Ett åldrande Sverige ställs nu inför ökande ekonomiska klyftor och alltfler äldre med utländsk bakgrund.
Det är två av utmaningarna som analyseras i en ny rapport om framtidens åldrande från Linköpings universitet.
Det är forskare vid avdelningen Åldrande och social förändring som fördjupat sig i frågor om sociala, politiska och kulturella frågor med anknytning till åldrande och livets senare skeden.
Rapporten är skriven på uppdrag av utredningen ”Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen” som den 31 mars överlämnar sitt betänkande till äldreminister Åsa Regnér.
Fattiga äldre
Rapporten beskriver tuffa utmaningar som samhället står inför när det gäller äldres livssituation och livskvalitet under kommande årtionden.
– Samtidigt som äldre personer får bättre hälsa och längre livslängd lever många allt längre med sjukdomar. De socioekonomiska skillnaderna ökar i samhället, vilket gör att ålderdomen riskerar att bli mer polariserad, säger Marianne Abramsson, som är en av redaktörerna för rapporten.
– Bland dem som har lägst pensioner och saknar ekonomiska marginaler finns äldre kvinnor. Det förhållandet kommer att bestå framöver.
Drar åt olika håll
Bilden av äldre blir också alltmer sammansatt. Gruppen, som består av två miljoner individer, omfattar ett oöverskådligt spektrum av individuella variationer.
En större andel av de äldre har körkort och kör bil allt högre upp i åldrarna, det gäller särskilt för kvinnor, konstaterar forskarna.
Rapporten visar också att den digitala klyftan framöver upphör att vara åldersbunden och istället blir mer kopplad till utbildning, inkomst och yrkesbakgrund.
Presenterades på kvinnodagen
Här hittar du hela rapporten ”Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige”.
Rapporten presenterades den 8 mars och är ett underlag till den kommande kvalitetsplanen för vård och omsorg om äldre.
Risk för ålderism
Bland framtidens äldre kommer den etniska spridningen att öka och medvetenheten behöver bli större om effekterna av ålderism, menar rapportförfattarna.
Ett kapitel tar upp just ålderismen, som definieras som negativa, stereotypa fördomar om äldre, och som påverkar äldres ställning.
Annika Taghizadeh Larsson är fil dr och en av författarna i rapporten:
– Passiva, ensamma, utsatta, sjuka, asexuella och ointresserade av att lära sig nya saker, är några sådana fördomar. Men i praktiken handlar det om människor som hämtar barn från dagis, står för mycket anhörigomsorg och är väldigt aktiva i organisationer.
Bör protestera
– På samma sätt som man slogs för kvinnlig rösträtt behövs det nu människor som står på barrikaderna för att kämpa för att förändra synen på äldre, säger Annika Taghizadeh Larsson till Folkbladet.
”En supermormor kanske super”
”Om jag säger ”den äldre” – vem ser du framför dig, vem tänker du på? Jag vet inte längre hur många människor jag ställt den frågan till. Oavsett vilka jag mött och i vilka situationer, så svarar majoriteten: kvinna, ganska gammal, rollator, snäll, glad men kanske lite ledsen. Och så slutligen MORMOR.”
Så skriver Susanne Rolfner Suvanto, regeringens utredare av en kvalitetsplan för äldreomsorgen, i förordet till rapporten ”Vem är den äldre? Äldrebilder i ett åldrande Sverige”.
”Utifrån en sådan bild har vi svårt att se att mormor inte bara kan vara en supermormor utan också en mormor som super. Vem som är den äldre eller blir äldre är ingen annan än du och jag. Så se dig omkring, se all den fantastiska rikedomen av människor av alla de slag. Det är så det är och så det ska vara.”
– I arbetet med att ta fram ett förslag på en nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre är det viktigt att belysa alla de aspekter som det innebär att vara människa sett utifrån kön, etnicitet, socioekonomiska förhållanden, tillhörande nationell minoritet eller urfolk, funktionsnedsättning eller HBTQ, säger Susanne Rolfner Suvanto som den 31 mars kommer att presentera den nationella kvalitetsplanen.
