Har du tänkt på hur vi seniorer ibland framställs i media eller i uttalanden av politiker och myndigheter? En nyhet om pensioner bildsätts med en skrynklig hand och en sliten portmonnä. I uttalanden klumpas vi ihop och går under epitetet ”våra äldre”. Och inom lokalpolitiken hörs då och då att det kan bli kostsamt med många seniorer i kommunen.
Det är alltså varken en vacker, rättvis eller nyanserad bild som alltid ges av oss seniorer. Men har du parallellt märkt att vi svenskar behöver arbeta allt längre upp i åren? Och att dagens seniorer beskrivs som piggare än tidigare generationer och i viss mån förväntas vi arbeta vidare eller ta något uppdrag?
Det här får mig att undra, hur ska ni ha det? För samtidigt har staten inte gjort tillräckligt för att motverka åldersdiskriminering på arbetsmarknaden eller för att förbättra arbetsmiljön. Rätten att arbeta upphör idag vid 68 år och en rad åldersgränser på arbetsmarknaden ligger kvar på 65 år.
Och det man inte har insett är att ålderismen i alla delar av samhället är ett hinder för att möjliggöra ett verkligt längre arbetsliv, idag och imorgon. Att motverka ålderism är en förutsättning för ett samhälle där alla känner sig lika värda.
Många är omedvetna om ålderismen, det är den diskrimineringsform som är svårast att upptäcka och det gör arbetet för att motverka den än viktigare. Ålderismen syns inte, är svår att mäta och leder sällan till fällande diskrimineringsdomar.
Men vi seniorer upplever den. Att inte få samma vård eller bemötande som andra, att bli talad om men inte till, att inte bli behandlad som en fullvärdig samhällsmedborgare, att beskrivas som en börda i kommunen – allt enbart utifrån ålder.
Ålderismen måste synliggöras. Vi behöver få fler i alla åldrar och positioner att bli medvetna. Vi måste få till förändringar i hur vi ser på varandra, som människor med olika erfarenheter men med samma behov att bli likabehandlade och bemötta som individer. Diskrimineringslagen måste stärkas och åldersdiskrimineringen inom vården upphöra – i bemötande, läkemedelsbehandling och screeningprogram. Rätten till goda levnadsvillkor i Socialtjänstlagen får inte ha en åldersgräns.
Vi kan själva säga ifrån och betona vårt värde. Allt fler av oss arbetar, tusentals seniorer engagerar sig i det civila samhället eller som volontärer i exempelvis äldreomsorgen. Många vårdar sina anhöriga eller passar barnbarn. Och cirka var femte inbetalad skattekrona i Sverige idag kommer från oss seniorer, för att inte tala om all skatt vi betalat in under livet. Vi är knappast en börda, utan oss skulle vi inte ha det samhälle vi har idag och utan oss skulle inte välfärden fungera.
