Att använda vita lögner är inte ovanligt inom demensvården. En dansk studie pekar dock på problem med denna strategi.
En dansk forskningsstudie som nyligen har publicerats i tidskriften Aging & mental health har granskat förekomsten av lögner vid vård av personer med demens.
Resultaten visar att vårdgivarna såg lögn som en legitim strategi vid vård av personer med demens.
Forskarna kategoriserar fyra sorters lögner i sin rapport, med exempel ur svaren:
Vita lögner som skonar: ”Här är det söndag varje dag. För annars tror den boende att han måste gå till jobbet. Det är därför jag alltid säger att det är söndag – för att undvika att invånarna stressar över att gå till jobbet och känner att de måste vara någon annanstans.”
Pragmatiska lögner: ”Det kan påskynda processen så att det inte finns någon vi måste spendera 2 timmar med medan andra bara får 20 minuter, eftersom det inte heller är acceptabelt.”
Lögner med potentiellt oavsiktliga biverkningar: ”Ingen berättade för henne när Edith skulle begravas eftersom hon ville gå på den (men inte kunde). Du kanske inte minns så bra, men du har fortfarande känslor och behov.”
Lögner som utgår från den boendes verklighet: ”Jag tycker inte att det är att ljuga. Jag hjälper dem att kunna vara i det liv de lever just nu.”
Studien visar att användningen av lögn är vanligt förekommande inom demensvård. Det erkänns av både professionella och familjevårdare, som ser lögner som värdefulla verktyg för att främja välbefinnandet för personer med demens.
Men studien visar också att vårdgivarna insåg de potentiella konsekvenserna av att ljuga. Även om lögn kan få personer med demens att må bättre, kan det också ha negativa effekter på terapeutiska relationer, enligt forskarna.
Vissa vårdgivare menade dock alltså att de metoder som kan beskrivas som lögn istället bör ses som ett sätt att komma in på att erkänna den subjektiva verkligheten hos personer med demens. Enligt forskarna betyder detta att information som bygger på osanning har avgörande kliniska konsekvenser och att det ”understryker behovet av etisk reflektion i utbildning och praktik”.
Forskarna menar att det är viktigt att se en lögn som en lögn, oavsett syfte.
”Om inte människor på ett meningsfullt sätt kan delta i en gemensam verklighet och försök att engagera dem i denna verklighet är förknippade med skada, kan det vara etiskt oförsvarligt att kräva sanningsberättande. Men samtidigt kan vårdgivare oavsiktligt engagera sig i bedrägliga beteenden, vilket understryker nödvändigheten av utbildningsinsatser. ”
”Det är viktigt för vårdgivare att inte bara erkänna vad som är en lögn, utan att det också kan finnas omständigheter där sådana handlingar kan anses olämpliga och olagliga.
Forskningen har utförts som en kvalitativ studie, där ett 70-tal anhöriga och personal vid fem vårdboenden i den danska kommunen Rudersdal har intervjuats mellan december 2021 november 2022.
