Jobba ideellt!

Arbete eller meningsfull sysselsättning? Det ena utesluter inte det andra. Många seniorer vill göra nytta och anmäler sig som volontärer. Läs om Birgitta som arbetar ideellt här hemma och om seniorer som verkar utomlands.

Cirka hälften av svenskarna är frivilligarbetare. De allra flesta är kvinnor. Antalet pensionärer ökar i takt med att fler har hälsan och vill fortsätta vara aktiva längre upp i åldrarna.

Hur stor del av frivilligarbetet som utförs av pensionärer går inte att få fram några siffror på. Volontärbyrån, som förmedlar kontakt mellan organisationer och personer som vill jobba ideellt, gör varje år en undersökning för att ta reda på frivilligarbetarnas engagemang och motiv (se topplistorna här intill). Tio procent av dem som deltog i undersökningen förra året var pensionärer.
Av dem som engagerar sig i den ideella föreningen Internationella bekantskaper är mer än en fjärdedel pensionärer. De gör bland annat stadsvandringar och tränar konversation på svenska med invandrare.
– Många är nyblivna pensionärer och 90 procent är kvinnor. Det har ett samhällsengagemang, vilket ofta tycks hänga samman med högre utbildning eller beresthet, säger Pelle Friman, initiativtagare till Internationella bekantskaper.
Det mesta frivilligarbetet i Sverige görs inom idrotts-, fritids- och kultursektorn. Men socialt frivilligarbete ökar och här görs många insatser av pensionärer.
Stefan Agerhem på Röda korset framhåller att det svenska samhället är uppbyggt på frivilliginsatser.
– Historiskt har många samhällsfunktioner drivits fram av organisationer som Röda korset. Vi började till exempel med ambulansflyg och tandvårdsbåtar som såg till att skärgårdsbefolkningen fick tandvård. Sådana funktioner togs över av samhället när samhällsekonomin blev bättre, men framöver kommer det att behövas mer av frivilliga insatser och engagemang.

En studie från Ersta Sköndal högskola visar att det finns en stark ökning av direkta frivilliga hjälpinsatser av social karaktär, inte minst inom äldrevården där frivilliga ser till att de äldre får stimulans genom att ta ut dem på promenader och läsa och umgås med dem.
– Frivilligorganisationerna vill inte att deras arbete ersätter det offentliga samhällets ansvar. Risken är att det urholkar välfärdssamhället – att vi lämnar den svenska modellen med höga skatter och en solidarisk finansiering av välfärden, framhåller Ludvig Sandberg på Forum för frivilligt socialt arbete.
Några aktuella beräkningar av hur stor del av BNP som utgörs av frivilligarbetet finns inte.
– Frivilligarbete går inte enkelt att värdera i pengar. En del av värdet är att det inte är avlönat. Så fort man sätter siffror på det riskerar man att en dimension av frivilligheten försvinner. Människors ideella arbete betyder andra saker. Man gör det av lust eller för sina värderingar, säger Filip Wijkström, docent i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm, som ägnat 20 år åt den ideella sektorns roll och betydelse i samhället.

Birgitta Svanberg, 69 år, kände sig vilsen när hon var tvungen gå i pension vid 67. Hon ville komma in ett sammanhang där hon fick använda sin energi, erfarenhet och sina kunskaper. Nu är hon en del av Stadsmissionens frivilligverksamhet.
Birgitta Svanberg fick kontakt med Stadsmissionen i Stockholm via en bekant och blev kallad till intervju där hon fick berätta om sin bakgrund. Efter den fick hon förslag på verksamheter som bedömdes passa henne. Hon gick även en kurs för blivande volontärer och började sedan hjälpa unga somaliska kvinnor med läxläsning på Stadsmissionens skola.
– De ska utbilda sig till undersköterskor och läser svenska, engelska och matte. De är mycket ambitiösa. Vi är två volontärer som träffar dem två timmar i veckan. Flickorna ställer frågor till oss och vi småpratar. Det känns som ett ömsesidigt utbyte. De tycker att det är roligt att vi är där och för mig är det kul att lära känna dem och följa deras utveckling, säger hon.

Birgitta Svanberg är nu inne på sin tredje termin med de somaliska kvinnorna. Lika länge har hon deltagit i Stadsmissionens öppenverksamhet för äldre, där hon varannan vecka umgås med gästerna, de flesta från 80 år och uppåt.
– Många kommer med färdtjänst och är ensamma. Här får de kontakt med omvärlden och blir sedda. För mig känns det meningsfullt. Det är givande att prata med äldre människor och jag har lärt känna flera av dem.

En vecka varje sommar jobbar Birgitta Svanberg även frivilligt på Stadsmissionens kollo för äldre på Stenfasta gästhem utanför Strängnäs. Där ordnar hon och de andra volontärerna aktiviteter, som gymnastik och boule samt promenerar och badar med gästerna.
– Vi håller igång från åtta på morgonen till tio på kvällen. Gästerna är så nöjda och vi med dem, deklarerar hon.
Birgitta Svanberg är nu 69. Genom sina frivilliginsatser har hon kommit in i nya miljöer och andra sammanhang än under sitt yrkesliv som arbetspsykolog på arbetsmarknadsverket. Hon uppskattar att få vara en del av Stadsmissionens verksamhet som stöttar människor i samhället som har det svårt. Genom uppdragen har hon också träffat andra volontärer, likasinnade i sin egen ålder.
– Det är en stark dominans av kvinnor. Jag vet inte var männen tar vägen. De finns inte i kulturlivet heller, konstaterar hon.

När Anders Vistby, 73 år, blev pensionär vid 65 ställde han sig frågan: Finns det något jag kan hjälpa till med?
På nätet hittade han Volontärbyrån. Där fanns en uppsjö av frivilligjobb över hela Sverige. Anders fastnade för att lära grekiska och polska invandrarkvinnor hur man använder en dator.
Anders Vistby arbetade med programmering de sista tjugofem åren av sitt yrkesliv. Som nybliven pensionär ville han framför allt jobba med människor. På Volontärbyråns hemsida nappade han på uppdraget att lära grekiska kvinnoföreningens medlemmar i Stockholm hur man använder en dator.
– De hade bara dammat datorer tidigare. I deras värld tillhörde datorerna männen, berättar han.
I stället för att ge en grundkurs i datorkunskap tog Anders Vistby reda på vad kvinnorna ville använda datorn till. Det handlade om enklare saker som att skriva brev i worddokument, skicka mejl till släkten i Grekland och läsa grekiska tidningar på nätet.
– Jag avdramatiserade de praktiska övningarna. De fick träna på att använda sökmotorer, jag fixade e-postadresser och de fick skicka mejl till varandra under kursen.
Från början deltog en handfull kvinnor en förmiddag i veckan. Efter ett år var de tretton stycken. Även polska kvinnoföreningen började anlita Anders Vistby som lärare.
– Min tillfredsställelse var att få förmedla kunskap på enkelt sätt genom att inventera behovet först och ta reda på vad kvinnorna ville. De var otroligt lyckliga när de upptäckte att det inte var så svårt att använda en dator.

För fyra år sen flyttade Anders Vistby tillbaka till sin hemstad Linköping. Där provade han på att vara medmänniska på en vårdinrättning för äldre, men blev nedslagen av vad han uppfattade som en vårdfabrik och slutade efter kort tid.
Efter det har han engagerat sig i hembygdsföreningen där han lärt ut datorkunskap till medlemmar mellan 60 och 80 år, som »fått en dator av barnen men inte förstått hur man använder den«. Närmast planerar han en gratiskurs för lantbrukare om gamla gränsdragningar mellan traktens gårdar som bygger på uråldriga kartor och handskrifter.
– Jag tycker det är roligt att lära ut saker och se hur andra tar till sig ens kunskap. Det är min drivkraft i frivilligarbetet.

Text Annika Danielsson

Kommentera