Det saknas samordning när Sveriges myndigheter digitaliseras. I värsta fall skapar det ett större gap för de som står utanför internet.
– Utanförskapet sker inte när man digitaliserar telefonkatalogen eller digitaliserar böcker och tjänster, utan när man tar bort alternativet, sade Peter Sikström, SPF Seniorernas generalsekreterare i en diskussion om vilka konsekvenser det digitala utanförskapet kan få, arrangerad av internetföretaget CGI.
Saknas samordning
För den som ändå vill vara digital blir det inte lättare av att varje myndighet har olika hemsidor och tjänster som ser olika ut och har olika funktioner. Utvecklingen går fort och det är inte alltid någon tar ansvar för att behålla alternativ för den som inte är digital – eller för den dagen då nätet ligger nere.
Behövs stöd
– Vi ser ju bland våra medlemmar att de vill använda digitala verktyg. Men de har ingen stöd. De hänvisas till landets 113 servicekontor dit köerna ringlar långa. Men vem vill sätta sig med sina bankaffärer eller läsa sin sjukjournal när folk står bakom ryggen på dem? sade Peter Sikström.
Bör ha alternativ
Han fick medhåll av Moderaten och före detta stadsborgarrådet Carl Cederschiöld som både påpekade att digitaliseringen aldrig kommer att nå 100 procent av befolkningen och som dessutom framhöll att driftsäkerheten av det här känsliga systemet är ett problem, inte minst på landsbygden.
– Den som stänger av det, stänger av hela samhället, sade han.
– Det där glömmer man hela tiden i den här debatten. Digitaliseringen är jättebra, men vilka typer av alternativ har vi? Vilka bör vi ha?
Måste ta ansvar
Han efterlyste tydliga direktiv från regeringen, och tog som exempel att Sverige fortfarande inte har lyckats åstadkomma ett allmänt bank-id trots att vi ligger så långt fram.
Idag är den vanligaste typen av bank-id ett privat initiativ. Som så många andra delar av vår digitalisering. Facebook, Google och Amazon är alla privata tjänster. Hur ska myndigheter förhålla sig till dem?
Minister
Filippa Jennerfelt som är verksamhetschef för it på Arbetsförmedlingen vill också att frågan tas mer på allvar av beslutande politiker.
– Vi borde ha en digitaliseringsminister, och ett digitaliseringsdepartement, sade hon.
Stor möjlighet
Hon erkände att det kunde vara betydligt mer samordning mellan olika myndigheter. Men till skillnad från övrigas mer eftertänksamma attityd såg hon bara möjligheter med digitaliseringen.
Det kommer att bli allas skyldighet att vara digitala, menade hon och framhöll att digitalisering innebär stora möjligheter att öka tillgängligheten för grupper som till exempel personer med nedsatt syn eller personer som talar andra språk.
Användaren först
Men ska tillgängligheten och användbarheten öka måste man utforma tjänsterna efter användarna. Där brister det idag.
– Utmaningen vi har är att vi har uppdrag att sänka kostnaderna, och då blir digitalisering en del av det, sade Peder Sjölander från Migrationsverket.
När digitaliseringen drivs av effektivitetstänk och besparingar i stället för av en vilja att skapa tillgänglighet och nytta för användarna blir det inte bra. Det var samtliga deltagare överens om.
Utgå från den som kan minst
Carl Cederschiöld påpekade att den som misslyckas med att utforma tekniken så att den blir tillgänglig kommer att göra att fler inte vill vara med. Han menade att man inte kan utgå från en datafrälst ung person när man utformar tjänsterna, någonting också Peter Sikström var inne på.
– Man tittar på vad man digitalt kan göra, men man tittar inte på vad de som är längst ifrån behöver.
