Det finns en lång rad enkla saker att göra om man vill bidra till integrationen. SPF Seniorerna har ställt samman en ”verktygslåda” som har skickats ut till distrikten för vidare befordran till föreningarna.
1. Se över föreningens kontakter med invandrarföreningar
• Kolla hur det ser ut i er kommun. Hur många personer med utländsk bakgrund bor i kommunen? Hur många av dem är 65-plus?
Finns det föreningar för invandrare? Finns det kyrkoförsamlingar/moskéer/motsvarande? Finns det någon med utländsk bakgrund i er egen förening?
Bjud gärna in någon ansvarig från kommunen för att informera. Via kommunen kan man också få tips om kontaktpersoner.
• Var beredda på att det kan komma negativa kommentarer om invandrare, kostnader m.m. Ha fakta tillgängligt – betydelse för utvecklingen av Sverige genom åren. Nutid: hemtjänst, sjukvård och transporter m.m. skulle inte fungera utan invandrare. Framtid: personal i vård och omsorg, enligt SCB stor kompetensbrist på gymnasieutbildad vård- och omsorgspersonal – 160 000 personer kommer att saknas år 2035.
• Bjud några från en förening/församling att berätta om sitt land/religion/kultur etcetera, men också om hur det var att komma till Sverige och nu leva, bo och arbeta här? Hur går det för barnen? Vad upplevs som underligt och typiskt svenskt? Vilka kontakter har man med hemlandet och släkten? Mat och kultur mm? Det finns massor man kan få vara nyfiken på och som är intressant att veta.
Inriktningen på samtal och möten är att visa att vi alla är människor och i grunden ganska lika, även om språk och bakgrund skiljer sig åt.
Lyssna, visa respekt och ett genuint intresse för vad de har att berätta. Det kan vara början på en kontakt som kan övergå i vänskap.
• Erbjud er att skicka några från föreningen som kan komma och berätta om något speciellt svenskt (vi har mycket egendomliga saker för oss), eller något gemensamt intresse m.m. Skapa förtroende. Kanske kan ni ha studiecirklar i olika ämnen. Det kan ge en mycket intressant bredd i diskussionerna.
Vill man ta det lite enklare kan man starta samtalsgrupper. I större kommuner med flera invandrargrupper kan det bli en intressant serie som spänner över flera år.
Se om det så småningom kan finnas intresse för att göra någon gemensam aktivitet, t ex för barnfamiljer.
• Tänk på att även många invandrare som bott i Sverige många år, pratar bra svenska och har jobbat i många år aldrig har varit inbjudna till ett svenskt hem. En enkel gest som skulle betyda mycket.
2. När ett asylboende öppnar eller finns i trakten
Det vi kan bidra med här är att visa generositet och bjuda lite på oss själva.
• Ta kontakt med Röda Korset eller kyrkans folk. De brukar vara först. Där kan behövas materiell hjälp i form av kläder (inte minst vintertid), leksaker och kanske matpaket (om de har självhushåll)
• På de flesta asylboenden finns det dåligt med aktiviteter och ingen reguljär svenskundervisning. Det är oerhört uppskattat om det finns folk med lärarbakgrund som ge en första hjälp med att hitta rätt i språket. Vad saker heter, några artighetsfraser med mera kan även vi andra klara att lära ut.
• I många kommuner saknas det ”goda män” för ensamkommande flyktingbarn. Här kan kanske några göra en insats. En inte lika tidskrävande uppgift kan vara att fungera som kontaktfamilj eller mentor.
Likaså kan vi erbjuda oss att vara volontärer i samband med sfi-undervisningen (utbildning i svenska för invandrare), antingen där kommun eller studieförbund bedriver den. Många nyanlända saknar någon att pröva och träna sina svenskkunskaper på.
3. Övrigt
• Äldre invandrares situation viktigt att belysa i KPR och LPR. När vi blir äldre tappar man ett inlärt språk och går tillbaka till modersmålet – det kan ge problem i kontakten med hemtjänst och annan vårdpersonal. Kulturella skillnader med både män och kvinnor inom hemtjänsten.
• Lär av varandra. Kontakta föreningar på andra orter och hör hur de har arbetat. Vad hände i de föreningar som fått utvecklingspengar för att pröva vägar att nå invandrare?
Jan Arleij
