Att ha sina anhöriga i en annan landsända än den man själv bor i är alltid lite ledsamt. Man är inte riktigt med i det vardagliga samtalet och finns inte där om man snabbt skulle behövas. Man kan aldrig bara svänga förbi, för att man var lite sugen, och måste ta hänsyn till skolornas schemalagda lov i all besöksplanering.
Så ser livet ut för mig.
För Seniorens redaktionssekreterare Ulrika Palmcrantz är det precis tvärtom. Hon har sin mamma i samma trappuppgång och är hennes trogna väktare. Alltid redo att rycka in. Som man måste när ens nära inte längre kan föra sin egen talan. Och som hon så ömsint berättar om i Senioren nr 7. Hon är långt ifrån ensam om denna situation. Runt om i landet är det många som måste lägga ner många timmar på att rycka in för sina kära när samhällets insatser inte räcker till.
Nej, det har inte blivit bättre för denna stora grupp.
Den 6 oktober är det Nationella Anhörigdagen som instiftades 2005 av Anhörigas riksförbund för att just uppmärksamma de anhörigas situation. Nej, det har inte blivit bättre för denna stora grupp sedan dess. Snarare tvärtom. Men det finns viss hjälp att få. Framför allt fler möjligheter att lätta på trycket och få stöttning av andra i samma situation.
Men det måste bli bättre. Och det måste framför allt kännas som att det finns en fin och trygg framtid för den anhörige. Som inte är bestruken av sparkrav, oro och hårt stängda dörrar.
Själv ska jag alldeles strax lägga mig ner i Plankan, som Madelein Månsson instruerar om i Senioren nr 7. Så jag är redo med stark rygg när jag väl behövs.
SCEN: Spektakulärt, hisnande och fartfyllt. Det är alltid en rejäl show i koreografen Benke Rydmans uppsättningar. Här möts 5 000 liter vatten och ett gäng street-dansare i Stravinskijs Våroffer.
BOK: Kliv rakt in i 1600-talets Sverige via det autentiska rättsfallet mot Anna Persdotter som berättas med lysande lätt hand av Karin Hassan Jansson och Jonas Lindström. Horet i Hälsta är historia levandegjord.
TRÄDGÅRD: Fick fem Linzer-sättpotatisar av en kollega. Det blev små, inte direkt högavkastande, men oj så goda potatisar av det hela. Äter dem kokta rakt upp och ner, utan något till, som en ren delikatess.
