Hur har kvinnors liv förändrats under din livstid? Vilken förändring hoppas du fortfarande på? Senioren frågade tre kvinnor.
Idag, den 8 mars, firar vi internationella kvinnodagen. Eller firar kanske är fel ord, syftet med dagen är i första hand att uppmärksamma alla orättvisor som fortfarande drabbar kvinnor världen över.
I Sverige firar vi dagen sedan 1912, men det dröjde till 1978 innan internationella kvinnodagen hamnade på FNs lista över högtidsdagar. Idag uppmärksammas dagen i över hundra länder runt om i världen.
Behövs det fortfarande en speciell kvinnodag här på våra breddgrader, kanske vissa undrar? I allra högsta grad gör det det. Trots att de flesta är eniga om att män och kvinnor ska behandlas lika, misslyckas vi ständigt med det.
Kvinnor får fortfarande sämre betalt för samma arbete, de flesta gör fortfarande det mesta av hushållsarbetet hemma, de tar ut merparten av föräldrapenningen och stannar i högre grad än männen hemma med barnen när de är sjuka. Mammor halkar fortfarande efter i löneutvecklingen, vilket i förlängningen leder till sämre pension. De flesta av Sveriges fattigpensionärer är kvinnor. Det är kvinnor som utsätts för merparten av alla sexualbrott, kvinnor som dödas av sina män. Och trots att fler kvinnor än män tar examen från högskolor är 75 procent av alla professorer män, och bara runt 35 procent av landets chefer är kvinnor.
Så ja, om någon undrade, vi behöver fortfarande en internationell kvinnodag!
Tre kvinnor svarar:
Vilken är den viktigaste förändringen för kvinnor under din livstid?
Vilka förändringar hoppas du fortfarande ska hända?
Viveka Osvald, 80:
-När mina barn föddes i början av 60-talet var de flesta hemmamammor. Jag började jobba som timanställd inom vården när mitt yngsta barn var i treårsåldern, men då var jag en av få kvinnor i området som jobbade. Idag är det ju så mycket lättare att kombinera yrkes- och familjeliv, det är positivt. Och sedan alla moderniteter som kom undan för undan, det skapade ju mer och mer frihet för kvinnor, att vardagslivet blev lättare. Jag minns en tvättmaskin som vår mor skaffade, den var ganska liten och hade en vev man skulle snurra på. Vår mor tog också körkort och skaffade egen bil, vilket var väldigt märkvärdigt på den tiden att en kvinna gjorde det. Tidigare hade man ju bara kunnat cykla för att ta sig någonstans.
-Jag hoppas att det här med löneskillnaderna ska ändras. Det är hemskt att kvinnor som gör samma arbete som män inte får lika mycket betalt. Och att sjuksköterske- och lärarlöner är så låga som de är, när det är så viktiga jobb.
Kerstin Ternedal, 59:
-Att kvinnor yrkesarbetar i så stor utsträckning idag är väl den största förändringen. I och med det har vi blivit självständiga och oberoende på ett sätt man inte var tidigare. Om jag jämför mig med vissa äldre kvinnor, så är det stor skillnad. Många stannade kvar i dåliga relationer på grund av att de inte kunde stå på egna ben ekonomiskt.
-Vi är fortfarande inte riktigt jämställda, även om vi kommit en bit på väg. Tillgången på sjukvård till exempel, att man bedömer män och kvinnor olika där. Kvinnor får sämre vård, det finns det ju många undersökningar som visar på. Det tycker jag är hemskt.
Teresa Lundvist, 65:
-Jag kom till Sverige för 36 år sedan från Argentina. Det var ju en enorm förändring för mig, att komma direkt från en militärdiktatur till ett fritt Sverige där jag kunde välja hur jag ville leva mitt liv. Vi har mycket att värna om här, demokratin och jämställdheten.
-Man pratar ju väldigt mycket om jämställdhet i Sverige, och visst har man kommit en bra bit på väg. Men ibland hamnar den frågan ändå i skuggan av andra frågor, och jag tror att det är väldigt viktigt att man fortsätter kämpa för jämlikheten. Demokrati, tolerans och jämställdhet är enormt viktiga frågor.
