Det som fattas i äldreomsorgen är tid. Skillnaden mellan att få hjälp med att gå på toa fem gånger om dagen eller att tvingas ha blöja är tid och för det krävs mer personal. Det sa Kommunals ordförande Anneli Nordström på Vårdföretagarnas hearing tidigare i dag.
Arbetsgivarsidan – Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) – gjorde en annan beskrivning av nuläget i svensk äldreomsorg:
– Resurserna har inte minskat. Frågan man ska ställa sig är om vi använder tiden på bästa sätt, sa Sabina Wikgren Orstam, sektionschef för vård och omsorg på SKL.
Hon pekade i stället ut tre andra utmaningar som de viktigaste för äldreomsorgen.
– Att göra den mer individanpassad, att vi blir bättre på att beställa och följa upp och att vi kan få till en bättre samverkan mellan kommuner och landsting.
Anneli Nordström blev irriterad och gick på offensiven:
– Resurserna inom äldreomsorgen har visst minskat. Vi visade det i vår senaste rapport, och det är viktigt att vi kan konstatera detta om vi ska kunna ha ett fungerande samtal om vad vi vill med äldreomsorgen.
I dag saknas det en debatt mellan politiker och allmänhet om vilket vägval vi ska göra.
– Politikerna hukar sig bakom de privata utförarna, i stället för att ta debatten. Jag tänker inte värdera om kommunala eller privata utförare är bäst på äldreomsorg. Det handlar inte om det, det handlar om politikerna och hur mycket de tycker att äldreomsorgen ska få kosta.
Offentligt eller privat inte huvudfråga
Det fanns inga politiker i panelen som kunde svara. Vårdföretagarna hade samlat experter från ”branschen, brukarna, vetenskapen och facket”. Men i publiken fanns åtskilliga politiker.
Demensförbundets ordförande Stina-Clara Hjulström utmanade dem:
– Jag föreslår att alla politiker som bestämmer om äldreomsorgen ska bo en vecka på ett demensboende. Det skulle skapa djupare förståelse.
Hon preciserade förbundets krav på minimibemanning i demensvården.
– För åtta boende behövs det minst tre personal på dagen, och en på natten. Sen måste man alltid kunna öka personaldelen beroende på aktuell situation. Utbildning av personal är självklart också avgörande, sa Stina-Clara Hjulström, som inte heller ansåg att man kunde säga att privat vård eller kommunal vård är den bästa.
– Det finns bra och dåligt inom båda. Det är upphandling och avtal som måste göras bättre, och kommunernas egna mål. Vad man aldrig kommer förbi är att man i båda fallen måste inse att det behövs mer personal. Kom ihåg att vi låser in dementa ensamma på natten på många håll i Sverige i dag.
Små företag utvecklar omsorgen
Siv Nordqvist, styrelseordförande för äldreomsorgsbranchens företag inom Vårdföretagarna, pekade på att många mindre kommuner ute i landet har stora problem med kompetensen när det gäller upphandling.
– Många vet inte riktigt vad det de betalar för. Behovet av stöd och kompetens är stort, sa Siv Nordqvist som framhöll att det finns stor innovationskraft och uppfinningsrikedom inom de små företagen.
– De är med och utvecklar äldreomsorgen, men det krävs bredare mätning för att kunna visa det tydligt.
Jan Arleij
Jan.arleij@veteranen.se
Citerat från hearingen
”Ungefär 80 procent av kostnaderna för äldreomsorgen är för personal. Cirka 10 procent täcker lokaler och 10 procent finns att spela med för att bland annat täcka en vinst.”
Mats Edman, chefredaktör på Dagens Samhälle och moderator på hearingen
”1980 sökte 18 000 unga till vårdlinjen. Idag söker 3 200. Då talar vi om landets största arbetsmarknad.”
Anneli Nordström, ordförande i Kommunal
Vårdföretagarna är en arbetsgivar- och branschorganisation för vårdgivare som bedriver vård och omsorg i privat regi oavsett driftform. Föreningen har över 2000 medlemsföretag med cirka 70 000 årsanställda. Vårdföretagarna ingår i Almega och är medlem i Svenskt Näringsliv.
De medverkade på hearingen
- Anneli Nordström – Kommunal
- Stina-Clara Hjulström – Demensförbundet
- Sabina Wikgren Orstam – SKL
- Yvonne Ahlström – Vision
- Åsa Edman – Upphandlingsutredningen
- Pia Arndorff – Vårdförbundet
- Siv Nordqvist – Bransch äldreomsorg inom Vårdföretagarna
