En vandring i natur och kultur

Gotaleden mellan Göteborg och Alingsås bjuder på skön vandring genom bruksorter, skog och kulturlandskap. Turen leder inte bara framåt utan också tillbaka till tiden då det moderna Sverige tog form. Fler bilder och mer fakta längre ned. Text och foto Elisabet Axås

Vi verkar vara de enda som är på vandring på strandpromenaden längs sjön Sävelången i Floda. Men bland alla barnfamiljer och hundägare möter vi ändå ett par med ryggsäck. När jag frågar om de går Gotaleden är svaret lite förvirrande:
– Ja, det gör vi, men inte idag. Nu tar vi bara en promenad.
Elisabeth och Ulf Erenmalm som bor här i Floda förklarar att de gick hela leden från Göteborg till Alingsås förra sommaren. I år går de den igen, men åt andra hållet. De har inte bråttom.
– Vi tar en etapp i taget tillsammans med goda vänner. Nu har vi kommit till Lerum. Vi fortsätter därifrån när de har tid, säger Ulf.

Den 71 kilometer långa Gotaleden går längs med järnvägen. Nästan alla etapper börjar eller slutar vid en pendeltågsstation så det är lätt att dela upp vandringen i så långa sträckor man önskar. Men det är inte den enda fördelen tycker Ulf:
– Hela upplägget är fantastiskt. Vi har en app, och i den hittar vi allt vi behöver. Toa och glass? Det hittar vi i appen!
Min vandringskamrat Karin och jag har just börjat på etapp 6 från Floda till Tollered. En annan dag gick vi den enda sträckan som betecknas som ”utmanande” på ledens webbsida, den över Goråsbergen mellan Jonsered och Lerum. Där tog vi ibland hjälp av uppspända rep i backarna. Etappen från Lerum till Floda har fått omdömet ”medel” men var lätt att gå längs Säveåns vackra dalgång.
Idag tar Gotaleden oss in i naturreservatet Nääs ekhagar, förbi gamla ekar och mossbevuxna stengärdsgårdar. Snart öppnar sig landskapet och vi går mot ett stort rött trähus i kanten av ett fält.

Nu är vi ensamma, men jag har varit här förut och då var det livligt och festligt. När jag var liten åkte familjen hit på midsomrarna och vi dansade runt stången, åt glass och köpte lotter.
Det röda huset är Lekhuset där man hade gymnastik-
övningar och danslekar på Nääs slöjdlärarseminarium i början av 1900-talet. Fältet heter lekfältet och har inte bara haft midsommarfirande utan var också platsen för Sveriges första handbolls- och basketmatcher.
Nääs slöjdseminarium som startade 1874 tog emot elever från hela världen och från 1882 fick även kvinnor delta. Att kvinnor och män gick på samma kurs ansågs som omoraliskt av många, men intresset var stort och år 1900 var 40 procent av deltagarna på träslöjdskurserna kvinnor. Än idag hålls en mängd hantverkskurser på Nääs.

Gotaleden fortsätter längs sjön Sävelången och passerar ett hus vi känner igen från ett helt annat sammanhang. Här spelades scenerna på sommarrestaurangen på Gällnö in i Vår tid är nu. I verkligheten heter huset Vänhem och var slöjdseminariets matsal.
På andra sidan vattnet ser vi snart Nääs slott. Även det förekommer i samma tv-serie. Scenerna med interiören i fru Löwanders lägenhet är inspelad på slottet, där inredningen i stora delar är bevarad som den var när den siste privata ägaren August Abrahamsson gick bort 1898.
I huset Mellannääs ligger ett galleri och kafé som drivs av Nääs Konsthantverk. Lena Nilsson som är en av de ansvariga berättar att föreningen bidragit till konsten längs Gotaleden, bland annat Maria Ängquist Klyvares mosaik ”Skogs-Ögat” som vi såg på en stenhäll vid sjön Aspen.
– Det och graffitibron i Alingsås är bestående. De andra står bara uppe i år, sedan kommer nya, förklarar hon.

Vi lämnar Nääs på en spång mellan hage och sjö. Motorljudet är lite störande när vi närmar oss E20, men vi går raskt under motorvägen och viker in i en bokskog. Himlen blir grå och regnet hänger i luften när vi passerar Stålebo våtmarker. Sedan tätnar skogen och vi passerar ett litet hygge. Stigarna är ibland steniga men inte svårforcerade.
Vi kommer in i bruksorten Tollered där de röda arbetarbostäderna är försedda med skyltar som berättar deras historia.
Jag är särskilt intresserad av ”Skräddarns”. För min egen historia här går längre tillbaka än till midsomrarna på Nääs.
Skräddarn var min morfar. Skylten berättar att i huset låg också Tollereds telefonväxel ”som sköttes av samma familj”. Det var min mamma som satt i växeln. Hon började som tonåring och jobbade kvar tills hon gifte sig på 50-talet och flyttade härifrån.

Men när hon var ännu yngre arbetade hon på fabriken, som nästan alla i Tollered. Nääs fabriker började anläggas på 1830-talet av grosshandlaren Peter Wilhelm Berg på Nääs slott. Han såg möjligheten att förvandla Tollered till en bruksort där den nya tidens industri kunde utvecklas. Hela samhället formades kring fabriken. Här gick spinnmaskinerna ända fram till 1981 då krisen i textilindustrin satte stopp för Tollereds era som industrisamhälle och bomullsspinneriet lades ner.

Vi promenerar ner till själva fabriksområdet. I den största byggnaden, Mellersta fabriken som stod klar 1898, ligger idag en mindre galleria med kläd- och hantverksbutiker. Här finns kontorslokaler och arbetsplatser där egenföretagare kan hyra in sig. Bruksorten har tagit steget in i nutiden.
På andra sidan gatan hittar vi restaurang, kafé och en delikatessbutik.
Och längst ner vid Sävelångens vatten, i Norra fabriken, ligger hotellet med badhus, bastu och badbrygga i sjön. Hotellets gäster promenerar runt i sina vita badrockar. Mamma skulle inte ha trott sina ögon!
Det blir inget bad här för oss. I stället äter vi lunch i Bomullsmagasinet som vid vårt besök hyser pop up-restaurangen Crêperie Coton. Deras cider på äpplen från Floda smakar bra till crêpen.
Vår sista etapp börjar på asfalterad väg ut ur Tollered och fortsätter genom frodigt jordbrukslandskap. Solen tittar fram när vi kommer tillbaka till Sävelången och stranden i Ingared. Skönt att ta av skorna och doppa sig i det ljumma vattnet!

Sedan är det lätt att gå den sista biten på dagens vandring.
Vi avslutar i Norsesund där restaurangen i det gamla stationshuset tyvärr är stängd.
Men det gör inte så mycket. Tåget tillbaka till Göteborg går en gång i halvtimmen och tar bara 33 minuter.

 

Kommentera