Över hälften av tjänstemännen i åldern 50 till 67 år planerar att gå i pension före riktåldern. En av de främsta anledningarna uppges vara brister i arbetsmiljön. Det visar en ny rapport från TCO.
För att motverka att pensionerna blir lägre i takt med den ökande medellivslängden beslutade riksdagen år 2017 att höja pensionsåldrarna genom att införa en så kallad riktålder. År 2023 höjdes riktåldern från 65 till 66 år och samtidigt höjdes lägsta åldern för att ta ut allmän pension från 62 till 63 år.
– Det är alarmerande att över hälften planerar att lämna yrkeslivet i förtid. Samhället har redan stora utmaningar med personalförsörjning. Om tjänstemännen inte vill jobba kvar till riktåldern kommer det vara ett hårt slag mot både näringsliv och offentliga arbetsgivare, säger Therese Svanström, ordförande för TCO i en kommentar.
Att inte arbeta till riktåldern får följder som att mindre pengar går in som inbetalningar till pensionssystemet. Den enskildes ekonomi påverkas och samhällets kompetensförsörjning drabbas.
Har råd
Men varför vill man då avsluta sitt arbetsliv i ”förtid”?
Rapporten visar att en relativt hög andel av de som planerar att gå i pension före riktåldern gör det för att det är ekonomiskt möjligt.
Egna hälsan
Men ekonomi är inte den enda orsaken. I flertalet fall, särskilt bland kvinnorna, anges ekonomiska möjligheter tillsammans med arbetsmiljö- och hälsorelaterade orsaker.
Rapporten visar att bristande arbetsmiljö och den egna hälsan tycks vara huvudorsaker till att tjänstemän inte är beredda att jobba till riktåldern eller längre.
Arbetsmiljön
Problemen handlar om hög arbetsbelastning, brister i den organisatoriska arbetsmiljön och andra påfrestningar som rör sociala relationer på arbetsplatsen.
Med rapporten vill TCO lyfta att arbetsmiljön behöver få en mer framträdande roll om arbetslivet ska bli hållbart.
– Politiker och arbetsgivare behöver ta dessa signaler på allvar för att inte riskera mycket långtgående negativa konsekvenser. Ett längre arbetsliv behöver bli både möjligt och attraktivt med god arbetsmiljö, möjlighet till kompetensutveckling och omställning vid behov. Och vi behöver ett pensionssystem som gör det lönsamt att jobba längre, säger Therese Svanström.
För att främja ett hållbart arbetsliv måste man satsa tid och tillräckliga resurser på arbetsplatserna, menar TCO. Statens finansiering till välfärden behöver öka och kommuner och regioner behöver få långsiktiga planeringsförutsättningar.
Rapporten finns att läsa i sin helhet här.
– All risk läggs på människorna
– Det har tyvärr länge saknats kraftfulla åtgärder som leder till ett verkligt längre arbetsliv för alla och pensionsåldrarna borde höjts för 20 år sedan.
Det säger SPF Seniorernas pensionsexpert Anna Eriksson i en kommentar till TCOs rapport.
Varför är det viktigt för SPF Seniorerna att de som arbetar idag orkar arbeta till riktåldern?
– Vi har länge pekat på det orimliga med att all risk i systemet läggs på människorna, som måste jobba allt längre, vare sig villkoren finns där för det eller inte. Gör man inte det blir pensionerna allt svagare för varje ny årskull.
Räcker ett längre arbetsliv för att få rimliga pensioner?
– Nej, man behöver också höja avsättningarna. Då blir det en jämvikt mellan att människor uppoffrar sig och jobbar längre samtidigt som staten avsätter mer till människors pensioner.
TCOs rapport visar att politikernas förhoppningar om att människor ska jobba längre – och därmed rädda kompetensförsörjning, pensionssystemet och pensionerna – helt enkelt inte är realistiska, konstaterar Anna Eriksson.
– Strax över hälften av de svarande tjänstemännen kommer ju att gå i pension före riktåldern, och då ska kommas ihåg att tjänstemän i högre grad idag arbetar längre än i de flesta arbetaryrken.
Anna Eriksson tycker att politikerna kommer för lindrigt undan.
– TCO pekar på att det krävs insikter bland beslutsfattare och arbetsgivare om att man behöver satsa mer på sådant som en hållbar arbetsmiljö och omställningsmöjligheter. Här skulle man kunna vara tydligare med att i ett socialförsäkringssystem som pensionssystemet så är det ytterst politiken som har ansvar för att överblicka och se så att det hela fungerar.
– Om människor inte kan arbeta längre vilket systemet kräver med allt lägre pensioner som resultat så behöver åtgärder vidtas också från politiken och inte främst från arbetsgivare.
Det finns ett betydande gap mellan politikens förhoppningar på ett längre arbetsliv och villkoren på arbetsmarknaden för att just kunna arbeta längre, enligt Anna Eriksson.
– Politiken måste ta dessa signaler på allvar och inte som så ofta bara hoppas att någon annan ska lösa det. Om människor inte kan jobba allt högre upp i åren så får man utvärdera om kraven på en rimlig pension är realistiska eller inte och justera därefter i pensionssystemet. Systemet ska ju vara till för människorna lika mycket som det ska vara till för staten.
