarna på stranden och kyrkan Notre-Dame-des-Anges torn är flitigt avbildade motiv. Tornet är sig likt vid mitt besök, men båtarna saknas. På stranden sitter i stället besökare och njuter av höstsolen, några badar rentav trots att det redan är början av november.
SENIORGUIDE
RESA DIT: Direktflyg till Beziers sommartid eller till Barcelona året runt. Därifrån tåg eller buss till Perpignan. Eller tåg hela vägen. Det tar ungefär ett dygn med minst tre byten.
RESA RUNT: I hela området går bussar för endast en euro enkel resa. Perpignan är bästa utgångspunkten. www.laregion.fr/Car
PRISLÄGE: Ungefär som i Sverige. En lunch kostar dryga hundralappen, trerätters middagsmeny 250 kronor och uppåt, ett glas vin från 35 kronor. Dubbelrum på trestjärnigt hotell från cirka 700 kronor.
BÄSTA TIDEN: Sommarhalvåret, men undvik gärna hettan i augusti.
PASSAR FÖR: Kultur- och naturintresserade som vill se en lite mindre besökt del av Frankrike.
SENIORVÄNLIGT: Städerna är små och promenadvänliga om än lite backiga. Det går ofta, men inte alltid, att göra sig förstådd på engelska.
ADRESSER OCH LÄNKAR:
Musée d’art moderne de Céret, 8 Boulevard Maréchal Joffre, Céret, www.musee-ceret.com
Musée Terrus, 3 Rue Porte Balaguer, Elne, www.ville-elne.fr/fr/information/71640/musee-terrus
Terroirs Romans, Caveau d’Elne, 67 Avenue Paul Reig, Elne, www.terroirs-romans.com
www.tourisme-pyreneesorientales.com
www.collioure.com
Jag fortsätter till Hôtel des Templiers och beställer ett glas vin i baren. Tavlorna som täcker väggarna skvallrar om konstnärerna som bott här. En dam i svart pekar på ett foto bakom baren, Picasso tillsammans med hotellägaren.
Förfalskningsskandal
Mittemot hotellet ligger Collioures 1200-talsborg vars torn har en viss betydelse i en konstskandal som briserade i närliggande staden Elne våren 2018. När museet, tillägnat stadens konstnär Étienne Terrus, skulle öppna efter renovering tillkännagav borgmästaren Yves Barniol oväntat att 82 av museets 140 målningar var falska. Det hade upptäckts bland annat på grund av tornet i Collioure. Det är platt på en av tavlorna, men var toppigt ända till en ombyggnad 1958, 36 år efter konstnärens död!
Vänta på utställningen
I dag befinner sig den och de andra falska tavlorna i polisens förvar. Borgmästaren ser fram emot att få tillbaka dem och planerar då att ge museet en ny inriktning genom att visa både de falska och äkta målningarna sida vid sida. Han hoppas på succé, redan nu rapporteras att antalet besök till det anspråkslösa museet har ökat med en tredjedel.
Det är imponerande, men rådet är att vänta tills nya utställningen är på plats.
Lokala viner
Största behållningen av Elne blir i stället besöket på vinkooperativet Terroirs Romans butik mittemot rugbyplanen i utkanten av stan. Dominique Jonca berättar att vinet kommer från ett femtiotal vinbönder i trakten.
Vi provar tre röda viner, varav ett har fått sitt namn av staden, Dame d’Elne. Och Dame d’Elne visar sig vara ingen annan än Santa Helena, den romerske kejsaren Konstantin den stores mor, vars sonson Constans mördades här år 350. Den som borrar sig ner i denna regions historia kommer mycket längre än till 1900-talets konstnärer.
Text och foto: Elisabet Axås
