Nu skärpts bemanningskraven på landets särskilda boenden. Från 31 mars måste kommunerna ha så mycket personal att en boende omedelbart kan få hjälp.
Den äldre ska nattetid ”utan dröjsmål” få ”det stöd och den hjälp som är till skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa”.
Det kräver Socialstyrelsen i sitt förslag till nya föreskrifter, som nu har skickats ut på remiss – bland annat till SPF och Sveriges kommuner och landsting (SKL).
– Vi har nu också utvidgat regelverket så att det även omfattar den tredjedel av de äldre på äldreboende som inte är demenssjuka, säger Erik Höglund, avdelningschef på Socialstyrelsen.
Redan 2010 beslutade riksdagen att Socialstyrelsen skulle ta fram riktlinjer för bemanning. 2012 kom det första förslaget på föreskrifter som skulle ha trätt i kraft 1 januari 2014. Men Socialstyrelsen backade efter motstånd från Sveriges kommuner och landsting – en reträtt som kritiserades hårt av SPFs talesperson Gösta Bucht.
– Socialdepartementet borde ta Socialstyrelsen i örat, sade han bland annat.
Ett nytt, mer omfattande förslag, lades fram med avsikt att träda i kraft 31 mars 2015.
Föreskrifterna slår också fast att de boende ska få tydliga biståndsbeslut om individanpassad omsorg och hjälp. De bindande regler som Socialstyrelsen nu föreslår kommer att betona socialnämndernas ansvar att biståndsbesluten blir tydliga.
Därmed får det inte längre bara stå att en plats på ett äldreboende är beviljad, utan det ska också framgå vilken service och omvårdnad varje person som flyttar till äldreboendet ska få.
Innebär dessa tydligare biståndsbeslut att också närstående kan se om ens anhöriga får det som hon har rätt till?
– Det är det som är tanken med att de här besluten ska bli mer detaljerade. Då kan den enskilde äldre och anhöriga se ´vad är det min mamma har rätt till för omsorgsinsatser på det här boendet?´ säger Erik Höglund.
– Hon ska bo där, men vad är det utöver det som hon har rätt till? Ja, hon behöver hjälp med hygien, hjälp med att äta… Allt sådant ska stå.
Det handlar om den enskildes rättssäkerhet, betonar Erik Höglund.
– Då har man också ett beslut med ett innehåll som man har en möjlighet att överklaga. Det är en jätteviktig aspekt för att se att man verkligen får det man har rätt till.
Anpassad bemanning och uppföljning
Föreskrifterna innebär också att varje boende ska ta fram en plan för hur och när insatserna ska genomföras. Bemanningen ska sedan anpassas därefter.
Socialnämnderna ute i kommunerna måste också regelbundet följa upp att den äldre verkligen har fått den beslutade omsorgen.
En ny förordning som trädde i kraft i somras innebär att en myndighet måste göra en ekonomisk konsekvensutredning till regeringen om myndighetens förslag innebär ”inte oväsentliga kostnader”
– Vi kommer att göra en sådan bedömning i samband med remisshanteringen, säger Erik Höglund.
Redan i remissförslaget som nu skickats ut skriver Socialstyrelsen att kravet på bemanning nattetid kan kosta upp till en miljard.
– Vi gör bedömningen att det måste finnas en direkt tillsyn så att en person direkt kan agera för säkerhet för den äldre, och då väljer vi att försöka beräkna de kostnaderna.
Det räcker alltså inte längre med att hänvisa till att det finns alarmsystem på boendet och att personal ”finns tillgänglig”.
I det tidigare förslaget talade Socialstyrelsen om kostnader mellan fyra och elva miljarder.
– Då gjorde vi en ansats att beräkna de brister vi vet förekommer även dagtid i förhållande till vad Socialtjänstlagen kräver. Nu har vi räknat på det vi ska göra nämligen vilka kostnader som följer av de nya föreskrifterna, säger Erik Höglund.
Förutsatt att regeringen efter remissförfarandet och det slutliga förslaget ger sitt medgivande ska reglerna börjar gälla 31 mars nästa år.
Text:Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se
Läs tidigare artiklar nedan:
Bakgrund
Bakgrunden till föreskrifterna är att Socialstyrelsens tillsyn tidigare har visat att sex av tio inspekterade demensboenden inte hade tillräckligt med personal för att tillgodose de äldres trygghet och säkerhet nattetid.
I inspektioner har man också sett att många äldre måste äta, duscha eller gå ut efter ett schema som är anpassat efter bemanningen – i stället för att omsorgen är anpassad till de äldres behov och dygnsrytm.
