Debatten om framtidens äldrevård mellan de åtta riksdagspartierna i Nordiska museet blev en ideologisk uppgörelse mellan allianspartiernas företrädare och oppositionen.
Det gick inte att missa att valrörelsen går in på slutvarvet. Alliansens företrädare stod upp för sina reformer, medan oppositionens politiker efterlyste nya satsningar, inte minst på personalen.
Kristdemokraternas Anders Andersson var stolt, om än inte nöjd:
– Propositionen om värdigt liv i äldreomsorgen, har lagt den grundläggande värderingen om att äldre är en resurs och ska ha rättigheter som alla andra. Dessa rättigheter ska inte gå förlorade bara för att man blir årsrik.
Barbro Westerholm (FP) räknade snabbt upp fyra saker som hon är nöjd med när det gäller den gångna mandatperioden.
– Vi har fått en bred lag mot åldersdiskriminering. Ordet årsrik är på väg in i språket. Trygghetsboenden har vi börjat få till. Regeringen ska komma tillbaka angående strategi våld i nära relationer.
Centerpartiets Anders W Jonsson pekade på ”kursomläggningen” att ge de äldre makten genom införandet av lagen om valfrihet som helt central för att svensk äldreomsorg är på väg åt rätt håll.
Moderaternas Margareta B Kjellin höll med sina allianskollegor och la till att regeringens äldresatsning med kvalitetsregister har gjort stor skillnad. Men hon uppehöll sig också särskilt vid arbetet med att förankra en värdegrund i äldreomsorgen.
– Jag har märkt att det gjort skillnad tillsammans med utbildningssatsningar. Allt fler där ute ställer sig nu frågan om hur den gamle ska känna välbefinnande. Man har fått en helt annan diskussion.
Oppositionens företrädare framhöll sina olika initiativ i riksdagen om ökad bemanning i de särskilda boendena som mycket viktiga framgångar under den gångna mandatperioden.
Men väldigt mycket återstår, underströk Vänsterpartiets Eva Olofsson.
– Alla som i TV-serien om Sveriges bästa äldreboende kunde se att man tvingades använda kaffekassan till att köpa nya gardiner förstår att det behövs mer resurser till äldreomsorgen. Därför har vi också öronmärkt medel i vårt valmanifest för att förbättra situationen.
Catharina Bråkenhielm (S) höll med om att det saknas stora resurser i svensk äldrevård och omsorg.
– Personalen har urusla löner och många tvingas gå delade turer, det fungerar alltså inte särskilt bra. Värdighetsgaranti är ett fint ord, men ute i verkligheten blir det sämre och sämre.
Miljöpartiets Agneta Luttropp nickade instämmande, och betonade att också hennes parti föreslår öronmärkta medel till mer personal inom äldreomsorgen.
– Vi hoppas nu verkligen att Socialstyrelsens bemanningsregler träder i kraft den 31 mars. Det är det nya datum som gäller efter att att tidigare beslutade datum tragiskt nog har skjutits upp.
Regeringspartierna pekade under debatten på flera av de förslag som nyligen lagts fram i det gemensamma valmanifestet, bland annat rätt till äldreboende efter 85 om man har hemtjänst.
Förslaget imponerade inte på Catharina Bråkenhielm.
– 85-årsgränsen är konstig. Behovet kan ju uppstå vid exempelvis 72. Problemet är att det idag är för svårt att få plats på äldreboende – även om det kan se väldigt olika ut i olika kommuner.
Om detta höll Per Ramhorn (SD) med.
– Boverket visar att 40 procent av kommunerna i Sverige uppger att det råder brist på platser i särskilt boende, och att ytterligare platser fortsätter att försvinna. Därför bör investeringsstödet förändras så att fler boende kan byggas.
Debatten mellan de åtta politikerna kom också att handla om vad man lägger i begreppet valfrihet.
– För mig är valfrihet att få fortsätta vara den jag är, och att få stöd att vara det när jag behöver hjälp. Det kräver resurser och utbildad personal, sa Eva Olofsson.
Barbro Westerholm sa att hon vill bestämma vem från hemtjänst eller hemsjukvård som ska komma hem till hennes boende.
– Jag vill också att vi slutar tala om de äldre som ett kollektiv, för vi blir alltmer olika varandra ju årsrikare vi blir.
Trots att ganska få äldrevårdsdebatter med flera av riksdagspartiernas främsta företrädare äger rum i Stockholm denna valrörelse hade bara ett 20-tal åhörare sökt sig till debatten.
Flera inlägg från publiken innehöll frän kritik mot att politikerna inte har tillräcklig kunskap om hur verkligheten ser ut – något som panelen avvisade bestämt, bland annat med hänvisning till de många besök på exempelvis äldreboenden som man gör i rollen som politiker.
Anders W Jonsson, själv läkare, inledde sin karriär på långvården i början av 1980-talet.
– Jag kan skämmas när jag tänker tillbaka på den tiden. Den vanligaste känslan jag får efter att ha besökt ett äldreboende idag är att här skulle jag ha velat ha mina föräldrar.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
