Att tolka politikens röksignaler är vanskligt, men nödvändigt. Det politiska språkets dimridåer gör det ofta svårt att bedöma vilken genuin vilja som egentligen gömmer sig bakom olika utspel.
Viljan kan man ofta få syn på, men knappast vilken handlingskraft som är att vänta.
Moderaterna signalerar efter den gångna helgens Sverigedagar i Karlstad att skatteklyftan mellan lön och pension ska minska. Men någon tidtabell för när det skulle kunna ske lämnas inte.
Samtidigt lägger partiets tunga arbetsgrupp för ekonomi och sysselsättning fram sin slutrapport. Finansminister Anders Borg (M) har lett arbetsgruppen. Men inte heller här finns bindande formuleringar om att pensionärernas skatter verkligen ska sänkas.
På sidan 67 hittar man visserligen rubriken ”Fortsatta skattelättnader för pensionärer”. Men i texten beskrivs endast vad regeringen redan har genomfört när det gäller skattesänkningar för pensionärer.
Ingenting nämns om framtiden, varken den nära eller fjära. Inte heller står något om när den i valrörelsen 2010 utlovade fjärde skattesänkningen till pensionärerna är att vänta.
En formulering tar sikte på framtiden: ”Behovet av ytterligare förstärkningar av bostadstillägget får prövas framöver.”
På en pressträff häromdagen var finansministern tydligare. Enligt Nyhetsbyrån Direkt sa Anders Borg att Moderaterna vill sänka skatten för pensionärerna ”mer betydande” så att balansen mellan pensionärerna och dem som arbetar blir ”mer balanserad”.
Det är intressant. Det är definitivt ett nytt tonläge, men speglar det en ny politik bakom hörnet?
Redan i meningen efter känner vi igen rikshushållarens mantra:
”Exakt hur det ska vägas av får vi återkomma till när vi vet budgetutrymmena för hela nästa mandatperiod”, sade Borg.
Därefter en ny sväng, ett tillägg som alls inte hör till de vanligaste, och som tangerar SPFs uppfattning sedan många år att förbättrad köpkraft för pensionärer är bra i tider av lågkonjunktur och kris.
– Det är ur samhällsekonomisk synvinkel bra om pensionärerna har bra ekonomi.
Men sedan är det åter in i fållan:
– Stabila statsfinanser är det enda riktigt skarpa vallöftet som kan utfärdas i dag.
Häng med den som kan.
Frågan blir alltså vad som egentligen är nytt under solen. Röken löser snabbt upp sig i intet.
Redan i höstas formulerade de fyra borgerliga partiledarna en debattartikel där man kritiserade den skatteklyfta mellan lön och pension som uppstått till följd av jobbskatteavdragen.
”Vi ser inget egenvärde i att pension och förvärvsinkomst beskattas olika. Regeringen ser fortsatt behov av ytterligare stimulanser för fler i arbete. Över tid skall dock skillnaden i beskattning mellan löntagare och pensionärer minska.” skrev de fyra på DN debatt.
Formuleringen skulle kunna förenklas och förtydligas så här: ”Regeringen tycker inte att det är någon poäng med en skatteklyfta mellan lön och pension. Men ändå behövs ett femte och kanske även ett sjätte jobbskatteavdrag för att få fler i arbete. Därefter kan klyftan minskas med hjälp av ytterligare skattesänkningar, men nu för pensionärerna.”
Efter en retorisk analys bidde det alltså max en puff kvar av det tunga regeringspartiets flitiga röksignalerande.
Riktigt begripligt blir de verkliga avsikterna först om partiet delar ut tydliga löften. Firma Borg och Reinfeldt har redan signalorden i sin språkliga verktygslåda för när vi ska förstå att skilja på hårt och mjukt, på verkligt och drömt: ”skarpa löften” respektive ”reformambitioner” brukar det heta.
Om Moderaterna verkligen vill minska gapet mellan skatten på lön och pension, och därmed vinna pensionärsröster, är det rimligen bara att ställa ut ett skarpt löfte: Nästa gång landet har råd med ett jobbskatteavdrag kommer pensionärerna samtidigt att få en skattesänkning som är så stor att gapet minskar.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
