Eva Eriksson har nyss blivit omvald som ordförande i SPF Seniorerna. Ett uppdrag hon trivs med, hon vill vara med och göra skillnad. Och det gör man inte bäst på egen hand. Man måste vara många.
Eva är ensam hemma i den rymliga villan utanför Tidaholm den här sensommardagen. Maken Leif jobbar och hunden Nilo är med dottern i sommarhuset i Bohuslän.
– Jag ska åka dit själv också, det ska ju bli fint till helgen, säger Eva medan hon dukar upp fantastiskt god varmrökt lax med crème fraiche uppblandad med hjortron till.
Huset ligger vid ån Tidan. På andra sidan ån inbäddat i den lummiga grönskan ligger gården de bodde på tidigare, när de hade ett litet jordbruk hon och Leif.
– Vi hade köttkor. Jag kan känna kolukten därifrån ibland och det är något speciellt med den.
En liten klippt gräsgång nedanför trädgården leder ner till ån och därifrån ser man en bit av det gula hus de bodde i tidigare. Men Eva är inte nostalgisk, hon känner ingenting när hon tittar på huset säger hon. Var tid har sin plats i livet.
– Man var ju bunden också när man hade korna. Vi kunde aldrig åka iväg utan att vara rädd att få ett samtal om att tjuren tagit sig in på grannens mark eller något liknande, säger hon och skrattar.
Lusten att förbättra i samhället och värna om de svaga
Men samtidigt var det bra också, att hela tiden ha en fot kvar i myllan. Som under åren på 90-talet då hon var riksdagsledamot.
– Vi som bodde på landet och hade ett parallellt liv med storstadslivet och riksdagsarbetet hade ju andra erfarenheter och såg saker och ting ur en annan synvinkel.
I vanliga fall är hon inte hemma så mycket som hon varit den här underliga våren och sommaren. Och hon börjar längta ut nu. Det här med digitala möten har sina sidor.
– Visst är det fantastiskt att det fungerar så bra som det gör, vi har ju till och med kunnat ha en kongress digitalt. Men samtidigt saknar jag det vanliga, med möten och riktiga samtal med människor, det är så mycket som uppstår spontant då. Men nu sa ju Tegnell att vi ska jobba hemma hela hösten också. Usch, jag fick nästan panik när jag hörde det.
Hon behöver mötena med människor, hon har alltid haft mycket av den varan i sitt liv och trivts med det. För att hon gillar människor helt enkelt.
Redan på en praktik i unga år vaknade lusten att förbättra i samhället och värna om de svaga.
– Jag gjorde praktik på en särskola och märkte att det där pratet om att alla människor var lika mycket värda stämde inte i verkligheten. De som var annorlunda hamnade utanför. Det blev så tydligt.
Jag tycker att vi har lyckats med att lyfta äldrefrågorna dit de ska vara. Högt på agendan.
Någonting tändes i Eva då och sedan dess har hon velat kämpa för att vara med och göra skillnad. Vara de svagas röst och kämpa för att putta allt i rätt riktning. Inte så lätt alltid, men ger upp, det gör hon bara inte.
Under uppväxten var det ofta livliga diskussioner hemma vid köksbordet i Trollhättan.
– Det påverkade mig starkt och det var nog redan då mitt samhällsengagemang startade.
Hon började tidigt jobba i civilsamhället. Föreningar och organisationer samlade massor av människor på den tiden.
– Idag försvinner det där mer och mer, det tycker jag är oroväckande. Vår demokrati är ju uppbyggd av att människor organiserat sig. Det är så man kittat ihop samhället. Men nu är det ingen som pratar om det civila samhällets roll längre. Därför är det oerhört viktigt med organisationer som SPF Seniorerna. Man lyssnar ju faktiskt på oss. Vi har ett högt förtroendeindex och politiker och statsministern kontaktar oss för att höra vår syn på olika saker. Jag tycker att vi har lyckats med att lyfta äldrefrågorna dit de ska vara. Högt på agendan.
Eva Eriksson
Ålder: 73
Familj: Maken Leif, dottern Maria och hennes man Mikael, barnbarnet Ella, 14 år. Blandrashunden Nilo, 7
Gör: Ordförande för SPF Seniorerna, nyligen omvald till en andra period. Är även ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet.
Bor: Hus utanför Tidaholm, lantställe i Lysekil.
Bakgrund: Kommunalråd, regionråd, riksdagsledamot (L), vice ordförande i Folkpartiet Liberalerna 1993-2001, landshövding i Värmland 2004-12, ordförande i Göteborgs stadsmission.
Läser just nu: Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, om hur en kriminell familj tar över ett samhälle. Och så Anna-Karin Palms bok om Selma Lagerlöf, den är fin.
Lyssnar på: Jag är en allälskare av musik, lyssnar också mycket på P1.
Ser på: Älskar engelska deckare! Vet inga som gör så bra deckare som engelsmännen.
Drömmer om: Att Leif och jag ska kunna åka Hurtigruten nästa år. Vi skulle ha gjort det i år egentligen, men vi bokade av redan i april som tur var. Jag hoppas verkligen att vi kommer ifrån det här med corona så att vi kan träffas som vanligt igen.
Aktuell med: Äldreuppropet hon startat för att få till förbättringar inom äldreomsorgen. Finns på spfseniorerna.se, för alla som vill skriva på. Det går även att skicka vykort till förbundet för den som inte är digital.
Men att frågorna lyfts betyder inte alltid att de goda idéerna och visionerna omsätts i praktiken. Alltför ofta stannar det vid ord, tycker Eva.
– Det var lite därför jag startade ett äldreupprop i somras. Det blir liksom bara snack från politikerna. Men vi måste få till konkreta förbättringar i äldreomsorgen nu! Allt det som hände under coronan, alla brister som blivit synliga i och med den, hade vi pekat på innan. Att det finns för få platser i särskilda boenden, att kompetensen är för dålig, att det finns för få geriatriker. Äldreomsorgen har varit ett besparingsområde i kommunerna. Det måste bli stopp med det.
Eva blir lite upprörd när hon kommer in på de här ämnena. Hur äldre alltid skuffas undan, hur det pratas om bristerna och hur illa det är men hur lite som ändå händer.
Två röster om Eva
Bengt Westerberg, 77, tidigare partiledare
– Eva var vice ordförande under en period när jag var partiledare för dåvarande Folkpartiet. Hon är en väldigt varm person, socialt engagerad och en mycket god socialliberal. Det gillar ju jag! Sedan har hon gjort en strålande karriär som landshövding i Värmland, bland annat. Nu för tiden träffas vi inte lika ofta, men när vi ses är det alltid lika trevligt.
Leif Tengroth, 63, sambo
– Eva och jag har hållit ihop i en trettio år nu. Hon är för det allra mesta väldigt positiv, det är inte så mycket som är besvärligt egentligen. Hon är också mycket för rättvisa, att det ska vara lika för alla människor. Glad är hon, och engagerad till tusen. Gör hon något så gör hon det till hundra procent. Vi är faktiskt nästan aldrig osams, vi pratade om det härom dagen, att vi knappt har varit ovänner under alla de här åren.
Ta tillvara vår kompetens och erfarenhet.
Redan på 90-talet som riksdagsledamot var hon med och utformade en nationell handlingsplan för äldrepolitiken. En fråga hon slogs för då och som fortfarande står högt på agendan är att man ska ha rätt till personlig assistans på samma nivå efter sin 65-årsdag som före. Det här med ”god” och ”skälig” levnadsnivå i Socialtjänstlagen. Där man plötsligt från och med den dag man fyller 65 ska nöja sig med en skälig levnadsstandard, tycker hon är förfärligt. Från en dag till en annan är man alltså inte lika mycket värd längre och får nöja sig med mindre? Från ”god” till bara ”skälig”.
– Något måste hända, men att starta ett pensionärsparti är definitivt inte lösningen. Då marginaliserar man sig själv. De vanliga partierna ska kunna hantera de här frågorna. 2,1 miljoner väljare är ju faktiskt pensionärer.
Det kommer att bli svårt att fortsätta att blunda för att en förändring måste till när det gäller synen på äldre, tror Eva. Inte minst för att gruppen växer fort. Fortast av alla åldersgrupper. Enligt Statistiska centralbyrån beräknas Sveriges folkmängd passera 11 miljoner år 2028. Och allra mest ökar gruppen 80 år och äldre. 2017 fanns drygt en halv miljon 80+ i landet. År 2028 beräknas det finnas 255 000 fler. En ökning med femtio procent alltså.
– Man måste sluta se på äldre som bara sjukliga och svaga och istället ta tillvara vår kompetens och erfarenhet. Det är ju ett enormt slöseri att inte göra det. Man måste se över arbetsmarknaden och se till så att de som vill kan jobba längre. Det här tror jag kommer att vara en stor fråga i framtiden.
Det är en demokratisk rättighet att få vara den man är, hela livet.
Det handlar om att få välja hur man vill leva sitt liv – och fortsätta att göra det hela livet. Inte bli ihopklumpad i en stor kollektiv massa som ingen riktigt vill kännas vid. Det här är ord som upprepats så ofta att de nästan blivit lite av ett mantra, att äldre inte ska ses som ett enda stort kollektiv. Ändå känns det fortfarande som att det är precis så det är. Känns läget förtvivlat för en som jobbat länge med de här frågorna?
– Nej, jag känner alltid hopp. Men man måste vara tydlig och dra åt samma håll. Alla partier borde ha någon framstående politiker som jobbar med äldrefrågorna.
När Eva blev vald till ordförande i SPF Seniorerna första gången 2017 var målet hon satte upp att ”alla människor ska kunna leva fria hela livet.”
– Ja, det är fortfarande ett mål. Det är en demokratisk rättighet att få vara den man är, hela livet. Det är en alldeles för njugg inställning till äldre i vårt samhälle. Hur vi tar hand om varandra är grunden i ett samhälle.
Ett samhälle med respekt för äldre
Ibland när Eva ser hur skattepengar går till ännu ett äventyrsbad eller nytt gräs på fotbollsplaner och det samtidigt sparas inom äldrevården känner hon en vrede inom sig. Och undrar varför inte fler känner samma sak?
– Ibland känner jag att jag nästan vill göra revolution! Får vi nu en lång period av ekonomisk nedgång måste man ju verkligen fundera på vad man ska prioritera. Äldreomsorg och skola, det är där vi måste satsa. Inte på nya läktare.
Ett ord som ofta återkommer och som ligger till grunden för äldreuppropet är ”äldrerespekt”.
– Jag tycker att det ordet säger allt egentligen. Ett samhälle med respekt för äldre ser till att pensionen är bra, att man kan få hjälp om man behöver, där finns bra äldreboenden och man ses som en individ hela livet. Var femte skattekrona i kommunerna kommer faktiskt från pensionärerna. Så när kommunpolitiker säger att ”vi har så många äldre här, så det blir ju dyrt”, är det inte riktigt sant. Man måste hitta en modell i kommunerna som gör att äldre får mer inflytande och mer rätt att bestämma över hur de vill ha det.
Skriv på Äldreuppropet!
Uppropet innehåller en lång rad krav på hur äldreomsorgen behöver förbättras. För att skriva under: gå in på www.spfseniorerna.se Eller skicka ett vykort till SPF Seniorerna, Box 22574, 104 22 Stockholm.
Själv vill hon nog ha det ungefär som hon har det nu ett bra tag till. Med Leif här i det egenritade huset vid Tidan, tryggt och härligt med svägerskan i grannhuset och dottern Maria och hennes familj på nära håll. Sommarhuset i Lysekil att åka till och ladda batterierna då och då. Promenader med hunden Nilo. En skidresa till alperna brukar det också bli varje år. Men inte i år. I år blev inte mycket som det brukar.
– Nä, jag säger bara det att måtte det bli som vanligt snart. Jag månar verkligen om att få komma ut och träffa folk och lyssna på vad de har att berätta. Det är ju precis det som det innebär att vara ordförande i SPF – att få komma ut och ta del av folks berättelser. Det är det jag får både energi och idéer av.
Säkert finns det många därute som också gärna vill få sig en skopa av Evas energi och hoppas på att man snart kan få ses igen. Livet blir helt enkelt roligare då.
Text Ulrika Palmcrantz
Foto Stefan Edetoft
