Socialstyrelsen ska ge kommunerna föreskrifter om hur de ska bemanna landets alla särskilda boenden. Men politikerna talar inte om hur mycket personal som krävs. Det kan ändå leda till mer personal, säger experten Mats Thorslund.
På onsdag i nästa vecka (14 mars) klubbar riksdagen beslutet som innebär att regeringen blir tvungen att ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram riktlinjerna.
Bakgrunden är höstens alla skandaler inom äldrevården, och de senaste årens alarmerande rapporter från särskilda boenden för demenssjuka som lämnas obevakade nattetid.
Det är ett enigt socialutskott som förberett beslutet: varje persons individuella behov ska bedömas separat, heter det. Den bedömningen ska sedan ligga till grund för vilken bemanning som finns.
Ingen minimibemanning
Men något tal om minimibemanning vill man inte veta av.
Tolkningarna av beslutet går nu isär.
”Det handlar inte om krav på personaltäthetsnormer eller dylikt”, slår Allianspartierna fast, som menar att riktlinjer kan ge kommunerna tillräckligt kunskapsstöd i hur de ska bemanna.
Har en annan tolkning
Fackförbundet Kommunal däremot anser att riksdagsbeslutet innebär att ”Socialstyrelsen ska ta fram nya och strängare riktlinjer för kommunernas bemanning i äldreomsorgen. Bland annat ska lägstanivåer, som inte får underskridas, fastslås för personaltäthet”, säger Kommunals ordförande Annelie Nordström. (red:s kurs.)
När riksdagen debatterade frågan om bemanning i torsdags (1 mars) sa Socialdemokraternas Lena Hallengren, vice ordförande i socialutskottet, så här:
– Vi kräver inte minimibemanning, inget golv som alla ska sänka sig till, inget tak som inte får överskridas, ingen likabehandling där en snittbemanning ska gälla för alla boende oavsett kondition och behov.
Exakt vad som behövs överlåts alltså till Socialstyrelsen att bedöma, och ange.
Så vad kommer de då att komma fram till?
Kan leda till mer personal
Mats Thorslund, gerontologiprofessor vid Karolinska institutet, tror att Socialstyrelsens kommande riktlinjer i praktiken kan leda till mer personal.
– Om riktlinjerna kommer att utgå från lagens intentioner och de normer som exempelvis Stockholms kommun har fastställt så skulle detta med stor sannolikhet på många håll innebära krav på mer personal.
Stort behov av ökad bemanning
Stiftelsen Äldrecentrum, där Mats Thorslund är forskningsledare, räknade 2010 ut att bemanningen på många av Stockholms demensboenden behöver öka med mellan 10 och 20 procent. Detta sedan kommunfullmäktige velat få en granskning av personaltätheten.
– Dessa försök att beräkna en acceptabel minimibemanning inom demensboendena har resulterat i en personaltäthet som är högre än dagens genomsnittliga nivå.
– Även om personaltätheten definitivt inte är det enda måttet på kvalitet är det ändå det enskilt viktigaste. Bemanningen skiljer sig i dag mellan olika boenden på ett sätt som knappast kan förklaras av olika vårdtyngd. Det är därför angeläget att utreda vad som minst krävs för att uppfylla lagens ambitioner.
Vill ha riktlinjer, inte föreskrifter
Mats Thorslund hoppas att Socialstyrelsen gör detta och sedan utfärdar inte bara riktlinjer utan tydliga föreskrifter.
– Föreskrifter har samma status som lagar. Jag tror att det behövs för att inte Socialstyrelsens utredning ska hamna i bokhyllan tillsammans med alla andra välmenande utredningar som man inte behöver bry sig om.
Redan i dag står det i Socialtjänstlagen att omsorgen ska vara så att den äldre får ”leva ett värdigt liv och känna välbefinnande”. Det fungerar uppenbarligen inte. Hur bör då föreskrifterna konkret vara beskaffade för att verkligen bli bindande?
– Värdighet och välbefinnande är bara några exempel på begrepp som är så abstrakta och otydliga att det är svårt att både upphandla tjänster och sedan från kommunernas sida kunna kontrollera det man får.
– Vill man göra skillnad för de äldre behövs därför mer konkreta definitioner och föreskrifter – till exempel genom att ange bemanningstal för olika typer av boenden.
Men då är det väl minibemanning som vi talar om?
– Ja, riktlinjerna bör vara just i form av minimibemanning. Alltså den nivå man helt enkelt inte får understiga.
– Däremot måste man kunna gå över den om omständigheterna förändras.
Som till exempel?
– Ja, om fler vårdtyngre personer kommer in, mer outbildad personal måste anställas, lokalerna inte är ändamålsenliga, personalomsättningen ökar och så vidare.
Bemanningen måste alltså kunna vara flexibel utöver minimibemanningen?
– Ja, precis. Så får vi se vilka riktlinjer som Socialstyrelsen kommer att säga är ”obligatoriska”.
Här kan Socialstyrelsen välja att höja ambitionsnivån för äldreomsorgen.
– Erfarenheterna från Stockholm när det gäller att kunna uppfylla kraven innebär att det skulle behövas en högre bemanning än den i dag gängse.
Konkret – vilka krav kan det vara?
– Det kan handla om att man får en ”omväxlande vardag”, eller att det ges möjlighet att få hjälp med toabesök när det behövs och inte när personalen har tid, att personalen sitter med när man äter, att man skall få komma ut i luften åtminstone en eller kanske två gånger per vecka om man så vill, och så vidare.
Text: Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Fakta
Så här tycker partierna om minibemanning
Det finns brister i bemanningen i särskilda boenden, konstaterar samtliga riksdagspartier, som slår fast att den bör ”kopplas till den enskildes behov”.
Men några uttalade, specificerade miniminivåer vill man inte ha. Ett sådant ”golv” kan riskera att också bli ett ”tak” som kommunerna inte går över – med hänvisning till att man klarar den av staten angivna miniminivån.
Partierna vill i stället att Socialstyrelsen utreder och, om man finner det lämpligt, utfärdar stödjande föreskrifter om vad god bemanning på särskilda boenden inom äldreomsorgen är.
Innan man bestämde sig för att gå fram gemensamt i socialutskottet så partiernas positioner ut så här:
Regeringspartierna M, FP, C och KD är övertygade om regelverk för minibemanning riskerar att bli fyrkantiga och kontraproduktiva. I stället måste perspektivet vara att vårdinsatser individualiseras och det förutsätter att beslut om bemanning fattas ute på fältet.
Av oppositionspartierna har MP tydligt sagt att man vill se en lagstiftning som tvingar kommunerna att ta fram regler som anger exakt hur mycket personal som ska finans per omsorgstagare på såväl kommunala som privata äldreboenden.
S, V och SD är alla inne på samma linje, under förutsättning att staten samtidigt satsar mer pengar.
