Totalt var vi 83 tågpassagerare från södra och mellersta Sverige. Endast några som i sista stund varit tvungna att lämna återbud gjorde att tåget ej var fullbelagt. Tåget ägs och handhas av en ideell förening i Kalmar. Många av vagnarna är även gjorda i Kalmar. Loket, som förr användes var ångdrivet, men är nu ersatt av ett gammalt ellok. Det finns ju inget kol eller vatten på stationerna längre, vilket även det svenska kungahuset fick erfara när de tillsammans med det danska kungahuset åkte i Skåne med ett annat veterantåg draget av ett ånglok. Det stannade på grund av vattenbrist ett par timmar.
Mitt i Sverige – Flataklocken.
Tåget bestod av 4 sovvagnar – vars kupéer kan bäddas för två eller tre personer. För den lekamliga spisen fanns det två restaurangvagnar, varav den ena var omgjord till en klubbvagn för ett (eller x antal) glas vin före eller efter maten. Sittvagnarna var två 1:a klass sittvagnar. Det enda som saknades var gonggongen och det typiska ”Fösssta middan serverad!”. De hade inga spriträttigheter på tåget, men det kompenserades med att passagerarna tog sig sådana rättigheter. Det fanns ju Vin & Spritbutiker i städer, som vi stannade vid. Trotts det sjöng vi inte – ”Ett fylletåg, ett fylletåg är ett tåg med fulla i etc.” Personalen var en del av medlemmarna i veteranföreningen. Vi behövde två lokförare och en tekniker som kunde hjälpa till vid behov. Jag tror att han sov hela tiden eftersom allt tycktes fungera tekniskt. Föreningsmedlemmarna jobbade helt frivilligt och fick ingen finansiell ersättning av föreningen mer än resor till Kalmar. Det fanns kockar, serveringspersonal och vinskänkar i baren.
Det är underbart att uppleva hur dessa människor ställde upp för oss och såg till att vi trivdes ombord på tåget. Den överallt närvarande Sune Råberg såg till att resan gick enligt planerna. Tågmästaren såg till att tidtabellen kunde hållas under de fem nätterna och sex dagar som resan tog. Om han sov tvivlade vi på.
1: a klass sittvagn. Den fantastiske färdledaren Sune
passerar restaurangvagnen.
Första stoppet var i Härnösand där vi gick ombord på en båt, som tyvärr inte hade tillstånd till att gå utomskärs utmed själva kusten. Vi gick upp till Sandöbroarna och på det fartyget (ej bogserbåten, men vi hade kanske samme skeppare) fick vi en mycket härlig buffé. Det enda som saknades var surströmming, men för en del av oss från Skåne var det med stor tacksamhet. På kvällen stannade vi, mellan Härnösand till Östersund, som visas på första bilden mitt, i Sverige.
I stort sett rullade tåget bara på nätterna eftersom dagarna gick i utflykternas tecken. Således var vi i Östersund på morgonen. Frukost serverades tidigt med första gänget redan vid sextiden. Alla tre matlagen roterade mellan sittningarna och vi hade vardera 40 minuter på oss. Bussarna stod naturligtvis framkörda vid stationen då vi gick av tåget. Rundfarten gick först i Storsjöodjurets tecken. Ni har väl läst att han syntes senare i augusti vilket han alltid gör under kräft- och surströmmingsfester. En av Sveriges vackrast belägna kyrkor är antagligen Frösökyrka, som inte ligger långt från Wilhelm Petterson Bergers Sommarhagen. Vi besökte naturligtvis båda platserna innan bussarna stannade vid Jamtli. Det är en kulturanläggning för scenframträden och rundvandringar bland de gamla husen. Vi gick med en guide, som förde oss tillbaka till 1895 och visade och berättade hur människorna då levde. Till och med vid en gård fick vi deltaga i en soldatövning hos en Rote Kapten, han skulle lära de indelte att exercera och bära sig åt som tappra svenske beväringar. Vi protesterade väldigt då Kaptenen fick sig en exercis-sup och inte vi. Trotts våra protester fick vi inget. Det verkar som om en del av oss kanske försökte hämnas på Befälet.
Hur blir det med supen? Jasså – ingen sup!
Hela rundvandringen var så toppen att andra hembygdsgårdar borde sända dit folk för att få inspiration.
Nästa stopp var besöket på Järvsö Zoo som var en fantastisk överraskning. Där har man samlat alla svenska rovdjur och rovfåglar i en park. Dessutom finns det naturligtvis älgar, rådjur, myskoxar, renar etc. Allt detta beskådades från en uppbyggd trägång på närmare 3 kilometer. Vi fick också se hur vargarna utfordrades. Det var konstigt att ingen kände till denna fantastiska djurpark.
Trägången Varglunch
Kyrkan i Järvsö samt en gammal större gård besöktes efter en god lunch på den gamla gästgivaregården. Kyrkan är Sveriges största landsortskyrka beräknad för mer än 2000 besökare, men efter att taket rasade och med den efterföljande reparationen och förstärkningar rymmer den bara över 1000 personer. Sedan bar det iväg mot Leksand där vi gick ombord på en båt mot Mora. En god lunch på sjön avåts innan vi med buss fick en tur till Dalahästens stuteri. Vi fick en beskrivning på tillverkningen och hur man skall se skillnaden på verkliga dalahästar och de som är gjorda i Kina. De från Dalarna har ett klistermärke som visar att de kommer från Dalarna. Efter detta gick bussen till staden och stannade utanför Zorns hem och museum. Det sades att Zorn i slutet av 1800-talet var en av Sveriges rikaste män och en tavla på en av de tre USA presidenterna som målades av honom hänger fortfarande permanent i presidentens arbetsrum. Han var länge i USA där han samlade sin förmögenhet. Tyvärr var tiden för kort för besök i bägge anläggningarna. Därför valde vi hemmet eftersom tavlorna visas ju litet överallt i olika utställningar, men huset ligger bara i Mora.
Vi tyckte om vårt tåg ”Destination Mittsverige”.
Tyvärr, tyvärr sedan bar det hemåt. Alla de underbara människorna, som man lärt känna skulle då lämna tåget vid olika stationer ner mot Kalmar. Där lämnade även vår ende utländske medpassagerare tåget för att fara till Wales. Vad han fick ut av resan är ett stort frågetecken. Men vi andra var oerhört nöjda och detta till stor del beroende på alla dessa frivilliga, som tog tid från sin semester för att betjäna oss på resan. Ett ljudligt stort fyrfaldigt svenskt Hurra för dem. Många av oss var så nöjda att vi indikerade vårt deltagande till deras resa upp till Norra Norrland och Narvik etc. Tyvärr finns det inga platser förrän 2012 men för att få följa med, är det säkerligen värt att se fram till dess,.
Björn Berge
SPF Helsingborgs Samorganisation
