Världens befolkning åldras i en mycket snabb takt. Det är positivt och innebär möjligheter, men ställer stora krav på världens stater.
Det framkommer i Världshälsoorganisationen WHOs rapport ”World Report on Ageing and Health 2015” som lanserades på FNs internationella äldredag den 1 oktober.
Rapporten presenterades bland annat i London och Genève, men också på ett seminarium i Stockholm arrangerat av PRO Global.
WHO-rapporten konstaterar att medellivslängden nu ökar i de flesta av världens länder. Likaså ökar äldres andel av befolkningarna.
Och framtiden går i samma tecken. Exempelvis kommer dagens 900 miljoner 60-plussare att bli 1,4 miljarder redan 2030.
Samtidigt försvagar urbanisering och migration traditionella familjebaserade trygghetssystem.
Vissa länder har längre tid på sig att ställa om sina samhällen för att möta den demografiska utmaningen, andra har mindre marginaler.
Indien är ett exempel på ett land mitt emellan: man har 35 år på sig att anpassa sitt samhälle till att andelen 60-plussare kommer att öka från 10 till 20 procent.
WHO markerar i rapporten mot en global ålderism genom att betona att det inte finns ”en typisk äldre person”.
– Vissa 80-åringar har motsvarande fysisk och mental styrka som en 20-åring, medan andra snabbt blir sjuka, skriver rapportförfattarna.
För att möta åldersdiskriminering i världen gäller det att visa hur äldre faktiskt bidrar på olika sätt.
Vården och omsorgen måste också förändras mot ett mer holistiskt synsätt, där ett helhetsperspektiv på den äldre individen präglar upplägg och innehåll.
– Jag gillar att det synsättet finns med i rapporten. Som forskare har jag insett alltmer att om man ska förstå hjärnan måste man också förstå kroppen, sa professorn i geriatrisk epidemiologi Laura Fratiglioni vid Karolinska Institutet och direktör vid Ageing reserach center när hon kommenterade rapporten.
– Förebyggande hälsovård blir alltmer relevant och betydelsefullt globalt för att möta den demografiska utmaningen. Jag vill se mer forskning här eftersom den verkligen skulle kunna bidra till att göra morgondagen bättre, fortsatte Laura Fratiglioni och exemplifierade med svensk forskning som visar på den hälsosamma livsstilens betydelse för att förebygga exempelvis demenssjukdomar.
Sven Britton, professor i infektionssjukdomar och Birgitta Rubensson, docent i internationell hälsa fick också ge sin syn på rapporten under seminariet i Stockholm.
Sven Britton varnade för att kategorisera och dela upp vården så att äldre behandlas alltför isolerat.
– Men WHO antyder också att det är viktigt att vi har en mer uppsökande sjukvård för äldre, vilket jag tycker är positivt. Här ligger Sverige dåligt till internationellt.
– Det är närmast unikt för vårt land att vi inte har en uppsökande sjukvård längre utan överlåter nästan helt åt patienter att söka sig till vården.
Sven Britton kritiserade också rapporten och WHO för att ha tappat det ett allt viktigare perspektiv när det gäller äldres hälsa, såväl i Sverige som globalt.
– Det psykiatriska åldrandet behandlas inte, trots att det är en stor komponent för oss äldre. Men det är typiskt för vår tid och vårt samhälle, menade Sven Britton.
– Det finns utbud av fysisk aktivitet i form av gym i varje gathörn, medan biblioteken avfolkas. Den andliga fattigdomens påtaglighet speglas också i att rapporten hoppar över det perspektivet.
Det höll Birgitta Rubensson, docent i internationell hälsa, med om.
Man blir ensam när man blir gammal, och detta behöver hanteras mycket bättre av samhällsplanerarna, menade hon.
– Vi behöver fundera på hur vi undviker att skapa strukturer som skapar ensamhet. Frågan är särskilt betydelsefull i länder där äldre ser sina barn flytta utomlands för att få utbildning och arbete.
Många blir föräldrar till sina barnbarn.
– Vi ser också hur människor flyr, men ofta är det unga och starka som man prioriterar först. De äldre orkar inte heller med en flykt. De blir kvar och det leder till ensamhet.
Birgitta Rubensson saknade också ett resonemang i WHO-rapporten om vad andra aktörer än staterna och systemet kan åstadkomma och bidra med.
– Tänk på vilken otroligt viktig roll de religiösa samfunden kan spela om de får stöd och möjligheter. Liksom den ideella sektorn och frivilligorganisationer.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Halv miljard 80+
Mellan 2015 och 2050 kommer andelen äldre över 60 år i världen att gå från 12 till 22 procent.
I antal ökar 60-plussarna från 900 miljoner till två miljarder.
Om 35 år kommer därmed drygt var femte invånare att vara 60 år eller äldre.
2020 kommer antalet 60 år och äldre att vara fler än alla barn som är fem år och yngre.
80-plussarna blir 2050 cirka 434 miljoner, från dagens 125 miljoner.
2050 kommer 80 procent av världens alla äldre att finnas i låg- och mellaninkomstländer.
Källa: World Report on Ageing and Health
På internationella äldredagen och för tredje året i rad publicerade också Help Age International sin världsrankning ”Global Age Watch Index”. Sverige faller till tredje plats, efter Schweiz och Norge. Läs SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestams kommentar till rankingen.
