Två dagar efter midsommar gick min älskade katt bort. Det var oväntat, hastigt och fruktansvärt. Medan hon kämpade för sitt liv stod jag ensam bredvid och skrek och bad förtvivlat. Jag som alltid löser allting kunde inte hjälpa henne.
Jag klarade inte av att göra så banala saker som att sova i det rum hon slutligen dog i – mitt sovrum – utan sov på soffan i vardagsrummet i en vecka. För att stå ut tittade jag nonstop på tv-program med människor som fick sina hus ombyggda eller ville köpa hus utomlands.
I tolv år var hon medelpunkten i min familj. Hon var den första vi såg på morgonen och den sista innan vi somnade. Så fort jag satte nyckeln i dörren kom hon på snabba ben för att kasta sig framför mig. Hon var det mjukaste jag någonsin upplevt, hon gjorde alla på gott humör och hon tog sin huvudroll som självklar.
Jag kan fortfarande inte riktigt prata om henne – för jag vill inte riskera att möta oförstånd och förminskande om hur mycket hon betydde för mig och min familj.
Att jag skriver om detta nu är för att vi är många som kämpar eller har kämpat med sorgen efter en familjemedlem. Kanske kan vår artikel på sidan 47 ge en liten tröst? Att få sorgen bekräftad hjälpte i alla fall mig.
Mys: Inget slår en yllefilt så här års. Dra upp över benen eller över axlarna och det blir varmt och mysigt på rätt sätt.
Ord: Pro-aging är ett uttryck som används av flera stora skönhetsföretag just nu och betyder ungefär översatt att se ut som sin ålder. Mycket har skrivits i oktober om att kända kvinnor synts offentligt med grått hår och utan make-up. En helt vanlig dag hos de flesta av oss med andra ord.
Läs: Annika Norlin har i allt hon gör som journalist, låtskrivare och författare en fantastisk iakttagelseförmåga. Både för detaljer och stora samhällsströmningar. Hennes nya roman Stacken är helt underbar läsning.
