Eva Eriksson: Vilken annan grupp skulle ha behandlats så här?

När det gäller äldreomsorgen är samhällskontraktet väldigt otydligt. Invånarna vet inte vad de har rätt att kräva.

Det sa SPF Seniorernas förbundsordförande Eva Eriksson när riksdagens socialutskott höll en tre timmar lång digital utfrågning om Coronakatastrofens härjningar i den svenska äldreomsorgen – eller ”den största krisen i Sverige sedan andra världskriget”, som socialutskottsledamoten Pernilla Stålhammar (MP) uttryckte det.

Du hittar hennes tio minuter långa anförande här.

Utgångspunkten för hearingen var Coronakommissionens delbetänkande som kom före jul och som utmynnar i en förödande kritik mot de omfattande strukturella bristerna i äldreomsorgen, på såväl särskilda boenden som i hemtjänsten.

– Under pandemin fanns seniorer på särskilda boenden som inte fick en individuell medicinsk bedömning, tillgången till viss medicinsk behandling saknades eller gavs inte, och vård i livets slutskede har getts utan att den äldre eller anhöriga vidtalats. Vore detta möjligt gentemot någon annan grupp i befolkningen? frågade Eva Eriksson.

Ålderism

Hon framhöll att fördomar mot äldre i samhället är en mörk drivkraft bakom katastrofen.

– Under äldreomsorgens tillkortakommanden ruvar dåliga attityder mot äldre, fördomar och diskriminering. Vi sammanfattar det som ålderism.

Ett grundproblem är att samhället inte klart har definierat vad god äldreomsorg egentligen är. Då går det heller inte att beskriva vad god kvalitet är, sa Eva Eriksson.

– Det finns inte ens en beskrivning av vad behov är. Lagstiftaren måste ta detta på allvar, man har lämnat till kommunerna att själva bestämma, var och en efter sitt tycke. Så blir det när staten varit passiv och inte fastställt någon lägstanivå eller någon definition.

Få ett slut

SPF Seniorernas ordförande uppmanade politikerna att göra sig redo att investera mycket stora belopp, för att komma tillrätta med strukturbrister som Coronakommissionen pekar på – exempelvis en bemanning med högre kompetens och färre medarbetare per chef.

Tillkommer demografin – om tio år kommer de som har fyllt 80 år vara 50 procent fler.

– Det är inte värdigt att använda äldreomsorgen som budgetregulator ute i kommunerna längre, sa Eva Eriksson som krävde att ”bristerna i äldreomsorgen måste få ett slut”.

Många talare

Eva Eriksson var en av cirka tio talare, som alla fick tio minuter till sitt förfogande. Flera av socialutskottets ledamöter medverkade, liksom företrädare för Vårdföretagarna, Kommunal, Vårdförbundet och Sveriges kommuner och regioner. PROs ordförande Christina Tallberg var också med, som de allra flesta via länk.

Flera inlägg pekade på hur äldreomsorgen gång på gång, såväl i våras som under höstens och vinterns andra våg, prioriteras ned till förmån för sjukvårdens behov. Inte minst tydligt genom hur fördelning av skyddsutrustning har gått till.

Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande:

– Det behövs mer sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor. Vi har en skyldighet inför de äldre att börja förbättra här och nu. Låt inte de äldre vänta!

Coronakommissionens ordförande Mats Melin och socialminister Lena Hallengren (S) deltog också.

Inte tillfälligt

– Coronakommissionens arbete är viktigt. Den pekar på vad vi kan göra just nu men också på vad vi behöver göra på lång sikt, sa socialutskottets ordförande Acko Ankarberg Johansson (KD) som var värd för utfrågningen.

Det har visats hur mycket som behöver göras långsiktigt för att äldreomsorgen får den utveckling vi alla önskar, summerade Acko Ankarberg Johansson.

– Min förhoppning är att dagens diskussion inte är en tillfällighet eller ett enstaka nedslag, utan att vi samlar ihop oss till en förbättring så att vi på riktigt får en värdig äldreomsorg.

Socialutskottets ledamot Dag Larsson (S) sa att samarbete och samverkan mellan partierna nu är nödvändigt.

– Dagens hearing ger oss mer kunskap som partierna sedan kan utforma sin politik ifrån. Äldreomsorgen är nu en av de mest angelägna frågorna för oss att hantera.

Många har lärt

Eva Eriksson betonade också i sitt anförande att det finns ett hopp för fortsättningen:

– Dagens samtal är ett smärtsamt samtal, men också hoppfullt. Så många talar nu i medier och beslutande församlingar om sköra äldres situation.

– Äldreomsorgens komplexitet har blivit tydligare för beslutsfattare och allmänhet. Det gör det lättare att möta de utmaningar vi har att ta itu med här och nu och för framtiden.

Kommentera