När pandemin bröt ut fanns inte tillräckligt med skyddsutrustning i vården och omsorgen. Trots att regering och myndigheter länge känt till problemen. Riksrevisionens kritik är hård.
Andningsskydd, förkläden, handskar – allt saknades när pandemin slog till. Ett tungt ansvar för det faller på regeringen, enligt Riksrevisionen.
– Regeringen och ansvariga myndigheter har varken ställt tydliga krav på beredskapslager eller erbjudit vägledning om hur de ska byggas upp, säger riksrevisor Helena Lindberg i en kommentar till rapporten ”Statens insatser för att säkra skyddsutrustning – krishantering till ett högt pris” som släpptes i tisdags (17/5).
Visste inte
Rapportens granskning visar på stora brister i samordning mellan myndigheterna och ifrågasätter också den senfärdighet som präglade arbetet med att köpa in mer personlig skyddsutrustning till vårdens och omsorgens medarbetare.
Exempelvis visste inte Socialstyrelsen hur man skulle ta reda på vad kommunerna hade behov av och länsstyrelserna tvekade om det var deras uppgift att ta reda på det.
Stora kostnader
Inte heller hade alltså regeringen gjort klart hur ett bra beredskapslager skulle vara uppbyggt.
I mitten av mars kom regeringen med ett uppdrag till Socialstyrelsen, men då skenade redan kostnaderna för skyddsutrustning runtom i världen.
– I kristider prövas hur ansvariga myndigheter hanterar sitt ansvar och sina roller. Myndigheterna fokuserade på sina andra kärnuppgifter snarare än på att samordna sina åtgärder för en effektiv krishantering. Länsstyrelsernas tvekan var obefogad och bidrog till en onödig fördröjning i statens krishantering, säger Helena Lindberg.
Låtit det bero
Trots att det fanns kända brister i lagren av skyddsutrustning i landet långt innan pandemin startade, hade alltså varken regeringen eller myndigheter sett till att åtgärda dem.
Så när coronan kom blev krisen akut. För att hantera situationen beslutade regeringen om flera åtgärder, men insatserna dröjde – bland annat just på grund av brister i förberedelser och samverkan, konstaterar Riksrevisionen.
Ingen plan
Ett grundproblem var att det inte fanns en plan och struktur för i vilket läge staten ska bidra med resursförstärkning till vård och omsorg i en kris.
Dessutom hade inte Socialstyrelsen någon struktur för inhämtning av information om kommunernas tillgång på skyddsutrustning, vilket försvårade effektiva prioriteringar vid fördelning, konstaterar Riksrevisionen.
Samarbetade inte
Riksrevisionen understryker också att samverkan mellan olika myndigheter inte höll måttet.
Exempelvis hade Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket svårt att enas om gemensamma budskap om hur skyddsutrustning skulle användas, och länsstyrelserna tvekade om de hade mandat att bistå Socialstyrelsen utan att först få ett särskilt regeringsuppdrag.
Väcker frågor
Tidigare har Cronakommissionen och bland många andra SPF Seniorerna uttalat stark kritik mot hanteringen, och pekat på stora svagheter i den svenska förvaltningsmodellen med stat och självstyrande kommuner och regioner.
