Hur seniorer ska bo blir en allt hetare fråga. Det framgick av Seniorvärldskonferensen i Göteborg. Under två dagar hann alla var där – från äldreminister Åsa Regnér (S) till SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam.
Initiativtagare till tisdagens och onsdagens konferens är entreprenören och forskaren Petter Ahlström.
– Äldreboomen kräver minst 150 000 nya seniorbostäder, och det betyder att vi måste mobilisera på samma sätt som inför miljonprogrammet. Därför är jag så glad att så många är här för att bidra till att ge processen en rivstart, sa Petter Ahlström i en paus mellan alla seminarier, föreläsningar och diskussioner.
I sitt öppningstal citerade han president John F Kennedy som när han tillträdde som president uppmanade alla att inte tänka på vad landet kan göra för dig utan vad du kan göra för landet.
I publiken fanns uppemot 200 aktörer som lyssnade uppmärksamt. Fastighetsägare, byggherrar, arkitekter, kommunplanerare, politiker och inte minst företrädare för pensionärsorganisationerna SPF Seniorerna och PRO.
Som framgår av namnet tog Seniorvärldskonferensen tog ett lika brett som globalt grepp om frågan om äldres boende.
SEBs välfärdsekonom Jens Magnusson gav en bild av hur nya svar måste fram på frågan om hur välfärd och boende ska kunna utvecklas när det snabbt blir alltfler äldre som inte längre jobbar, och den så kallade försörjningskvoten därmed sjunker.
– Vi kommer att behöva spara mer själva och titta på försäkringslösningar. Det egna ansvaret kommer att öka och fyrtiotalisterna får nog göra sig redo att använda en del av sina egna resurser.
Karin Landh från EU-kommissionens representation i Sverige fyllde på med Europaperspektivet.
– Vi lägger i dagarna fram en rapport till finansministrarna om den åldrande befolkningen i Europa. Fram till 2060 kommer fyra personer i arbetsför ålder per pensionär att ha sjunkit till två.
– Vi kommer att få se att fler äldre kommer att jobba, framför allt äldre kvinnor, sa Karin Landh som liksom flera föreläsare pekade på att invandrare kan vara ett verktyg att komma åt Europas växande problem med minskande tillgång på arbetskraft.
Världskonferensens två dagar arbetade sig ner från makroekonomiska perspektiv på äldres boende och visioner till mer jordnära krav.
Christina Rogestam beskrev hur SPF Seniorernas bostadspolitiska program försvarar rätten att bo kvar men att bostaden inte får bli ett fängelse. Hon vände sig till äldreminister Åsa Regnér:
– Vi vill ha tillbaka investeringsstödet för trygghetsboende. Och när miljonprogrammet ska renoveras måste det finnas ett seniorperspektiv på hur det ska gå till. Och en viktig sak till om det ska fungera – sänk flyttskatten!
Äldreminister Åsa Regnér (S) svarade i sitt påföljande anförande att regeringen kommer att införa ett nytt investeringsstöd för att bygga äldrebostäder. Besked om utformning och belopp kommer i höstens budgetproposition och väntas gälla från och med 2016.
– Det blir satsningar på stöd till trygghetsboende och särskilt boende, sa Åsa Regnér, som också betonade att regeringen har tagit del av SPF Seniorernas och PROs bostadsopolitiska program.
Men nya bostäder är inte allt, poängterade PROs ordförande Curt Persson. De måste kunna efterfrågas också.
PRO-basen tryckte hårt på att hundratusentals pensionärer, företrädesvis kvinnor, har en så låg pension att de inte har råd med de nya seniorbostädernas hyror. Såväl pensioner som bostadstillägg måste åtgärdas om ekvationen ska gå ihop.
Den från SVT välkända journalisten Annika Hagström var moderator. Hon vägde upp de ofta hårda ämnena med personliga reflektioner.
– Vi vet att dagen kommer då vi behöver vård och omsorg för att leva ett anständigt liv. Vi vet att vi gör klokt i att flytta i tid. Ändå måste jag erkänna att jag har svårt att ta in att det skulle handla om mig, sa Annika Hagström.
Genom att sedan ställa personliga frågor om hur de framträdande aktörerna på scenen själva ville bo som seniorer framträdde en existentiell dimension som inte fanns med bland de många praktiska programpunkterna men som knöt samman de två dagarna i Göteborg.
– Det är tydligt att vi allt för länge väjer undan för det smärtsamma i att behöva lämna det hem där vi har så många av livets minnen, som barnens uppväxt, släktmiddagar och fester med vänner, eller hur? frågade Annika Hagström.
Christina Rogestam svarade att ju mer hon har funderat över äldres boende i sin äldrepolitiska roll som förbundsordförande desto närmare har hon kommit en insikt om nödvändigheten av att i tid förändra sitt eget boende.
– Vi bor bra i centrala Göteborg, men det är många trappor… Det kommer inte att hålla i längden. Det är svåra och dramatiska beslut men man måste försöka ta det själv, och inte lägga över barn och anhöriga.
Petter Ahlström höll med om att frågan om äldres boende inte bara handlar om hur samhällets aktörer ska samverka för att det ska byggas bostäder som äldre vill och ska ha råd att flytta till. Äldre själva behöver formulera vad man faktiskt vill ha.
– Vi gör det existentiella perspektivet till ett viktigt ämne nästa år, sa Petter Ahlström, som uppmanade alla att boka in 21-22 april 2016 då det ska bli en ny, andra upplaga av Seniorvärldskonferensen.
– Men börja redan nu att samverka med varandra, uppmanade Petter Ahlström. Då kan ett plus ett bli tre. Tillsammans kan vi få bort den moderna ättestupan som frånvaron av valfrihet i boendet på äldre dar innebär för så många.
Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
