I flera hundra år låg klippstaden Petra gömd. Beduinerna i trakten höll de mästerligt uthuggna monumenten hemliga. Idag förundras människor från hela världen över hur något så magnifikt kunde byggas för flera tusen år sedan.
Året var 1812. Den 27-årige schweiziske forskningsresanden Johann Ludwig Burckhardt hade hört rykten om en gömd klippstad i öknen. På sin väg från Nasaret till Kairo, han var på jakt efter floden Nigers källa, fick han åter höra talas om den gömda staden i öknen. Den sades vara belägen helt nära det som förmodades vara Moses bror Arons grav.
Burckhardt, som vid det här laget kallade sig själv Shejk Ibrahim Ibn Abdallah efter att ha studerat Koranen och lärt sig arabiska i Syrien, var listig. Han sade till sina lokala ledsagare att han ville offra en get vid Arons grav. Därmed leddes han igenom den långa och djupa bergsklyfta som leder fram till det som fortfarande av många anses vara en av vår jords mest häpnadsväckande sevärdheter: ”Skattkammaren” al-Khaznah praktfulla pelarfasad i klippstaden Petra.
Skattkammaren tros vara en furstegrav från första århundradet efter Kristus.
Nästan två sekel senare, 2007, utnämndes Petra, som även utsetts till världsarv av Unesco, till ett av världens sju ”nya” underverk.
– Skattkammaren tros vara en furstegrav från första århundradet efter Kristus, berättar jordanske vännen Mahdi som jobbar som guide och besöker Petra ett par hundra gånger om året.
Skattkammarens fondvägg med två våningar, uthuggen ur en 80 meter hög sandstensklippa, är precis som på Burckhardts tid det första monument som möter nutidens besökare i Petra.
Solljuset bländar. Efter en dryg kilometers promenad genom al-Siq – en smal och sval ravin där den uråldriga tystnaden emellanåt bryts av klapprande hästhovar och skramlande vagnsekipage, uppenbarar sig den berömda pelarfasaden.
– Madam! Får det vara en kopp te? Ett armband? En Indiana Jones-hatt, kanske?
Det är ännu tidigt på morgonen. Antalet besökare har inte nått sin kulmen men folklivet på marknadsplatsen framför Skattkammaren är både livligt och färgstarkt.
– Vill damen rida kamel, det är en luftkonditionerad taxi!
Världsarvet Petra
Petra beboddes redan under stenåldern, blev under 300-talet före Kristus centrum i det arabiska nomadfolket nabatéernas kungadöme och var ett viktigt handelscentrum under antiken.
När Petra var som störst kring år noll hade staden runt 30 000 invånare.
Någon gång på 1200-talet övergavs Petra, men för beduinerna i trakten glömdes staden aldrig bort. Istället höll de templen, gravkamrarna, den stora amfiteatern, offerplatsen och klostret gömda för omvärlden genom att hålla vakt mot inkräktare. Ingen svår uppgift, mycket tack vare stadens placering i ökendalen Wadi Musa som omges av höga sandstensklippor.
– När Petra 1985 utsågs till världsarv tvingades beduinerna att lämna området för att ruinerna skulle skyddas, berättar Mahdi. Effekterna av tvångsflytten mildrades något genom att de och deras framtida ättlingar fick exklusiva rättigheter att driva kaféer, tehus och serveringar i Petra.
SENIORGUIDE JORDANIEN & PETRA
GEOGRAFI: Jordanien ligger inklämt mellan Israel, Palestina (Västbanken), Syrien, Irak och Saudiarabien. Jordaniens enda kontakt med havet är en knappt tre mil lång kustremsa längst in i Aqabaviken vid Röda havet.
HUVUDSTAD: Amman med omkring 4 miljoner invånare.
STATSSKICK: Monarki.
SPRÅK: Arabiska. Många talar engelska.
VALUTA: Jordansk dinar.
RESA DIT: Från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn går flyg till Amman. Temaresor och Pathfinders har resor till Jordanien och Petra.
PRISLÄGE: Jordanien är inte billigt. Priser på mat och dryck är jämförbara med Sveriges. Alla besökare rekommenderas att skaffa ett Jordan Pass« som ger rabatterat inträde till landets största sevärdheter. Beställ och betala på nätet: www.jordanpass.jo
ÄTA: En blandning av det turkiska och libanesiska köket, med många kryddstarka smårätter, färska grönsaker och frukt.
BÄSTA TIDEN: Oktober–november och mars–maj.
MISSA INTE: Några kvällar i veckan hålls en ljus- och musikföreställning vid den berömda Skattkammaren i Petra.
SENIORTIPS: Petra är stort så se till att ha sköna och väl ingångna skor. För trötta fötter går en tur med häst och vagn att ordna på plats. Skräddarsy din resa med engelsktalande guide genom www.experiencejordan.com
SENIORVÄNLIGT: Vägarna i Jordanien är bra och det är relativt smidigt att förflytta sig mellan olika sevärdheter.
Filminspelning i Jordaninen
Filmen Indiana Jones och det sista korståget från 1989 gjorde att en bred publik världen över fick upp ögonen för Petra. Jordanien som land är däremot betydligt mindre känt, ett faktum som flera filmmakare har dragit nytta av. I filmen The Martian från 2015 försökte huvudrollsinnehavaren Matt Damon odla potatis på det som skulle föreställa vara planeten Mars yta. I själva verket befann han sig i Jordaniens öken Wadi Rum, helt nära Petra.
Det karga månlandskapet med sandstensklippor i rostrött och brunt får verkligen tankarna att fara iväg till någon avlägsen planet. Bristen på vatten är ett av Jordaniens största problem och många vattenprojekt har diskuterats med grannländerna. I Petra imponerar än idag nabatéernas vattenkanaler som mejslats ur bergsklyftan al-Siq och de tydliga spåren av tvåtusenåriga vatten-reservoarer.
Lilla Petra
Petra är stort. Den mest kända Skattkammar-fasaden är ingalunda allt som finns att se. Området täcker många kvadratkilometer och rymmer flera hundra byggnader, tempel och gravkammare. En brant avstickare är de drygt 800 trappsteg som leder upp till klostret. På sitt sätt en än mer imponerande syn än Skattkammaren.
Mindre känt, och med betydligt mindre ståhej och färre besökare, är Lilla Petra, beläget i ravinen Siq al-Barid ett par kilometer från Petra. Lilla Petra tros ha fungerat som handelsort för kamelkaravaner som var på väg till Petra.
Innan den arabiska våren 2011 hade Petra flera tusen besökare om dagen. På grund av konflikterna i grannländerna har antalet besökare minskat dramatiskt de senaste åren, men nu tycks kurvan vara på väg uppåt igen. Organisationen Petra National Trust, vars ena grundare är svenska Majda Raad som är ingift i Jordaniens kungafamilj, arbetar för en balans mellan besökstrycket och de ömtåliga monumentens bevarande.
Beduinkulturens starka traditioner
En stor del av Jordaniens ursprungsbefolkning var beduiner men idag är de flesta jordanier bofasta. Beduinkulturens starka traditioner lever kvar och den välvilliga gästfriheten känner inga gränser.
Inte minst har den tagit sig politiska uttryck. Drygt hälften av landets tio miljoner invånare är flyktingar från Palestina, Irak och Syrien. Många av dem har beviljats jordanskt medborgarskap.
– Risken att man ska råka illa ut bedömer jag som betydligt större i USA än här i Jordanien, säger Mahdi som efter att ha bott ett par år i USA bestämde sig för att återvända hem. Samhällsklimatet är mindre ängsligt här och atmosfären människor emellan betydligt varmare.
Risken att man ska råka illa ut bedömer jag som betydligt större i USA än här i Jordanien.
Hans ord fångar känslan som vuxit sig allt starkare under vistelsen i Jordanien. Att man som besökare förundras över de magnifika och uråldriga monumenten i Petra är knappast någon överraskning. Men där är något annat också.
Lika mycket fylls man av ödmjukhet inför det moderna Jordaniens förmåga att ge en fristad åt människor som behöver det i en konfliktfylld omvärld.
Text och foto Kicki Lind
