Många olika samhällsfrågor lyfts under en Almedalsvecka. Ett av de över 2 000 evenemangen tog upp en av de känsligaste och svåraste av frågor, den om dödshjälpens vara eller icke vara i Sverige.
För att ge perspektiv har regeringens rådgivande organ Smer, Statens medicinsk-etiska råd, nyligen gett ut skriften ”Dödshjälp – en internationell utblick”.
På seminariet ”Dödshjälp – vad händer i omvärlden och vad kan Sverige lära” berättade Smers utredningssekreterare Henrik Ahlenius om resultaten.
En majoritet av världens länder tillåter inte dödshjälp, men tillåts sedan ganska länge i Belgien, Nederländerna, Schweiz och vissa amerikanska delstater.
Det senaste decenniet har en rad tillkommande länder, som Australien, Kanada, Nya Zeeland, Portugal, Spanien och Österrike också infört system för dödshjälp och i ytterligare länder pågår en legalisering.
Även Italien och Tyskland kan sägas tillåta dödshjälp, med stöd i avgöranden från deras respektive högsta domstolar.
Inget nordiskt land tillåter dödshjälp men debatten pågår. I Danmark utreds frågan och regeringen är positiv till att införa dödshjälp. Finlands riksdag har behandlat flera medborgarförslag.
Splittrad läkarkår
Under seminariet diskuterades etiska frågor som väcks av dödshjälp och av de olika regleringar som finns internationellt. Smers ordförande Sven-Eric Söder höll i samtalet.
Kristoffer Lindholm från Läkarförbundet fanns bland åhörarna:
– Våra undersökningar visar att läkarna är splittrade. Cirka 40 procent är för dödshjälp, 33 procent är emot och ganska många har ännu inte tagit ställning. Förbundets ställning är att vi är fortsatt negativa.
Yngre är för
Föreningen RTVD, Rätten till vår död, fanns också på plats i publiken. Man påpekade skillnaden i inställning mellan yngre och äldre läkare och hänvisade till SOM-institutets mätningar som för första gången visar att fler läkare är för än emot, och att majoriteten för dödshjälp är stor bland yngre läkare och studenter.
Sofia Nilsson, sjuksköterska, ledamot av Smer och tidigare riksdagsledamot för Centerpartiet, som sedan länge tagit ställning för att riksdagen grundligt ska utreda frågan om dödshjälp, efterlyste politisk handling i Sverige.
– Nu finns en majoritet i Sverige för att ha rätten att bestämma över sin död. Det måste politiken svara på. Då är det viktigt att diskussionen baseras på kunskap.
Svårt att beröra
I Sverige finns en livaktig diskussion om att bli gammal och leva många år, men vi talar mindre om livskvalitet mot livets slut och när det kommer till att prata om döden duckar vi nästan helt, menade Sofia Nilsson.
– Jag har mött många äldre genom hemsjukvården som känner att man är klar och som på ett värdigt sätt vill kunna avsluta sina liv.
Under förra mandatperioden lyftes aldrig frågan om dödshjälp i riksdagens socialutskott, trots en hel del opinionsbildning ute i samhället.
– Kanske kom pandemin emellan, funderade Sofia Nilsson.
En annat inlägg med adress riksdagens partier kom från professor Titti Mattson vid Lunds universitet och sakkunnig vid Smer:
– Smer har i tidigare rapporter konstaterat att vi har en rättsosäkerhet i Sverige. Svenskt rättsväsende är otydligt hur vi ska hantera dessa frågor.
– Det är en fråga för politikerna att hantera. Det handlar om värderingar och hur människor ska förhålla sig, och det gör vi genom majoritetsbeslut.
Marknadskrafter
Titti Mattson varnade för en utveckling som annars kan ta vid.
– Det kommer att krävas lagstiftning till sist. Man kan se hur den privata marknaden nu går in, exempelvis genom att sälja en slags dödsmaskin där man i en bekväm ställning kan dö av gas. En sådan marknadskrafternas utveckling styr vi inte över om man inte agerar aktivt från politikens sida.
Kristna demokratier
Henrik Ahlenius sammanfattade rönen sedan Smer kom med sin senaste kunskapsöversikt 2017.
– Det har hänt en hel del, i alla fall vår del av världen. Det är intressant i sig att det är just i västvärlden som man öppnar alltmer. Det är främst i kristna västliga demokratier som dödshjälp tillåts.
