Missnöjet och besvikelsen över det svenska pensionssystemet växer snabbt. Inte minst SPF Seniorernas kritik och analys får stort genomslag i media. Statsministern försöker lugna ner stämningen med löftet att garantipensioner och bostadstillägg nu ska utredas för att kunna höjas.
Det är ett så kallat momentum vi ser, en kantring i debatten till pensionärernas fördel. Då gäller det att hålla huvudet kallt.
När känslor och engagemang blir så heta att de börjar glöda ligger tankens skärpa risigt till. Användningen av begrepp är kanske retoriskt effektiva på kort sikt men kan bli belastande för trovärdigheten i det långa loppet.
För att vinna debatten gäller det att vara beredd på kontringar från motståndaren. Då måste flankerna ha gott understöd. Om då bara en del av argumentationen är byggd på osaklig grund gör man det enkelt för motståndaren att komma undan, i värsta fall med hela frågan.
Några exempel på fällor att se upp med när man ska ut och argumentera:
”Fattigpensionärerna”. Fler eller färre? Fler med EUs mått men kom ihåg att EU talar om ”risk för fattigdom”, inte faktisk fattigdom. En annan halkrisk: Svenska pensionärer riskerar fattigdom i förhållande till löntagarna i Sverige – och inte i jämförelse med pensionärer i ett europeiskt land där löneutveckling och inkomstindex står still.
”Pensionärsskatten”. Klassiskt stilgrepp som flitigt används av motståndare till jobbskatteavdragen. Alliansregeringen kämpade en ojämn kamp, men klarade aldrig att få bort begreppet ur debatten. Trots att man sänkte skatten vid fem tillfällen och höjde den noll gånger blir eftermälet att man införde en pensionärsskatt.
Beskyllningen mot forne statsministern Göran Persson fortsätter att leva, trots att pengarna alltid har använts till att betala garantipensioner och bostadstillägg.
”Stölden av de 258 miljarderna”. Beskyllningen mot forne statsministern Göran Persson fortsätter att leva, trots att pengarna alltid har använts till att betala garantipensioner och bostadstillägg. För detta finns faktiska bevis i form av riksdagsbeslut, medan den påstådda stölden logiskt nog saknar varje form av dokumentation. Faktum är att man under Göran Perssons tid avlastade pensionssystemet kostnader som värderades till 340 miljarder och betalade dem bland annat med de berömda 258 miljarderna. Vreden över detta förfarande verkar alltså inte tåla en mattematisk syning men kan förklaras av att pensionssystemet var och är underfinansierat.
Problemet med att kasta denna stöld-sten är att den förr eller senare förvandlas till en bumerang. Seniorrörelsens kritik av pensionssystemet riskerar att tappa trovärdighet. Det är också därför SPF Seniorerna försöker distansera sig från stöldspåret så snart det odlas i debatten.
Pensionssystemet och riksdagens pensionsgrupp är under starkt tryck från verkligheten och pensionärsorganisationerna. För dem gäller det att inte tappa initiativet. Att slarva med fakta, frestande i snabba Trump- och Twitter-tider, kan bli dyrköpt.
Till förfång för dem det gäller, de sämst ställda pensionärerna.
