Jazza runt i New York!

Res till New York, staden där det verkligen finns något för alla, och för alla åldrar. Gunilla Kinn, som bott i Harlem på Manhattan i elva år, delar med sig av sina bästa New York-tips.

HARLEM. – Hello baby, come in and enjoy some great jazz!
Puh, vi har kommit rätt. Den bruna fasaden på huset på 132:e gatan, mitt i Harlem, hyser en av New Yorks trevligaste jazzklubbar i källaren. Mannen i dörren förstår förstås vad vi letat efter och lockar in oss.
Varje söndag, från klockan 18, träffas några av Harlems jazzvirtuoser på American Legion och jammar, ofta med musiker från Europa och Asien.
– Unga i New York lyssnar knappt längre till jazz, säger klubbvärden Seleno Clarke sorgset.
– Fast vi är några äldre som kämpar för att hålla liv i jazzmusikkulturen.
American Legion är en nationell organisation för USAs krigsveteraner och pensionerade militärer. Den lokala Harlemavdelningen fungerar som ett andra vardagsrum för sina medlemmar, men på söndagskvällarna är vem som helst välkommen.
Då är det bara att slå sig ner vid ett av de slitna borden och beställa en portion soul food – husmanskost som grisfötter, kyckling och fläskkotletter med kålsallad – eller en billig drink, och njuta av maten och musiken. Entrén är fri, men för att få sittplats bör man beställa något.
Stämningen är varm, hjärtlig och familjär. Det är fullt ös på saxofoner, klarinetter och Hammond-orgel – och riktigt svängigt blir det när en sångerska tar ton till klassiker som »It don’t mean a thing, if it ain’t got that swing«. Seleno Clarke, som en gång spelade i Count Basies band, har lyckats förverkliga en dröm.
– Min dröm har varit att föra samman folk från hela världen som älskar att lyssna på jazz, här i Harlem.

Jazzmusiken föddes i New Orleans i början av förra seklet och växte upp i Harlem på 1920-talet. Fyra decennier senare var storhetstiden över och jazzställena är inte längre så många.
Men några kvarter från American Legions lokal ligger Showman’s – en klassisk, träinredd bar, där det är levande musik så gott som varje kväll. Ytterligare en bit österut ligger det legendariska Lenox Lounge, som renoverats till 1939 års skick. Här kan man lyssna på jazz vissa kvällar i veckan – antingen i Zebra-rummet (mot 30 dollar i entréavgift) eller från baren.
I elva år bodde jag i detta område i Harlem som i decennier präglades av gatubrottslighet och social misär, men som har förändrats enormt och idag är relativt säkert att röra sig i. Människor är vänliga och tar sig tid att hälsa på varandra på gatorna.
New York som helhet är den säkraste amerikanska storstaden och ofta tryggare att röra sig i än exempelvis Stockholm. Men kvällstid kan det kännas bäst att ta taxi till eller från Harlem – även korta sträckor som de mellan jazzklubbarna för den som bara vill ta del av stämningen på historiskt laddade platser som de flesta turister aldrig hamnar på.

Harlem har också mycket att erbjuda dagtid. Allra bäst är söndagarna, då harlemiterna klär sig fina, i hatt och dräkt eller kostym, för att gå till kyrkan och efteråt samlas för brunch. Jag brukar ta gäster till min grannkyrka, baptistförsamlingen på 2365 Frederick Douglass Boulevard (8:e avenyn vid 127:e gatan) som har öppna, trevliga gudstjänster med mycket gospelsång.
125:e gatan är det mångkulturella Harlems kommersiella huvudstråk. Mitt på ligger den kända Apolloteatern som är scen för en klassisk talangjaktstävling varje onsdagskväll. I de kvarteren är det full rulle bland gatuförsäljarna som kränger allt från Obama-märken och politiska tidskrifter till rökelse och ananasglass. Jag gillar att vandra hela gatan västerut, ända fram till Hudson River och 12:e avenyn, där den inspirerande färskvarubutiken Fairway’s och barbequerestaurangen Dinosaur ligger (den senare fick fint besök i form av presidenthustrun Michelle Obama och hennes döttrar häromåret).
Den som lockas av studentliv strosar med fördel även runt i mitt gamla campus, området kring Columbia-universitetet i Morningside Heights strax sydväst om Harlem, där det finns ett rikt myller av gamla och unga akademiker.

I Harlem är det annars bara att göra som i resten av New York: promenera och spana på människor och hus! Allra bäst är att försöka pricka in den helg i juni då det är öppet hus hos många Harlemfamiljer. Då får man hälsa på hemma i vackra sekelskiftesinteriörer fulla av familjeklenoder, eller i nybyggda arkitektdrömmar: Mount Morris Park House Tour. (Se www.mmpcia.org.)
Men husen är vackra att beskåda även utifrån. Satsa på kvarteren runt Lenox Avenue mellan 116:e och 125:e gatan, eller Striver’s Row mellan 137:e och 138:e (dagtid). Såväl Lenox Avenue och Frederick Douglass Boulevard som de andra avenyerna ned mot Central Park i Harlem är numera riktiga spatserstråk, med mycket att titta på – nytt och trendigt, gammalt och slitet om vartannat. Som livet självt.

Text Gunilla Kinn

Kommentera