Tusentals drabbas, lidandet är stort och kostnaderna enorma. Det handlar om en folksjukdom som hamnar i skuggan men som på onsdagen drogs fram i Almedalens ljus.
”Osteoporos – låt den första frakturen bli den sista” var på samma gång titeln på ett seminarium som slagordet för dagen för arrangerande 1,6 och 2,6-miljonerklubben.
– Hälften av alla kvinnor i Sverige riskerar att drabbas av benskörhet och idag toppar vi frakturligan i Europa! Över 300 fall per dag och siffran bara ökar, berättade Anna Spångeus, överläkare vid medicinska och geriatriska akutkliniken Linköpings universitetssjukhus.
Var femte man riskerar också att drabbas av sjukdomen. Med åldern ökar risken för alla och med demografin växer vårdbehovet nu mycket snabbt.
– Hur kan vi stoppa den här utvecklingen? Enligt beräkningar kostar det samhället över 20 miljarder kronor varje år att inte ge rätt vård, sa Anna Spångeus.
Seminariet – som fyllde lokalen i Almedalens universitetshus till bristningsgränsen, nästan bara kvinnor – spred fakta om vad en osteoporosfraktur är och vad som ligger bakom benskörheten. Men också vilka behandlingar som finns och hur frakturer går att förebygga.
– 124 000 frakturer inträffar varje år vilket innebär att bara under det här seminariets två timmar har 28 personer drabbats av någon form av benbrott, sa Anna Spångeus.
Seminariet försökte också sätta fingret på varför Sverige enligt kritikerna förbiser den stora folksjukdomen och varför man inte lyckas med vården.
Ger inte vård
Tre politiker fick inta scenen för att svara: Marie Morell (M), ordförande för SKRs (Sveriges kommuner och regioner) sjukvårdsdelegation, och oppositionsråd i Region Östergötland, Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdsregionråd i Stockholm och Kristina Nilsson (S) som är vice ordförande i riksdagens socialutskott.
De var alla överens om och sa sig vara bekymrade över att regionerna inte klarar uppgiften. Staten har gett förutsättningar genom att man har fått riktlinjer om vårdförlopp på plats via Socialstyrelsen.
Osäkra läkare
Men ute i regionerna går vården i baklås. Läkarnas osäkerhet på hur den ska bedrivas är en orsak, menade politikerna. Men man medgav också att bristande organisation till syvende och sist alltid är politikernas ansvar.
– Det finns en hierarki inom sjukvården också, och osteoporos hör definitivt inte till de sjukdomar som står högst i kurs vad gäller status, konstaterade Marie Morell.
Attityder
Kristina Nilsson ansåg också att kvinnosjukdomar inte lyfts i samma grad.
– Detta måste någon gång ändras. Vi behöver dessutom tänka mer på förebyggande satsningar. Kanske måste staten ta större ekonomiskt ansvar för att det ska bli av.
Lovar att satsa
Anna Spångeus deklarerade att hon inom sin region vill försöka åstadkomma en helt annan effektivitet i vården av osteoporospatienter. Marie Morell lovade att dra sitt strå till stacken.
Anna Starbrink hakade på.
– Vi i Stockholm kan väl följa ert exempel. Vi vet att vi måste bli bättre på att förebygga om vi ska klara vården framöver. Här känns det som att ett recept är på väg att omsättas i praktiken när det gäller osteoporos.
Alexandra Charles, ordförande för 1,6 och 2,6-miljonerklubben tackade för löftena och viljan att sätta igång.
– Vi behöver tillsammans fortsätta att lyfta fram frågan om osteoporosvården mycket mer. Alla kan hjälpa till. Glöm inte att det här handlar om ett stort lidande för väldigt många människor, och enorma kostnader. Vi behöver få igång en kampanj.
Kryssa en kvinna
Kristina Nilsson avslutade med en uppmaning inför höstens val.
– Kryssa en kvinna i alla tre valen, oavsett vilket parti. För kvinnor är bäst på att lyfta kvinnofrågor, avslutade Kristina Nilsson.
