Ensamheten är större bland yngre och äldre personer. Det visar Folkhälsomyndigheten i en ny kartläggning.
Myndigheten har sammanställt data och forskning för att belysa hur vanligt det är med ensamhet, vilka grupper som är mest utsatta och vilka samband som finns mellan ensamhet och hälsa.
Resultatet visar att ensamheten i Sverige är störst i grupperna äldre och yngre, ensamstående, personer som har en funktionsnedsättning och bland personer som står utanför arbetslivet på grund av sjukskrivning eller arbetslöshet.
Bland ensamstående uppger till exempel nästan hälften av alla personer besvär av ensamhet, jämfört med var femte person av de som är sammanboende.
Inte ensammast
Men att säga att Sverige skulle vara det ”ensammaste landet i världen” är inte korrekt, säger Folkhälsomyndighetens utredare Hillevi Busch i en kommentar:
– Att vi har fler ensamhushåll än många andra länder betyder inte automatiskt att vi i Sverige överlag känner oss mer ensamma.
Inte desto mindre är hon tydlig med att ensamhet är ett vanligt problem, också världen över.
– Både forskning och svenska undersökningar visar på det tydliga sambandet mellan ensamhet och ohälsa. Till exempel kan långvarig ensamhet bidra till depression och hjärt- och kärlsjukdomar. Det är oroande, och viktigt att försöka ändra på, säger Hillevi Busch.
Behöver utvärdera
Undersökningen som har genomförts i samverkan med Socialstyrelsen innehåller resultat från svenska undersökningar, internationell forskning och även en beskrivning av hur myndigheter, regioner, kommuner och ideella organisationer arbetar.
Bland annat visas att det pågår ett stort antal aktiviteter och åtgärder i civilsamhällets regi, exempelvis genom SPF Seniorerna.
En av de vanligaste insatserna är att ordna mötesplatser med olika aktiviteter, skriver myndigheten som betonar att utvärderingar av insatsernas effekt behöver göras i högre grad.
Det visar rapporten
Rapporten lyfter en svensk systematisk översikt som har undersökt riskfaktorer för ensamhet bland personer över 60 år i den allmänna befolkningen.
De här fem faktorerna bedöms ha ett entydigt samband med ensamhet:
- vara ensamstående
- ha förlorat en partner
- ha ett begränsat socialt nätverk
- ha en låg nivå av social aktivitet
- ha dålig självupplevd hälsa eller ha depression eller depressiva symtom.
Ett annat resultat ur rapporten är att en fjärdedel eller 26 procent av åldersgruppen 60 år och äldre uppger att de har måttliga besvär av ensamhet. En mindre andel, 8 procent, uppger allvarliga besvär.
Folkhälsomyndighetens rapport är en del av ett uppdrag om ofrivillig ensamhet och har i dagarna överlämnats till regeringen.
Den 1 februari 2025 ska en nationell strategi presenteras med syftet att utveckla och intensifiera arbetet med att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet.
Folkhälsomyndighetens kartläggning ska då ligga till grund för strategin.
Tre slag av ensamhet
Forskningen skiljer på tre olika former av ensamhet, där social ensamhet är den som det forskats mest om. Social ensamhet handlar om att ha ett för litet socialt nätverk. Emotionell ensamhet betonar att man inte har någon att anförtro sig åt, även om man har ett nätverk. Existentiell ensamhet innebär ofta en känsla av att inte kunna bli förstådd av någon alls, en avskurenhet i livet.
Källa: Folkhälsomyndigheten
Hela rapporten
”I civilsamhället ingår bland annat ideella organisationer, trossamfund, studieförbund och idrottsrörelsen, och de spelar en stor roll i arbetet mot ensamhet.”
Ur rapporten, ”Ensamhet – förekomst, konsekvenser och åtgärder”
