Han är bara 48 år, John Mellkvist. Ändå finns det en fråga som engagerar honom mer än någon annan - ålderismen. I sin nya bok presenterar han tankar kring hur vi ska kunna komma tillrätta med den, en gång för alla.
Om fler yngre tar till orda kan ålderismen bekämpas mer effektivt, säger John Mellkvist.
Redan vid 40 började han engagera sig i frågan och nu syns han ofta attackera ålderismen i den offentliga debatten.
Med sin nya bok Välj din ålder är PR-konsulten och framtidsspanaren, som han kallar sig, på väg att växa till landets kanske viktigaste yngre opinionsbildare mot ålderismen.
Han kallar sin bok ett missionsprojekt, tänkt att inspirera var och en att upptäcka sin egen talang, oavsett ålder. I boken får vi möta stjärnor och vardagshjältar som inte har kompromissat med åldersfördomarna.
Jag får ofta mejl från barn- och barnbarnsgenerationen som sörjer över att vi har en så usel syn på äldre i Sverige.
Allt är redan satt i rörelse, menar optimisten Mellkvist. 2020-talet blir ett decennium för ”late bloomers” (sent blomstrande).
– Vi lever i en tid då fler än någonsin upptäcker att de har ett reservbatteri de kan använda för en välbehövlig nystart. Kanske för att ta tag i en bortglömd hobby, som med en ny gnista har all potential att bli en huvudsyssla.
Kampen står mot all ålderism, inte bara den som slår mot äldre. Generationer har allt att vinna på att göra gemensam sak, tror han.
– När man bara pratar i egen sak blir man part i målet. Då når man först och främst de öron som redan är en del av den parten, säger John Mellkvist.
Men, fortsätter han:
– Ska man få saker att hända är det mer effektivt om någon utomstående strider för gruppens rättighet. Som att en ungdomsorganisation pekar på seniorers potential.
Eller kanske en mitt i livet-kommunikatör som John Mellkvist. Varför kämpar han för det här?
– För att jag ser ett oerhört stort behov av att vi kommer tillrätta med ålderismen. Jag får ofta mejl från barn- och barnbarnsgenerationen som sörjer över att vi har en så usel syn på äldre i Sverige. Den seniora generationen slösas bort i både rekryteringssammanhang och i samhällsliv. Det är plågsamt.
Om yngre upptäcker och uttrycker uppskattning för äldres resurser kommer också de medelålders att ryckas med, tror John Mellkvist.
– Min egen medelåldersgeneration är på många sätt den allra mest åldersängsliga, eftersom vi befinner oss vid en punkt i livet då många räds att åldras. Om fler skulle peka på behovet av äldres delaktighet kommer vi att lyssna.
Det är på gång. John Mellkvist ser en växande nyfikenhet hos den yngre generationen på vad den äldre kan ge. Något som uppmärksammas både i undersökningar och medier.
Att John Mellkvists är så övertygad om att det finns en potential i ett samarbete mellan unga och äldre bottnar i egna erfarenheter.
– Jag har vuxit upp med en äldre pappa och har så länge jag kunnat minnas umgåtts med äldre människor på ett självklart sätt. Pappa hade både äldre och väsentligt yngre vänner. Det har präglat mig mer än jag tidigare förstått att umgås över generationsgränserna.
Han är övertygad om att en hel del av den psykiska ohälsa vi ser i samhället skulle minska om generationerna kom närmare varandra.
– Kombinationen av vår utpräglade individualism och att vi lever i så täta generationsbubblor gör att vi tappar de stärkande effekter som kommer av utbyten över generationsgränserna.
Varför heter boken Välj din ålder? Hur gör man det?
– Man kan känna sig i fel ålder hela livet om man ska vara krass! Ibland känner man sig för gammal, ibland för ung. Ibland går tiden för fort, ibland för långsamt. Men åldrande handlar om perspektiv. Genom att ställa sig på en annan plats kan man få en annan vy.
Hon har varit en av de mest optimistiska rösterna under pandemin.
John Mellkvists förmåga att hitta och formulera nya infallsvinklar gjorde att han 2018 handplockades av regeringen till Delegationen för senior arbetskraft, en utredning med uppgift att komma på sätt att behålla och få ut fler äldre i arbetslivet.
– Många seniorer som vill vara aktiva är inte beredda att jobba nio till fem, men däremot gå in punktvis och hjälpa till i projekt och processer. Man kan bidra med en ”korsordsmentalitet”.
Han menar att seniorer har utvecklat en intuition för när saker behöver ligga till sig innan de kan lösas. I sådana processer har de ofta en fördel genom sitt tålamod och sin erfarenhet.
Det handlar om skillnaden mellan att tänka snabbt och långsamt.
– Det finns en typ av tankeprocesser man blir naturligt bättre på längre fram i livet. Många äldre debattörer når ofta de rakaste och mest stringenta tankarna sent i livet. Man är friare och mer oberoende, samtidigt som man har samlat på sig en ovärderlig kombination av kunskap och erfarenhet.
Han lyfter ett citat ur sin bok, från pophjälten David Bowie.
– Han beskrev det som att du med tiden blir mer och mer den person du från början borde ha blivit. Den som tänker så växer det aldrig mossa på!
På tillgångssidan i kampen mot ålderismen finns demografin, säger han. Vi ser alltfler exempel på hur seniorer lämnar den pensionerade tillvaron för att rädda branscher med skriande personalbehov – skolan, polisen, vården. Den trenden kallar han ”unretirement”, eller ”avpensionering”.
Förutom demografin medför även pandemin en möjlighet att minska sprickan mellan generationerna.
– I osäkra tider blir historier och berättelser från äldre särskilt värdefulla.
Han tar riksdagsledamoten och förre SPF-ordföranden Barbro Westerholm som exempel.
– Hon har varit en av de mest optimistiska rösterna under pandemin. Låt oss då komma ihåg hennes många ingångsvärden i debatten. Barbro är både läkare, politisk beslutsfattare, tillhör riskgrupp och har dessutom varit myndighetschef.
Debattörer och olyckskorpar har ofta varit ute och kraxat, men då har Barbro Westerholm stått stadigt och sagt att vi kommer att klara oss igenom det här, säger John Mellkvist.
– Hon har kunnat jämföra med asiaten och saker hon kan referera till i kraft av sina erfarenheter från ett långt liv. Sådant ger hopp till oss som är med för första gången.
