Systematisk ålderism problem för den som vill jobba länge

Samtidigt som äldre arbetskraft blivit friskare och mer välutbildad så har attityderna mot äldre anställda försämrats, enligt en rapport.

Både forskning och erfarenhet visar att det är vanligt med negativa stereotyper om äldre och deras arbetsförmåga som gör det svårare för äldre att få och behålla sina jobb. Det framgår av ett betänkande från regeringens Pensionsåldersutredning. En trolig förklaring är att dessa stereotyper lever kvar från en tid då verkligheten var en annan än i dag.

I rapporten sträcker man sig så långt som att säga att dessa stereotyper kanske är ett tecken på att det stora problemet för äldre som vill arbeta något längre inte är regler för pensioner eller liknande, utan systematisk ålderism.

När man tittar på hur länge folk i olika åldrar går arbetslösa efter att de förlorat jobbet är det tydligt att arbetslöshetsperioderna blir rejält mycket längre efter 55-års ålder. Till en del kan det förklaras med att äldre har ofta har längre formell utbildning än yngre personer. Men mycket har sin grund i attityder.

Attityder är viktiga, både för hur man rekryterar och hur mycket man anstränger sig för att behålla anställda över 50. Men attityderna påverkar också människors motivation att skjuta på pensionen. I en enkät som redovisas i rapporten svarar var fjärde kvinna och var tredje man att förändrade attityder till äldre skulle få dem att arbeta längre.

Mer än var tionde äldre anger dessutom att de ”känner sig tvungna att lämna över till yngre” som ett skäl för vilja att gå i pension före 65. Frågan är om inte vissa arbetsplatser också ser pensionen som ett sätt att få bort oönskade personer.

– Jag hade kunnat få fortsätta mitt jobb, men då hade det blivit ett prejudikat och Rikspolisstyrelsen hade tvingats behålla folk som de vill bli av med, säger Leif GW Persson,67, i en intervju med Veteranen.

Sverige beskrivs ofta som ett ålderssegregerat och åldersfixerat land. Vi är dåliga på att umgås över generationsgränserna, och vi är besatta av hur gamla människor är. Kanske är det ett utslag om detta som gör att Sverige är ett av de sämsta länderna i en undersökning när det gäller arbetsgivares strategier för att behålla anställda över 50. Bara var femte svensk arbetsgivare säger sig ha en sådan strategi.

Dagens äldre på arbetsmarknaden är födda på 1940-talet. De har bättre hälsa, är mer välutbildade och de är framför allt fler än trettiotalisterna, vilket påverkar åldersstrukturen på dagens arbetsplatser. Man skulle alltså kunna förvänta sig att attityderna mot äldre arbetskraft hade förbättrats. I stället visar enkätresultat att attityden mot äldre tvärtom har försämrats inom utbildningsintensiva branscher på tio år.

Sämst är attityderna mot äldre arbetskraft inom mansdominerade yrken. Positivt är dock att äldre inom vissa branscher inte längre ses som sämre utbildade än yngre i lika hög grad som tidigare.

En metod för att förbättra situationen för äldre är lagstiftning mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden. Sverige var ett av de sista länderna i EU att införa en sådan lag 2009. Redan året efter presenterades ett förslag på en bredare lag om åldersdiskriminering i samhället, något som Veteranen skrivit om vid flera tillfällen. Den lagen väntar vi fortfarande på.

I USA har det funnits en lag mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden ända sedan 1967, som bland annat ska göra det omöjligt att tvinga anställda att gå i pension mot deras vilja.
Utvärderingar visar att lagen kan ha bidragit till något ökad sysselsättning bland äldre och att färre personer valt att gå i pension före 65 år. Å andra sidan kan den ha gjort det svårare för äldre att få nya anställningar. Bäst fungerar lagen i de delstater där följderna för att bryta mot den blir som mest kännbara.

Frida Andersson Johansson