Äldre får inte tillgång till nya läkemedel i samma utsträckning som yngre. Det visar en rapport som SPF Seniorerna tagit fram.
Rapporten presenterades av förbundets sakkunnige i läkemedelsfrågor, Tony Björk, under ett seminarium under demokrativeckan i Almedalen, arrangerat av SPF Seniorerna och läkemedelsföretaget Pfizer.
Många läkemedel
Rapporten visar även att nästan hälften av alla 80+ fortfarande har fler än tio läkemedel utskrivna och att siffrorna knappt ändrats alls sedan 2008. Medan användningen av olämpliga läkemedel har minskat kraftigt bland äldre har alltså knappt någonting alls hänt vad gäller antalet mediciner.
Geografisk spridning
Det ser dock olika ut i olika regioner. Som bäst är det en tredjedel (33 %) och som sämst två tredjedelar (64 %) av alla 80+ som har fler än tio olika läkemedel.
– Att åldersdiskriminering inom vården är förbjudet betyder inte att den är borta, sade Tony Björk och menade att det finns tecken på att man värderar insatser för äldre lägre än insatser för yngre.
– Medellivslängden ökar stadigt men synen på åldrande och ålder verkar förändras betydligt långsammare än demografin.
Definitivt diskriminering
Resultaten från rapporten diskuterades i en panel efter presentationen. En av deltagarna var geriatrikprofessor Yngve Gustafson vid Umeå universitet.
– Det är ingen tvekan om att det är diskriminering. Det tar mycket längre tid innan äldre får nya läkemedel. Framför allt tar det mycket längre tid innan äldre kvinnor får, sade han och påpekade att det sällan är en medveten särbehandling. Personerna som jobbar i vården ofta själva är helt omedvetna om att de behandlar patienter olika.
Inte likvärdigt
SPF Seniorernas ordförande Eva Eriksson påpekade variationerna över landet när det gäller förskrivningar.
– Det är ingen likvärdig vård, sade hon.
Hon framhöll även bristen på geriatrisk kompetens ute på vårcentralerna och bristen på geriatriker i stort.
– Det är ju som helhet en åldersdiskriminering.
Organisationsproblem
Under samtalet kom flera saker upp som försvårar för en god vård av äldre. Marina Tuutma, ordförande för Svenska Distriktsläkarföreningen höll inte med om att det förekom åldersdiskriminering, men påpekade att ersättningssystemet i vissa regioner gör att besöken blir för korta och efterlyste större kontinuitet. Maria Palmetun Ekbäck, ordförande för Nätverket för Sveriges Läkemedelskommittéer kritiserade uppdelningen mellan kommuner och landsting som försvårar vårdkedjan. Eva Eriksson påtalade felräkningen i att man ”sparar in” på förebyggande åtgärder, trots att en förebyggd sjukdom eller skada är billigare än att behandla en som inträffat. Och den närvarande sjukvårdspolitikern Mia Frisk (KD) från Primär- och äldrevårdsberedningen funderade över att inte mer forskning görs på äldre och hur de reagerar på läkemedel.
Måste lyfta frågorna
– Framtidens sjukvård måste se annorlunda ut, konstaterade Eva Eriksson.
– Det är bra att de här diskussionerna äger rum. Vi måste lyfta de här frågorna och vara lite kritiska mot varandra.
