När är det tid för förändring? Den frågan har jag ställt mig många gånger när det gäller arbete, boende och nu närmast pensionering. Ibland har slumpen eller yttre omständigheter fått avgöra, ibland har det legat planering och eftertanke bakom beslutet.
Det är drygt tio år sedan jag började arbeta som redaktionssekreterare på Veteranen, nu Senioren. Närmast kom jag från en liknande tjänst på tidningen Vår bostad som var min arbetsplats under 27 år tills den lades ned. Som 55-åring fick jag chansen att börja om på nytt med nya frågor och nya arbetskamrater. Det var så spännande och inspirerande!
Dåvarande chefredaktören Ingrid Lindgren var också ganska ny på jobbet och hon var i färd med att modernisera tidningen. Veteranen var då en av de sista tidningarna i landet som inte framställdes digitalt. Samtidigt som mig anställdes layoutare Anna Rask som fick i uppdrag att ändra på det. Tidningen fick en uppfräschad form men behöll sitt kvällstidningsformat och tunna papper.
Det är dags att sluta när man börjar luta sig tillbaka
Den stora förändringen skedde 2010 när tidningen blev ett påkostat magasin med en helt ny form och finare papper. Samma år vann vi Stora Tidskriftspriset i tävlan med bland annat tidningen Elle. Sedan dess har tidningen behållit form och utseende men ändrat namnet till Senioren och hemsidan döptes om till senioren.se i samma veva.
Under mina år har jag upplevt att tidningen verkligen är uppskattad av er läsare. Så många positiva samtal och brev vi får från er! När kritik ändå framförs smyger det ofta med ett ”Tack ändå för en trevlig tidning”. Sådant värmer en redaktörssjäl. Därför är det så svårt att skiljas från er. Det är också svårt att lämna det sammansvetsade redaktionsteamet – Anna R, Anna S, Jan, Frida, Ulrika samt Katarina och Marita på annonsavdelningen. Anställda på SPF Seniorernas kansli och förtroendevalda i förbundets alla led inte att förglömma! Och alla frilansskribenter och fotografer som medverkat under åren.
Så varför gå? Jo, förutom att jag uppnått pensionsåldern inser jag att det är dags att sluta när man börjar luta sig tillbaka och tycker att allt är bra som det är. På en tidning måste man ha siktet inställt på de förändringar som krävs för att fortsätta kunna ge ut en framgångsrik medlemstidning på papper och webb. Jag är säker på att min efterträdare Kristina Adolfsson är rätt person för det, läs en kort intervju med henne här. Hon har förresten varit chefredaktör på bland annat Elle (dock inte när vi vann Tidskriftspriset). Så välkommen Kristina – du har en härlig tid framför dig!
Och för mig börjar en ny vår. Jag går ut i den.
Tack för mig!
