Vad tusan får vi för pensionsavgifterna som vi betalat in under arbetslivet? Det undrar många med mig. Med de förändringar i grundskyddet som träder i kraft vid årsskiftet blir skillnaden i plånboken mellan att ha varit arbetslös hela livet och att ha arbetat heltid i 40 år ytterst marginell. Problemet är inte att det görs förändringar i grundskyddet utan att politiken inte förstärker den inkomstrelaterade pensionen.
Vi är således på god väg mot ett grundtrygghetssystem där alla får ungefär samma och för låga pension, oavsett insats och avgiftsinbetalning. Detta är helt i strid med grundtanken – att pensionen ska bygga på ens arbetsinsats. Pensionssystemets legitimitet vilar på att inbetalda avgifter ger en värdig pension och en standardtrygghet som pensionär. Annars kan man fråga sig varför vi har ett allmänt pensionssystem, som kan liknas vid ett långsiktigt tvångssparande.
pensionen ska bygga på ens arbetsinsats
Ett offentligt pensionssystem utan sociala hänsyn och demokratiskt ansvar är inte hållbart. Det behövs högre, tryggare och följsammare pensioner samt att den ålder till vilken löntagarna bör arbeta är realistisk utifrån verkligheten på arbetsmarknaden. Därtill måste politiken kunna fatta beslut och ställas till svars om pensionsavgifter, pensionsnivåer och pensionsålder – inte hänvisa till att systemet sköter sig själv.
SPF Seniorerna anser att alla ska kunna arbeta så länge de önskar. För sex år sedan kom en statlig utredning för ett längre arbetsliv som innehöll åtgärder rörande arbetsmiljö, omställning och kompetensutveckling, ekonomiska incitament och åldersdiskriminering. Ändå har mycket lite gjorts sen dess. Sådana åtgärder måste vara på plats innan människor förväntas arbeta längre upp i åren, och självfallet ska åldersgränserna i kringliggande trygghetssystem höjas i samma takt. Höjd pensionsålder räcker inte, det krävs också åtgärder på arbetsmarknaden och högre pensionsavsättningar.
Många kommuner vittnar om att de har det tufft ekonomiskt. Det pratas om besparingar, effektiviseringar och skattehöjningar. De statsbidrag som idag utgår till kommuner och regioner räcker inte till, ytterligare medel krävs från staten. Jag vet att ni är många medlemmar som driver seniorernas röst i den lokala politiska debatten. Min åsikt, och där tror jag vi är överens, är att det sista det ska sparas på ute i kommunerna är ungas utbildning och äldres omsorg.
