Inga-Lisa Sangregorio har skrivit en bok om det svenska pensionssystemet för att hon är arg. Arg på att så många gamla är fattiga, arg på att vi lurats tro att många års arbete skulle leda till en hygglig pension. Hur kunde det gå så illa?
Inga-Lisa Sangregorio (som sedan den här intervjun gjordes har valts till Årets Senior av Seniorens läsare!) skrattar när hon tänker på hur vissa säkert tänker att ”nu är den där arga 82-åringen i farten igen”. Förra gången hon kom ut med en bok handlade det om rätten att få bestämma över sin egen död. Och nu är det pensionssystemet hon ger sig på, i boken Blåsningen – Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla.
Ännu argare
– Och jag är faktiskt ännu argare nu efter att ha skrivit den här boken än jag var innan. Det var ännu värre än jag trott. Jag visste att vi blivit fattiga men inte hur mycket, säger hon.
Det hela började med att Inga-Lisas man skulle rensa bland gamla papper. Hans första pensionsbesked fanns med där i högen och Inga-Lisa bestämde sig för att spara den och titta lite närmare på siffrorna och vad som egentligen hänt de senaste tjugo åren.
Folk kunde stanna och hoppa av cykeln för att säga att de tyckte att det var bra att jag skrev om ämnet.
Under strecket
Själv hade hon, efter ett helt yrkesliv där hon arbetat som bland annat journalist, byrådirektör och lärare, hamnat under EUs fattigdomsgräns. Fram till 80 års ålder hade hon en privat pensionsförsäkring, men när den tog slut för två år sedan hamnade hon ”under strecket”.
Jämförde
Det som främst intresserat Inga-Lisa i hennes grundläggande genomgång av pensionssystemet är utvecklingen av den allmänna pensionen, den som grundar sig på tidigare förvärvsarbete. Hon jämförde sin mans allmänna pension och hur den utvecklats från 1995 fram till nu med hur ersättningen till riksdagsledamöterna förändrats under samma period. 1995 fick en riksdagsledamot 26 500 kr per månad, 21 år senare var arvodet 63 800 kr. Under samma period hade den högsta ATP-pensionen höjts från 14 169 kr till 17 889 kr per månad.
Facebookinlägg
Räknar man bort inflationen har hans pension ökat med 190 kr, eller 26 procent, under dessa 21 år. Riksdagsledamotens arvode har höjts med 30 700 kr i månaden, vilket motsvarar 140 procent. Alltså 190 respektive 30 700 plus.
Det skrev Inga-Lisa i ett Facebook-inlägg, och avslutade med orden Ja, jag VET. Han borde förstås ha haft vett att dö tidigare.
Många blev upprörda
Hon fick väldigt mycket respons på det inlägget, det sjöd av ilska och upprörda känslor därute.
– Jag skrev en debattartikel i Expressen också och jag fick väldigt mycket heja-rop efter det. Folk kunde stanna och hoppa av cykeln för att säga att de tyckte att det var bra att jag skrev om ämnet.
Hemlig, sluten liten grupp
Så ringde de från Karneval förlag och undrade om hon inte kunde tänka sig att skriva en bok om ämnet. Och så blev det, en riktig djupdykning ner i ATP-systemet och dess omgörning till DNP, det nya pensionssystemet.
– Det är upprörande när man tittar närmare på hur allt har gått till. Pensionsgruppen har alltid varit en hemlig och sluten liten grupp, ingen har insyn i vad de gör. De kom med en utredning på 900 sidor våren 1994 och plötsligt var det så bråttom med allting. Det var ju valår.
Alla skulle plötsligt lära sig handla med aktier, och blev det inte bra var det ens eget fel.
Moralisk uppfostran
Inga-Lisa har kommit fram till att det som minst lika mycket låg i fokus som själva pensionerna vid omgörningen, var att man på något vis skulle uppfostra svenska folket moraliskt, hur man skulle tänka när det gällde arbete och pension.
– Man ville lära svenska folket att de ska arbeta, helst heltid och hela livet, och tänka på sin pension från unga år. Alla skulle plötsligt lära sig handla med aktier, och blev det inte bra var det ens eget fel. Man kunde ju lika gärna ha utbildat folk i roulette-kunskap! Om det nu finns någon kunskap kring det här är det väl bättre att överlåta det på de som kan?
Fanns brister
Inga-Lisa håller med om att ATP-systemet behövde justeras. Att det var de 15 bästa åren av 30 som räknades, det var lite för generöst. En svaghet i systemet var också att ATP följde prisutvecklingen istället för löneutvecklingen, vilket gjorde att under år med låg tillväxt och svag löneutveckling kunde pensionärerna hålla jämna steg med löntagarna. Senare, när reallönerna ökade kraftigt samtidigt som inflationen var låg blev det istället ogynnsamt för pensionärerna.
Oförutsägbart
– Men ATP var i alla fall ett system man kunde förstå, och det hade inte behövt göras om så drastiskt. Med det nya systemet lade man över alla risker på pensionärerna, och ingen kunde längre förutse hur mycket man skulle få per månad. Det är dessutom konstruerat så att du blir fattigare ju äldre du blir. Nyblivna pensionärer får 18 procent högre pension än de egentligen ”borde” få, men sen sänks pensionen i förhållande till löneutvecklingen med 1,6 procent om året. Lever du då i trettio år och bara har din allmänna pension, har du bara hälften kvar på slutet.
Systemet måste göras om
Inga-Lisa tror att hela systemet måste göras om för att det ska kunna bli bra. Hon önskar sig en grundpension som är lika för alla och tillräckligt hög för att ingen pensionär ska behöva känna att de inte har råd att köpa busskort, en ost eller gå till tandläkaren. Hon tycker inte heller att systemet ska bygga på bidrag för dem som har det sämst ställt.
Kan inte vara rimligt
– Jag har två vänner som bytte ner sig till ettor för att få ner utgifterna, men det vann de ingenting på eftersom bostadstillägget då sänktes. Det kan inte vara rimligt att gamla ska bli så fattiga parallellt med att löntagarna fått det så mycket bättre. 2014 när bromsen slog till för tredje gången fick jag och min man 825 kr mindre varje månad. Samtidigt införde man det femte jobbskatteavdraget, det skulle kosta 12 miljarder. Allt slog rekord det året, utlandssemestrar, Porscheförsäljning. Men pensionärerna skulle ha mindre.
Gör om hela skiten
Det irriterar Inga-Lisa att vi har bilden av att Sverige är så hederligt och bra.
– Den här höga svansföringen, den irriterar mig. Man har till och med använt Sida-pengar för att utbilda folk i fattiga länder om det svenska pensionssystemet, det är ju barockt! Jag tycker att man ska göra om hela skiten och be om ursäkt.
Text: Ulrika Palmcrantz
Så tycker SPF Seniorerna
SPF Seniorerna kräver att pensionssystemet ses över i sin helhet, för att Sverige ska få ett system som ger ekonomisk trygghet på äldre dagar.
Man vill också att pensionsavgiften höjs omgående, från 17,21 till 18,5 procent, eftersom man anser att dagens system är underfinansierat.
Dessutom vill förbundet se ett tydligt respektavstånd mellan garantipensionärer och personer som går i pension efter ett långt arbetsliv. Det ska löna sig att ha arbetat.
