Efter en sommarvecka i Toscana med barn och barnbarn är det bara att erkänna - jag har förlorat mitt hjärta till lanskapet med de mjuka kullarna, de vänliga människorna, den goda maten och det enorma kulturarvet, skriver Birgitta Kyrö Mattsson från Göteborg.
Vi startade en lördagsmorgon i slutet av juni från Göteborg. Barnbarnen, 7 och 9 år, nyfikna på att flyga till Italien, var laddade med kameror, ritblock och pennor. Sonen och dottern hade stressat på jobbet före semestern och var trötta, medan maken och jag hade haft gott om tid att läsa in oss på torg i Florens.
Efter att ha landat i Florens, hyrde vi en minibuss och fortsatte till ”vårt” hus utanför den sömniga medeltida byn Sassetta vid Toscanas västra kust nära Donoratico. Huset visade sig vara en pärla med inbyggd loggia för långa frukostar och middagar. Allt fräscht och smakfullt och – det allra bästa – till huset hörde en egen pool.
För barnbarnen blev poolen veckans absoluta höjdpunkt, de flöt runt på gula vattenmadrasser, hoppade som ”kanonkulor” ner i vattnet, plaskade och simmade outtröttligt timmar i sträck.
Vid vårt hyrda hus fanns, utöver solig uteplats vid poolen, en lugn uteplats med hammock; det var bara att välja i vilken stol man ville slå sig ner, i sol eller i skugga.
Utsikten över de mjuka kullarna med olivträd på rad
Utsikten från loggian över landskapet var förtrollande vacker. Vi såg ut över en dalgång med mjuka kullar i fjärran. Cypresser stod som hoppfällda paraplyer på kullarnas krön. Fält med vinrankor och olivlundar syntes på avstånd. Här och var fanns en byggnad för vinpressning och något enstaka pinjeträd.
Om cypresserna liknar hoppfällda paraplyer, liknar pinjeträden uppfällda dito.
Runt huset växte kastanjeskog med vildsvin och – efter mörkrets inbrott – eldflugor. Helt magiskt flög det runt skyar av fosforescerande eldflugor i det kompakta mörkret. Det var som om fen Tingeling svängt sitt trollspö mellan kastanjerna.
Att resa med barn och barnbarn
Att få umgås varje dag en hel vecka med barn och barnbarn är en lyx och en lycka. Likaså att barnen hinner umgås med varandra i lugn och ro. Annars är vardagen för dem som är mitt i livet fokuserad på att få tiden att räcka till för jobb, skola, läxor, lek och träning.
Att komma bort från det vardagliga i en ny miljö, som dessutom är underbart vacker och stimulerande, frigör en massa livsglädje och energi. Många glada skratt finns i mitt minne från veckan.
Den goda italienska maten
Den italienska maten är så enkel och så god och fungerar lika bra för barn som för vuxna. Man tröttnar inte på antipasti med korvar och prosciutto eller bruschetta med tomater. Pastan med butikens hemlagade pesto smakar himmelskt, helt annorlunda den på burk som man köper i Sverige.
På restaurangerna finns barnens favoritpizza och härliga kötträtter, till exempel grillat vildsvinskött på den lokala restaurangen i Sassetta.
Toscanas chiantivin från sangiovesedruvan och dessertvinet Vin Santo – det heliga vinet – som dricks med mandelskorpan cantucci, smakar bäst när man dricker det på plats, i Toscana.
Sassetta, Castagneto Carducci, Donoratico
Vårt hus låg strax ovanför Donoratico, en mindre ort vid Liguriska havet. Vi passerade de medeltida bergsstäderna Castagneto Carducci och Sassetta innan vi på slingriga vägar kom fram till ”vårt” hus i kastanjeskogen.
På behagligt bilavstånd fanns Siena, San Gimingano, Pisa och Lucca, men med en veckas vistelse får man skärpa till sig och begränsa sina utflykter. Vi valde att göra besök i Volterra och Vinci, och båda städerna var spännande att upptäcka.
Etruskernas Volterra
Vi gjorde en dagsutflykt till etruskernas Volterra, tre mil inåt landet. Vägen genom landskapets mjuka kullar är märkt som ”naturskön väg” och bjuder på overkligt vackra vyer med böljande fält med vinrankor och gula fält med solrosor. De gula blommorna vänder sig efter solens gång och ser ut som en stor folkmassa som tittar åt samma håll samtidigt.
Volterra ligger överst på en av kullarna med en stadsmur runt staden. En stadsport, Arco Etrusco, finns kvar från etruskerna.
När man står uppe vid stadsmuren och ser ut över kullarna där olivträd står på rad med huggen halm under träden blir man mjuk i själen av landskapets skönhet.
Här hade etruskerna, cirka 800 f Kr ett starkt fäste. De var skickliga sjöfarare, krukmakare och smeder och ett exempel på deras hantverksskicklighet är den utdragna bronsstatyn av en ung man, kallad ”Kvällsskugga” (”Ombra della Sera”). Namnet har formulerats av en poet, som tyckte att statyn påminde om skuggan från en människa i kvällssolens sista strålar.
Statyn plöjdes upp av en bonde 1879 och användes som eldgaffel, tills någon upptäckte dess etruskiska ursprung.
Tolkare av den etruskiska kulturen menar att folket levde i nära samklang med naturen, siade om framtiden genom att tolka djurlever och åskblixtar. De människobilder i terrakotta och alabaster som finns på gravurnor i Museo Etrusco Guarnacci har ofta glada ansiktsuttryck och ett småleende på läpparna. Man blir nyfiken på etruskerna och vill veta mer om dem.
När romarna ockuperade Etrurien 265 före Kr så införlivades etruskerna med Rom . Kvar finns etruskerna i namnet Toscana och Costa Etrusca.
I Volterra finns också torget Piazza dei Priori med Palazzo dei Priori från 1208 som anses ha varit en förebild för Palazzo Vecchio i Florens.
På Via Porta all Arco fann vi en mysig restaurang för dagens lunch med antipasti och tagliatelle med svamp – eller pesto.
Vinci
På vägen mot Florens från Livorno, tog vi av vid Empoli mot Vinci, Leonardo da Vincis hemstad. Han föddes i en enkel bondstuga ”Casa di Leonardo”, två kilometer från Anchiano strax utanför Vinci. I denna lilla bergsstad byggdes 1952, precis 500 år efter hans födelse, det medeltida slottet från 1200-talet om till ett museum som hedrar stadens världsberömde son.
Den modernt formgivna piazzan ”Conti Guidi” utgör entrérum till museet. Här visas da Vincis uppfinningar i modeller och skisser. Cykelmodellen i trä med ”cykelkedja” av läder, är fascinerande lik våra dagars cyklar. Helikoptermodellen som blivit förverkligad i framtiden är tankeväckande.
Mest förstår man hans tekniska storhet när man ser de lösningar han konstruerade för att underlätta dåtidens tunga arbetsmoment.
Utanför slottstornet finns en träskulptur av Mario Ceroli av Leonardos Vitruviusmänniska inskriven i en cirkel och en kvadrat. Här kliver många turister in i skulpturen och låter sig fotograferas som mänskliga måttsättare.
Det är svårt att ta sig härifrån utan att ha köpt en och annan da Vinciteckning i den lilla innehållsrika butiken utanför museet.
Florens – lätt att vandra runt i och världens bästa glass
Florens är ett enda stort utomhusmuseum och avstånden mellan Piazza Duomo, Ponte Vechio och Piazza della Signoria är korta. Man traskar lätt omkring även varma sommardagar. Det är också tätt mellan Gelaterior och andra vattenhål.
För att uppfatta atmosfär, stämning och byggnader måste man sitta en god stund på ett utvalt torg. Eftersom flera i familjen gärna tecknar miljöer och hus blev det naturligt att slå sig ner på en kyrktrappa eller en uteservering.
Även de som inte tecknade satt gärna i skuggan med en Fanta, ett glas vitt vin eller – allrahelst – en glass från någon av Florens makalösa glassbutiker. Mest känd, och enligt dem själva med världens bästa glass, är Bar Vivoli Gelateria i Santa Croceområdet. Vi höll med dem!
Denna gång blev Piazza della Signoria med Palazzo Veccio och Davidstatyn, Piazza di Santo Spirito med Brunelleschis putsade kyrkofasad och Piazza Santa Croce mina torgupplevelser. Vid den senare ligger kyrkan Santa Croce och jämte kyrkan en av arkitekturens absoluta highlights, det lilla Pazzikapellet, också det ritat av Brunelleschi.
På kvällen gavs poeten Dantes Divina Commedia, den gudomliga komedin till musik på Piazza Santa Croce. På vårt Hotel Dante strax bredvid piazzan, kunde vi somna till tonerna från de härligaste tenorer, som sjöng i den sammetsmjuka sommarnatten. Ännu en nästan magisk upplevelse.
Vi avslutade vår Toscanavecka med en födelsedagsmåltid för dottern på en Trattoria på Via di Santo Spirito i Oltrarno, på andra sidan Arno. En oförglömlig måltid med Osso Bucco och Bistecca alla Fiorentina, serverad av charmig personal och med full inblick in i köket, dessutom till överkomliga priser.
Arrividerci Toscana – jag har klappat bronsvildsvinet i Mercato Nuovo på den avskavda nosen, så jag återkommer!
Text: Birgitta Kyrö Mattsson
Foton: Privata
Om du vill kontakta Birgitta Kyrö Mattson når du henne här:
birgitta@kyromattssonarkitektstudio.com
Loggian i ”vårt” hus.
I Florens Lancia Loggia inspirerar omgivningarna till skiss-försök
Toscanskt torgliv.
Här hittar du fler av läsarnas egna resor:
Har du spännande, vackra eller intressanta resmål och upplevelser du vill berätta om för Veteranens läsare? Skicka din historia till webben@veteranen.se så kan den bli publicerad här under ”läsarnas resor”.
