Forskarna allt säkrare: Kost och motion skjuter upp demens

Nu kommer de första vetenskapliga bevisen för att rätt kost och motion kan skjuta upp minnesproblem. Nästa steg blir att fastställa att det också innebär att risken för att drabbas av demenssjukdom minskar eller skjuts upp.

Vad forskarna med säkerhet nu har kommit fram till är att man genom livsstilsförändringar kan minska risken att drabbas av minnesstörningar med uppemot 30 procent.

Det är professor Miia Kivipelto vid Karolinska Institutet i Stockholm och Institutet för hälsa och välfärd i Helsingfors och hennes forskargrupp som har gjort den första randomiserade kontrollerade studien av sambandet.

– Randomiserade studier ger den största bevisstyrkan, förklarade Miia Kivipelto när hon i förra veckan la fram sina resultat på Äldrecentrums seminariedag i Stockholm om framtidens äldreomsorg.

En randomiserad kontrollerad studie innebär att man jämför två grupper med varandra. I Miia Kivipeltos studie har man slumpmässigt delat upp 1 260 finländska personer mellan 60 och 77 år med risk för demens i två grupper.

Kontrollgruppen fick bara regelbundna allmänna hälsoråd, medan patienterna i den så kallade interventionsgruppen fick utförliga kostråd av dietist, fysisk träning som genomfördes i grupp, minnesträning med sociala och kognitiva aktiviteter och dessutom regelbunden övervakning av högt blodtryck, diabetes och övervikt.

– Redan efter två år hade deltagarna som fick den här mixen av livsstilsförändringar förbättrat sin förmåga betydligt mer än de som endast fick hälsorådgivning. Det förvånade oss att effekterna kom så tydligt och framför allt så snabbt, sa Miia Kivipelto till det fullsatta seminariet i Landstingssalen.

Här är några av effekterna som visade sig efter att de båda grupperna fått genomgå ett standardtest för olika mentala funktioner:

• Interventionsgruppen hade minst 25 procent bättre resultat än kontrollgruppen.
• För så kallade exekutiva funktioner, vilket betyder hur hjärnan organiserar och reglerar tankeprocesser för att planera och genomföra aktiviteter, hade interventionsgruppen 83 procent bättre resultat än kontrollgruppen.
• Den så kallade processhastigheten var 150 procent högre.

– Vi tror att vi genom att kombinera flera saker fick vi den här goda effekten, sa Miia Kivipelto.

Viktigt var också den sociala stimulans och motivation som följde av att flera åtgärder genomfördes i grupp.

– Resultaten ger oss en optimistisk bild av möjligheterna att vi faktiskt själva kan göra något för att förebygga och minska risken att drabbas av alzheimer, summerade Miia Kivipelto.

Forskningen för att hitta ett vaccin eller läkemedel mot demenssjukdomar har haft en rad motgångar under de senaste åren.

Så länge man som idag bara har tillgång till fyra typer av bromsmediciner kommer den samhällsekonomiska betydelsen av istället kunna skjuta upp insjuknandet i demenssjukdomar att väga allt tyngre.

– Att försena debuten av demens skulle ha stor betydelse för individen, anhöriga och för hela samhället. Det är kanske också ett lite mer realistiskt mål än att förebygga demens helt och hållet, sa Miia Kivipelto.

– Om man lyckas försena sjukdomsdebuten med fem år skulle det minska antalet drabbade med hälften under de kommande 50 åren.

Även om resultaten är lovande behövs mer forskning för att man ska känna sig säkrare på att fynden är korrekta och hållbara, betonade Miia Kivipelto.

– Vi har inlett ett samarbete med två andra stora europeiska studier, en i Frankrike och en i Holland som gör att vi snart kommer att kunna analysera data med 6 000 deltagare.

Jan Arleij
jan.arleij@veteranen.se

Kommentera