På en lång rad punkter slog pandemin hårdare mot äldreomsorgen i Sverige än i övriga nordiska grannländer. Nu gäller det att förstå varför och att lära av misstagen.
Det budskapet gav äldreomsorgsforskaren Tine Rostgaard, professor vid Institutet för socialt arbete vid Stockholms universitet när hon i fredags (7/10) talade på årets upplaga av Äldreomsorgsdagarna i Stockholmsmässan i Älvsjö.
Inför cirka 1 500 åhörare – från olika yrkeskategorier inom äldreomsorgen och tillresta från hela landet – påminde Tine Rostgaard om hur illa det gick för äldre i särskilt boende och hemtjänst, personal och anhöriga.
– Med ökad ålder ökade risken för att dö med Covid-19 och det gäller i alla länder. Men statistiken visar att risken har varit högre i Sverige än i Danmark och Norge.
Coronakommissionen slog fast att ”myndigheternas hantering av smittspridning inom vård och äldre har misslyckats”.
– De viktigaste faktorerna bakom detta var den allmänna smittspridningen i samhället, men också de strukturella bristerna i äldreomsorgen, påminde Tine Rostgaard.
Tre krafter
Hon pekade på tre orsakande trender som påverkat svensk äldreomsorg under lång tid.
– Åtstramningen med minskade resurser i förhållande till den åldrande befolkningen är en sådan trend. Sedan 2000 har var tredje äldreboendeplats försvunnit men hemtjänsten har inte kompenserat för det. Förändringen är större i Sverige än i övriga nordiska länder.
Organisationsförändringar med new public management-styrning och ökande krav på minutstyrning och andra sätt att mäta och dokumentera omsorgen är den andra trenden. Marknadisering och kontrollsystem är också en del av det nya landskapet.
– En tredje trend handlar om höjda politiska ambitioner. Men vad händer om personalen inte har förutsättningar att leva upp till de högt ställda ambitionerna? Ja, en effekt är otillräcklighetskänslor och samvetsstress.
Arbetsmiljön inom äldreomsorgen har alltid varit problematisk, fortsatte Tine Rostgaard.
– Det är inte unikt för Sverige, men på flera punkter är villkoren sämre i Sverige än i våra grannländer, sa forskaren och redovisade siffror och exempel. Hon sammanfattade:
• Den kroppsliga och psykiska tröttheten efter jobbet är större i svenska äldreboenden.
• I svensk hemtjänst har man fler hjälptagare per dag än i Danmark, Finland och Norge.
• Sverige får lägsta värdet för hur stor andel av personal inom hemtjänst som anser sig kunna påverka hur det dagliga arbetet ska läggas upp.
Äldreomsorgsdagarna
De så kallade ÄO-dagarna arrangeras varje höst av Gothia Kompetens, i år för 21:a gången. Konferensen fungerar som en mötesplats för olika yrkesgrupper inom äldreomsorgen. Årets dagar ägde rum i Stockholmsmässan i Älvsjö 6-7 oktober och temat var ”Äldreomsorg – idag och i framtiden”.
Äldreomsorgen var under pandemin mindre i fokus än sjukhusvården i alla länder, men de övriga nordiska länderna var snabbare än Sverige med att uppmärksamma äldreomsorgen, sa Tine Rostgaard som själv är från Danmark.
– Det kan ha betydelse att Socialstyrelsen i Sverige saknar en äldreomsorgsavdelning till skillnad från övriga nordiska länder.
– Till exempel bildades ett akutkristeam i Danmark på både nationell och lokal nivå och på nationell nivå i Norge, men inte alls i Sverige.
Måste utvärdera
Såväl OECD som Världshälsoorganisationen WHO pekar nu på betydelsen av att alla länder investerar i äldreomsorgen och att man utvärderar betydelsen av systemfelen – på forskarspråk så kallade prepandemiska systemfaktorer.
Det behövs också göras en rad utvärderingar av effektiviteten av olika akuta åtgärder som vidtogs under pandemin.
– Gick man exempelvis för långt när man förhindrade att dödssjuka och personer med nedsatt kognitiv funktion fick besök av närstående?
Förtroende
Nu handlar det om att återvinna förtroendet för äldreomsorgen, menar WHO.
– Pandemin har lett till en ökad uppmärksamhet också i EU och OECD på att behovet av att satsa betydligt mer på äldreomsorg och äldrevård är stort. Det gäller allt från budget till utbildning och sociala rättigheter.
Pandemin kan trots ett dystert dagsläge komma att få en transformativ kraft, sa Tine Rostgaard.
– Både i Sverige och i andra länder gjorde pandemin det möjligt att ifrågasätta och kritisera äldreomsorgen ur bland annat anhörigas perspektiv. Det har öppnat för att diskutera stora problem som finns med institutionsboendet.
På moderatorn Amelia Adamos fråga om varför äldreomsorgsfrågan föll bort i den svenska valrörelsen, men inte i den pågående danska pekade Tine Rostgaard – som visade exempel på valaffischer där de danska partierna nu lyfter upp äldreomsorgen som en central fråga – på den stora danska äldreorganisationen Äldresaken och dess förmåga att påverka debatten.
Tine Rosgaard kommer att sammanställa sina iakttagelser i en vetenskaplig artikel som väntas bli klar under första halvåret 2023.
Hemliga fakta
Mycket återstår dock att ta reda på för forskarna, påpekade hon. Exempelvis varför vissa äldreboenden och regioner har drabbats så mycket hårdare än andra.
Här är dock ett stort problem att det saknas statistik och fallstudier från enskilda boenden, något som forskarna krävde åtgärder mot under pandemin, men utan åtgärd från de politiska partierna.
Högre krav med ny lag – och tuffare tillsyn
En av föreläsarna på Äldreomsorgsdagarna var Socialstyrelsens generaldirektör Olivia Wigzell som talade om den nya äldreomsorgslag som hon har utrett – bland annat med stöd av SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson – och som nu ligger på regeringskansliet för beredning.
Den nya lagen väntas bland annat leda till bättre tillgång till medicinsk kompetens i kommunerna. Äldreomsorgslagen ska också stödja ”en utvecklingsresa när det gäller kvalitet inom äldreomsorgen”, enligt Olivia Wigzell.
– Den ska främja en mer långsiktig styrning, svara mot strukturella brister, och öka tydlighet och likvärdighet. Eftersom det blir en lag kommer kraven på kommunerna att öka. Tillsynen blir ett självklart verktyg för att se till förändringarna verkligen genomförs, försäkrade Olivia Wigzell inför cirka 1 500 tillresta medarbetare i den svenska äldreomsorgen.
