21 maj 1913 beslutade riksdagen att införa allmän pension - ett sätt att slippa undan fattigvården.
1913 fanns fortfarande ingen kvinnlig rösträtt i Sverige, medellivslängden var omkring 60 år, och ännu lägre bland dem som arbetade. De som lyckades leva till hög ålder togs omhand av släktingar, om de hade några, annars var det fattigvården som gällde. Köerna till fattighusen var långa.
1913 grundades även flera av de institutioner vi har än idag, som officiella världsrekord, Centerpartiet, Socialstyrelsen och den allmäna pensionen.
Låg medellivslängd
Pensionsåldern 1913 var 67 år, alltså en bra bit över medellivslängden. Och pensionen bestod dels av en del som man själv sparade ihop till, dels en behovsprövad tilläggspension. Män fick högre pension än kvinnor, eftersom kvinnor i genomsnitt hade längre livslängd.
Först 1946, då folkpensionen införts och gjordes om, slapp kvinnor få lägre pension enbart på grund av sitt kön. Däremot fick de i regel lägre pension ändå, eftersom de ofta hade lägre inkomster än män.
Sedan dess har tjänstepensionen införts efter omröstningar 1957, och 1998 gjordes hela pensionssystemet om så att pensionen numera grundas på hela livsinkomsten.
2,2 miljoner
Idag, 105 år sedan riksdagsbeslutet om pension togs, är det möjligt att gå i pension vid 61 års ålder, medan du har rätt att jobba till 67. Den genomsnittliga pensionsåldern i Sverige är 64 år och medellivslängden drygt 82. Kvinnor lever fortfarande något längre än män, och får fortfarande lägre pensioner på grund av lägre livsinkomster.
Sedan pensionen infördes har en genomsnittlig pensionärstillvaro ökat från minus sju år, till arton år och idag är det drygt 2,2 miljoner personer i Sverige som får pension varje månad, som en följd av det där beslutet som togs för 105 år sedan.
