”Öppna lagen för dödshjälp”

Ska läkarna tillåtas hjälpa patienter att i förtid avsluta sina liv? Bör lagen ändras? Hur vi ser på gränserna inför döden var ett huvudtema under första dagen av den stora konferensen om palliativ vård i Stockholm.

Varje dag stängs respiratorer av i Sverige. Om detta råder ingen konflikt.

Men om man för fram uppfattningen att patienter i stället skulle kunna få preparat som gör att de somnar in utan smärta, och att man därefter stänger av respiratorn, så blir det svårare.

– Den läkare som agerar så riskerar att åtalas för mord, konstaterade Gösta Gahrton, leg. läkare och professor emeritus.

Personliga fall

Gahrton berättade om egna personliga erfarenheter av möten med död och lidande hos sin far och syster. I båda fallen väcktes tankar om att dödhjälp kan vara mer humant än vård till varje pris.

– Min pappa var 82 år när han blev medvetslös och sannolikt hjärndöd efter en trafikolycka. Vi fattade beslut om att respiratorn skulle stängas av, så skedde och kanske han aldrig behövde lida, berättade Gahrton som ändå betonade att han alltid funderat mycket över om det ändå kan ha varit så att pappans slut hade blivit bättre om han hade fått somna in i döden innan respiratorn kopplades bort.

Gösta Gahrton berättade vidare om sin syster som drabbad av en dödlig blodsjukdom tvingades lida elva dygn med morfindropp, sedan all annan behandling ställts in.

– Varför skulle hon behöva ligga där och plågas? Hon hade redan innan denna sista period gjort klart att hon ville dö när ingen bot fanns att få.

Skriv om lagen

– Vi måste öppna upp lagen för dödshjälp. Jag anser att lagen ska skrivas om i Sverige, sa Gahrton vidare och räknade upp en rad förutsättningar, bland dem att patienten medveten kan förmedla sin vilja om att få dö, och att en medicinsk bedömning otvetydigt kan slå fast att sjukdomstillståndet inte längre kan behandlas.

Men bilden är inte entydig. I en dialog med den stora publiken framhölls att det finns en risk för att den goda, palliativa vården kan bli eftersatt eller inte utvecklas lika bra om för mycket fokus hamnar på att erbjuda dödshjälp.

– I Nederländerna exempelvis är dödshjälp tillåten men exempel finns på att grundläggande smärtlindring inte finns tillgänglig, sa en läkare.

Många tveksamma

Marit Karlsson, överläkare och diplomerad i palliativ medicin i Linköping, berättade om sin avhandling som byggde på en kvalitativ studie av 66 döende cancerpatienter.

– 29 procent var positiva till dödshjälp, medan 20 procent var negativa. 52 procent var tveksamma. Frågeställningen är vems makt som ökar med dödshjälpen – patientens eller sjukvårdens?

Marit Karlsson har också funnit i sin forskning ett samband mellan att vilja ha tillgång till dödshjälp, att önska en ”tidigarelagd död”, och att man är rädd för ett framtida, större lidande.

Det finns också en koppling mellan depression och en önskan om dödshjälp, vilket utgör ett ytterligare ett dilemma: hur ska man avgöra om längtan efter dödshjälp är ett resultat av depressionen i sig?

Tabu på väg bort

Sessionens ledare, överläkaren och docenten vid Lunds universitet, Hans Thulesius, konstaterade att vi ser en pågående ”avtabuering” av frågan om dödshjälp eller inte.

– Hospicevården och den palliativa vårdens utveckling i Sverige leder till att vi kan tala om dessa saker på ett allt mer öppet sätt. En annan sida av samma mynt är den eutanasiutveckling som vi ser i Beneluxländerna, där dödshjälp är tillåtet i en annan utsträckning.

Jan Arleij
Jan.arleij@veteranen.se

Kommentera