"Man skulle kunna säga att det är en »modig regering« som vågar utmana var fjärde väljare på detta sätt!"
Pengar betyder inte allt – men är nödvändiga. Enligt Fredrik Reinfeldt tänker regeringen sänka skatten med 16 miljarder nästa år. 15 miljarder för dem som förvärvsarbetar (4,6 miljoner förvärvsarbetande = 3 000 kr per person i snitt) och 1,1 miljard för pensionärerna (1,75 miljoner pensionärer = 600 kr per person i snitt).
Detta är ingen vetenskaplig uträkning, men det framstår tydligt att skatteorättvisan mellan förvärvsarbetande och pensionärer kommer att öka om detta förslag genomförs. Pensionärsorganisationernas krav på lika skatt för arbete och pension skulle därmed inte vinna gehör under denna valperiod. Man skulle kunna säga att det är en »modig
regering« som vågar utmana var fjärde väljare på detta sätt!
Dessutom kommer den automatiska balanseringen i det allmänna pensionssystemet, den så kallade bromsen, att slå till igen. Därmed får inte pensionärerna några nya pengar av den sänkta skatten. Dessa går i stället åt för att täcka den minskande pensionen.
Vi i SPF hävdar envist att pensionssystemet och skattesystemen är två helt olika saker som inte får blandas samman, men regeringen fortsätter att göra detta,
genom att som motiv för skattesänkning ange sjunkande pension. I stället borde det nu vara allt mer angeläget att inom de fem partier som står bakom pensionssystemet komma fram till hur det ska förändras så att pensionssystemet inte skapar ett nytt äldreproletariat.
Medan förvärvsarbetande kan glädjas åt stigande löner och kraftigt sjunkande skatt så får pensionärerna leva med sjunkande pension och en omärklig skattesänkning! Dessa ökande klyftor i det svenska samhället är helt oacceptabla. De politiska partierna borde före valet fundera över vart vi är på väg!
Liv och relationer. En måhända helt annan utveckling är att vi i vårt samhälle i stor omfattning har försökt organisera bort den mellanmänskliga omsorgen och närheten. I vårt land ska samhället och inte föräldrar, barn eller välgörenhetsinrättningar tillhandahålla utbildning, sjukvård, äldrevård och pension.
Vårt välstånd och vår välfärd gör det möjligt för var och en att bestämma hur hon/han ska förhålla sig till människorna i sin närhet. Detta förhållande kan ha ett samband med en bristande förståelse mellan generationer, att många unga mår psykiskt dåligt och att många gamla känner sig ensamma. Detta sätt att tänka kanske även ligger bakom att 65-minusfolket accepterar de växande inkomstskillnaderna.
De starka människorna »mitt i livet« har fått ökad frihet att ägna sig åt sig själva, kanske förenat med en ökad egocentricitet. Om samhället samtidigt drar undan den ekonomiska skyddsmatta som var tänkt för de äldre – då ligger vi illa till!
