Nu måste Sverige få syn på sin ålderism

Diskrimineringsombudsmannen Lars Arrhenius säger att han har bestämt sig för att göra skillnad. "Det är ju därför jag har fått jobbet. Men vi behöver hjälp av civilsamhället för att lyckas"

Lars Arrhenius tar emot i sitt luftiga arbetsrum på 7:e våningen i myndighetens lokaler i Solna. Chefsbordet är demokratiskt cirkelformat och insynen genom glasväggarna signalerar transparens. På en av rutorna är ett Kierkegaard-citat i stor svart stil: Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.
Är det där DO befinner sig – på väg att våga utmana ålderismen på riktigt och därmed trampa starka krafter på tårna? För om man inte gör det närmar man sig snabbt en punkt där myndighetens hela existensberättigande går förlorat.
Lars Arrhenius nickar, tar frågan på allvar. Han svarar eftertänksamt och med den erfarne juristens noggrannhet.
– Vi kommer att ta ställning i betydligt högre grad än hittills. Vi kommer att använda ett verktyg som hittills knappast har utnyttjats alls, nämligen att begära diskrimineringsersättning i specifika ärenden genom att driva dem till domstol.
Du har suttit i ett och ett halvt år. Hittills har du inte gjort det.
– Inte ännu men vi har gjort annat, och jag tvekar inte att gå till domstol om jag får ett sådant ärende. Vi måste stå upp för de här frågorna på ett nytt sätt. Om Sverige ska få syn på sin ålderism har DO en mycket viktig roll att spela och den tänker vi ta.

Lars Arrhenius tillträdde den 1 december 2020 under brinnande pandemi men tycks nu vara framme vid hur han ska få sina hundra medarbetare att gå i en betydligt tuffare riktning.
– Vi har en väldigt viktig roll när det gäller att pressa tillbaka diskrimineringen i samhället. Jag tror att en nyckel till framgång är att vi börjar sätta ett helt annat fokus på hur individen faktiskt drabbas.
Vad betyder det i praktiken?
– Att vi vill och kommer att göra fler utredningar och fatta fler tillsynsbeslut. Vi måste våga driva fler fall i domstol. Samhället behöver mer klarhet i vad som faktiskt gäller enligt lag.
Hur menar du?
– En lagstiftning måste innebära någonting. Det måste hända något när man bryter mot den. Annars sker ingen förändring.
Vi kan alltså räkna med att DO kommer att ta plats i tingsrätt och Arbetsdomstol framöver?
– Ja. Det är viktigt för den enskilde att få upprättelse, men också i ett större perspektiv för att påverka de som har ansvaret, inte minst arbetsgivare. Det ska kännas i plånboken. Det måste bli en reaktion. Annars får vi leva med att diskrimineringen normaliseras.
Lars Arrhenius säger att mycket av den ålderism som finns i samhället inte syns eftersom samhället inte reagerar och agerar.
– DO har en nyckelroll men många fler måste ta ton som fackförbund, företag och självklart civilsamhällets organisationer.
SPF Seniorerna är en sådan aktör som faktiskt tar ton och som är särskilt betydelsefull, säger DO.
– Jag kommer under hösten att ta initiativ till att vi möts, för jag tror att jag har en hel del att lära. Organisationer som SPF Seniorerna finns närmare människorna än en myndighet och därför kan de berätta för oss om hur verkligheten faktiskt ser ut.
Mer av dialog är ett andra huvudspår för DO, betonar Lars Arrhenius.
Han har också en uppmaning till äldre som ser eller råkar ut för åldersdiskriminering.
– Anmäl! Vi vill ha fler anmälningar. Även om vi inte kan ta upp varje ärende så betyder det ändå att vi får viktig information om vardagen ute i samhället.

DO kommer att samla sin kunskap och nyvunna erfarenheter i en årlig rapport. Den första kommer till våren. Den giftiga och svårupptäckta ålderismen kommer därmed att göras allt synligare för organisationer, myndigheter, partier och politiker, hoppas DO.
– Jag tror att det finns en förväntan på mig och myndigheten att kunna tala om hur diskrimineringen i det svenska samhället ser ut. Anmälningar, dialoger och forskning måste då vara grunden.

År	2015	2016	2017	2018	2019	2020	2021
Anmälningar	2 237	2 142	2 393	2 496	2 631	3 524	5 010
Andel om ålder	282	222	256	294	301	497	624

Myndigheten har funnits sedan 2009 och diskrimineringsgrunden Ålder har funnits i lagen lika länge. Flera principiellt viktiga mål har vunnits men Lars Arrhenius har ändå svårt att ange på vilket sätt DO har lyckats pressa tillbaka åldersdiskrimineringen i det svenska samhället.
Han vill inte recensera sina föregångare men tillstår att myndigheten nu måste kämpa för att återupprätta ett förtroende som under några år har minskat.
– Jag tror egentligen inte att det handlar om att lagen skulle vara för svag eller att verktygen vi har inte skulle räcka till eller att vi har för små resurser. Det är snarare att vi inte har använt våra möjligheter tillräckligt.
Flera riksdagspartier har i valrörelsen gett uttryck för att lagen behöver skärpas mot åldersdiskriminering, inte minst i arbetslivet.
– Vi behöver först pröva lagen fullt ut, men skulle det visa sig att den inte räcker till så kommer jag att vända mig till riksdagen och lagstiftarna för att få en ändring. Men där är vi inte ännu, säger Lars Arrhenius.
Kan du ta egna initiativ, till exempel genom att agera mot övre åldersgränser i sjukvården när det gäller screening för bröstcancer?
– Spontant låter det orättvist med dessa gränser. Men för att uttala mig om ifall det är diskriminering i lagens mening behöver jag ha en anmälan. Får jag en sådan kan jag mycket väl tänka mig att undersöka frågan.
I somras uttalade ni i ett tillsynsbeslut angående ett seniorboende att det var diskriminering när man diskvalificerade köande på grund av hög ålder. Men hur ser ni till att boendet verkligen ändrar sig?
– Frågan är bra och viktig. Vi behöver säkra rutiner för uppföljning så att förändringar verkligen sker. Men vi har naturligtvis alltid möjlighet att återkomma och göra en ny tillsyn och även ta frågan till domstol om vi får signaler om att boendet inte vidtar åtgärder.
Varför är det viktigt att samhället lyckas pressa tillbaka ålderismen?
– Hela frågan handlar om att känna och visa respekt för varandra. Vi lever i samhället tillsammans och vi har kommit överens om vissa grundläggande rättigheter.

Juristen Lars Arrhenius får en särskild skärpa i rösten:
– Diskrimineringslagen vilar på de grundläggande värderingar som har fastställts genom grundlagen men också på Europakonventionen och Europastadgan. Det är alla väldigt starka rättigheter. Det kan inte vara något som ett samhälle får ignorera.

Kommentera