Trots att undernäring är ett stort folkhälsoproblem talar nästan ingen om den. Men det finns i hemmen, på sjukhus och på äldreboenden.
Det skriver Eva Eriksson, förbundsordförande, SPF Seniorerna, Gudrun Brunegård, oppositionsråd för Kristdemokraterna i landstinget i Kalmar län och Elisabeth Rothenberg, ordförande för Swespen och biträdande professor vid Högskolan i Kristianstad i en debattartikel i Dagens Samhälle.
De hänvisar till en ny rapport, som har kartlagt undernäringens omfattning: cirka 400 000 svenskar befinner sig i riskzonen.
– Trots de allvarliga konsekvenserna får problemet skrämmande lite uppmärksamhet. Det är sannolikt ett av de hälsoproblem där gapet mellan uppmärksamheten och dess betydelse för såväl individ som samhälle är som störst.
I rätt tid
Undernäring ses ofta som en ”naturlig” följd av sjukdom och åldrade och därmed som något som inte kan påverkas, konstaterar debattörerna.
– Men undernäring är ett symtom som går att behandla, ofta framgångsrikt, om rätt resurser sätts in i tid.
Strategi
Om den politiska viljan finns går det att vidta in en rad åtgärder, men det behövs enligt skribenterna ”en kraftsamling på alla nivåer för att skapa en handlingskraftig strategi”.
